Hägnefelt, Annette
Strategi för behovsanpassad bekämpning av sallatsbladmögel, Bremia lactucae i isbergsallat. Delprojekt III Uthålligt motståndskraft mot sallatsbladmögel.
1. I detta projekt ämnade vi att under två år inventera vilka raser som förekom i olika sallatsodlingar. Målsättningen var att pröva om denna kunskap skulle kunna utnyttjas för att förlänga hållbarheten för sorter med rasspecifik resistens. Hypotesen var att genom att kontinuerligt följa rasutvecklingen skulle det vara möjligt att ge råd om vilken sort som var lämplig att odla. Teoretiskt sett bör hållbarheten på sorterna förlängas om ett ständigt byte sker mellan olika sorter så att svampens genetiska profil inte hinner anpassas till de använda sorterna. Dessutom skulle denna strategi, sett över ett längre perspektiv, kunna leda till att bladmögelpopulationen minskade samt att epidemier bröt ut mera sällan.
2. Projektet syftade också till att utvärdera möjligheterna att använda sorter med ospecifik resistens istället för sorter med rasspecifik resistens. Sorter med denna typ av motståndskraft är mycket lite kända på marknaden. Endast en isbergssallatssort, Primus, marknadsförs med denna typ av resistens (Hägnefelt & Olsson, 1999). Motståndskraften karakteriseras av att, skadan på sallaten blir obetydlig trots att sallaten är angripen jämfört med skadan på en helt mottaglig sort. Dessutom kräver sorter med ospecifik resistens färre fungicidbehandlingar för att uppnå en skadefri produkt än vad mottagliga sorter kräver. För att tydliggöra skillnaderna i mottaglighet och bekämpningsbehov mellan de olika resistenstyperna kändes det viktigt att visa detta i ett försök samt att dessutom demonstrera detta för aktörer inom näringen
3. I detta projekt ville vi också testa den prognosmodell för sallatsbladmögelrisk som är under utprovning i ett annat delprojekt. Modellen, som går under arbetsnamnet ”Ann-Sofie modellen”, skulle användas med våra förutsättningar som förväntas likna dem som finns hos en vanlig odlare.
Inventering
Sallatsbladmögelprover samlades in under säsongerna 2000 och 2001. Minst 5 sallatsblad, av framförallt isbergssallat men även andra typer av sallat, med tydliga angrepp av sallatsbladmögel samlades in i svenska, danska och norska odlingar. Insamlingen gjordes av personal vid SJV i Alnarp, personal från Svalöf Weibull AB, odlare, rådgivare samt grossister. Proverna levererades dels direkt till Hammenhög och dels sändes de med posten. Vid framkomsten registrerades provet. Uppgifter såsom odlarens namn, datum för provtagning, sallatens namn, odlingsåtgärder i form av behandling med växtskyddsmedel dokumenterades så noggrant som möjligt. Sallatsbladen packades upp och de infekterade delarna av bladen klipptes rena samt frystes i en vanlig hushållsfrys. Proverna förvarades vid –18 o C, till dess analysen utfördes.
För att analysera virulensen i de insamlade proverna användes sk ”differential sets”, i fortsättningen kallade testsortiment. För närvarande är ett testsortiment i bruk som benämns EU-A, och som innehåller 19 sallatssorter med kända resistensgener (Ettekoven & van der Arend, 1999). Varje testsortimentet odlades i två rektangulära transparenta plastlådor försedda med fuktat filtrerpapper i botten och med tättslutande, transparent lock. Lådorna delades i 12 mindre avdelningar med plastväggar. Av varje ingående sort såddes 25 frö, en sort i varje avdelning. Lådorna ställdes i odlingskammare med 16 h ljus från 65 W lysrörsarmaturer och vid 13o C. De groende fröna hölls lagom fuktiga genom att de duschades med kranvatten vid behov. Testsortimentet var klart att använda när de ingående sorterna hade fullt utslagna hjärtblad efter ca 7-10 dagar. Proverna tinades i rumstemperatur i ca två timmar och sedan slammades sporerna upp i så lite kranvatten som möjligt. Därefter centrifugerades proverna vid ca 1500 rpm och späddes med kranvatten till en koncentration av 105/ml. De olika sporsuspensionerna sprayades ut över var sitt testsortimentet med en enkel duschspruta av hushållstyp och odlades därefter i samma odlingsbetingelser som tidigare. Proverna duschades lätt med kranvatten 3 ggr/vecka under hela odlings- och avläsningsperioden. Efter 7-10 dagar påbörjades avläsningen om de ingående sorterna var mottagliga eller resistenta. Evalueringen gjordes 3 ggr/vecka i två veckor. Resultatet översattes till en sextettkod (Ettekoven & van der Arend, 1999). Denna kod underlättar avsevärt arbetet och kommunikationen mellan forskare när flera olika isolat ska jämföras. Vissa sextetter har namngivits enligt en ny nomenklatur t.ex. Bl-18 där Bl är en förkortning av Bremia lactucae, och den efterföljande siffran är en löpande siffra för olika isolat, som blivit klassificerade (Guénard et al., 1999). För närvarande finns det 23 raser, som kodats med namn från Bl-1 till Bl-23 I verkligheten finns det fler raser, men ingen nominering görs om inte rasen uppfyller uppställda krav (Ettekoven & van der Arend, 1999), som t.ex. att rasen har identifierats vid flera tillfällen och på flera platser.
Demonstrationsförsök 1
Sådd och plantering: Försöket gjordes på sommaren 2001 och det ingick fyra sorter Primus (Prim), Court, SW Klarinette (Klar) samt en förädlingslinje i fortsättningen kallad Provsort (Prov) (figur 1). Primus anses ha ospecifik resistens, Court är mycket mottaglig för de nya raser som finns i Sverige medan SW Klarinette och Provsorten i tidigare försök i Hammenhög visat måttlig grad av motståndskraft mot sallatsbladmögel. Försöket såddes den 12/6 i 5 cm jordkuber av sammanpressad sallatsmull med tillsats av lera och kisel. Inga växtskyddsmedel användes under plantuppdragningen. Den 4/7 planterades försöket med en manuell planteringsmaskin av märket Rögle på bäddar lagda med RMV systemet. På varje bädd planterades två rader med ett rad avstånd på 30 cm och ett genomsnittligt plantavstånd på 27 cm. Av varje sort planterades 2*165 m.
Planteringen av försöket anpassades för att bekämpningen med tillgänglig utrustning skulle fungera på ett tillfredsställande sätt. Fältet var 10 bäddar brett och försökssorterna planterades i de fyra yttersta bäddarna. De två bäddarna på mitten planterades med utfyllnadssorter (Utf) (figur 1).
Skötsel: Försöket grundgödslades med 600 kg/ha fullgödselmedel och övergödslades med 200 kg/ha kalksalpeter. I samband med planteringen bekämpades med Decis mot jordflylarver, 0,4 liter i 400 liter vatten per hektar. Försöket radhackades två gånger samt handhackades 1 gång. Bevattning gjordes efter behov med rampbevattning.
Infektion av sallatsbladmögel: Vid planteringen fanns ett naturligt bladmögelinfekterat fält parallellt med försöksfältet som fungerade som smittkälla.
Sallatsbladmögel bekämpning: Försöket planerades så att det utgjordes av fyra försöksled om ca 300 plantor/sort och upprepning. Två fungicider användes Previcur N, 1,5 l/1000 l vatten* ha och Aliette 80 WG, 3 kg/500 l vatten*ha. Preparaten kallas i fortsättningen Previcur respektive Aliette. Båda är systemiska men anses inte kurativa och bör således appliceras i förebyggande syfte. Bekämpningen gjordes med en konventionell lantbruksspruta, modell Hardy.
Led 1: Obehandlat.
Led 2: Bekämpning 1gång med Aliette, ca 14 dagar efter plantering.
Led 3: Bekämpning 2 gånger med Previcur och Aliette, ca 7 dagar respektive ca 14 dagar efter plantering.
Led 4: Bekämpning 3 gånger med Previcur, Aliette och Aliette, ca 7 dagar, ca 14 dagar respektive ca 21 dagar efter plantering.
I praktiken justerades behandlingstidpunkten med fungiciderna i de olika leden efter det att risken för smitta bedömts. Riskbedömningen gjordes enligt ”Ann-Sofie modellen” (personlig kommunikation) som grundades på mätvärden från en Metosstation som placerades i fältet. I figur 1 visas tidpunkten för bekämpning samt vilket preparat som använts.
Avläsning: Försöket planerades att bedömas okulärt med en femgradig skala.
1 – inga angrepp
2 – svaga angrepp på de nedre bladen på ett fåtal plantor
3 – svaga angrepp på de nedre bladen på samtliga plantor
4 – måttliga angrepp på bladen på samtliga plantor
5 – mycket kraftiga angrepp på hela plantan inklusive huvudet på samtliga plantor
Demonstrationsförsök 2
De 19 sorter som ingår i testsortimentet såddes och planterades i en upprepning vid samma tidpunkter och på motsvarande sätt som plantmaterialet till bekämpningsförsöket. Av varje sort planterades ca 40 plantor. Under odlingsperioden användes inga växtskyddsmedel.
Försöket avlästes den 13 augusti då de ingående sorterna bedömdes om de var resistenta eller mottagliga mot sallatsbladmögel, därefter bestämdes sextettkoden. För att bedömas som resistent måste samtliga plantor vara fullständigt fria från angrepp av svampen.
Inkom 2002-04-02