Bengtsson, Per

Jämförelse av bekämpningseffektivitet och vätskefördelning för olika appliceringstekniker i olika grödor.

Rapport.pdf

Slutredovisning av utvecklingsprojekt

Jämförelse av bekämpningseffektivitet och vätskefördelning för olika appliceringstekniker i olika grödor


Sammanfattande projektbeskrivning

Kraven på livsmedelsproducenterna i ökar från flera håll. De ska tillgodose konsumenternas, samhällets och sina egna krav på livsmedelskvalitet, miljöhänsyn och lönsamhet. Detta leder på flera sätt till ökande krav på minskad användning av bekämpningsmedel och har lett fram till att många nya appliceringstekniker utvecklats. Dessa tekniker innefattar allt ifrån billigare lösningar som t.ex. nya munstyckstyper till dyrare som t.ex. lantbrukssprutor utrustade med lufttillsatssystem. Gemensamt för alla lösningarna är att de ska ge möjlighet till minskad vindavdrift samt i flera fall ge möjlighet att kunna använda låga vätskemängder. Användandet av låga vätskemängder möjliggör ett effektivare bekämpningsarbete eftersom en större del av optimal spruttid kan tillbringas på fältet då antalet fyllningar och därmed tiden upptagen med fyllningsarbete minskas.

Detta projekt har omfattat jämförande studier av de på marknaden vanligast använda appliceringsteknikerna vad avser spridningsbilder samt avsättning i bestånd och biologisk effekt. Projektet som pågått under fyra år har medverkat till att höja kunskapsnivån om appliceringsteknikens betydelse för ett säkert växtskydd hos såväl rådgivare som lantbrukare. Förhoppningen är att de vid val av appliceringsteknik bättre ska veta vilka krav som bör ställas på tekniken. Under projektets gång har appliceringsteknikerna exponerats i press och vid konferenser, seminarier och föredrag. En sådan exponering kan förhoppningsvis medverka till att driva utvecklingen av nya lantbrukssprutor framåt, så att de får ännu bättre prestanda som lever upp till de krav som ställs, vilket gagnar oss alla.

Projektet har samordnats med ett annat projekt, också det finansierat av Jordbruksverket, Hantering av bekämpningsmedel på gårdsnivå. I det projektet gjordes en jämförande studie av avsättningen av sprutvätska på sprutekipaget vid bekämpningsarbete.


Material och metoder

Projektet har inneburit en jämförelse av fördelningen av sprutvätska i växande gröda och på en plan yta samt den biologiska effekten av bekämpning för olika appliceringstekniker och vätskemängder. De olika tekniker som ingått i försöken är konventionell teknik med tre olika munstycken, TeeJet XR som utgjorde referensled i försöken, Lechler ID och Lurmark DriftBeta, samt AirTec, Danfoil, Hardi Twin, Kyndestoft och Släpduk.

Fördelning av sprutvätska på en plan yta, den dynamiska spridningsbilden, har studerats genom att färgad sprutvätska applicerats på tapetvåder utlagda på marken. Tapeterna har sedan analyserats med bildanalys. Samma färgade sprutvätska har också applicerats i växande gröda vid studier av fördelningen av sprutvätska i bestånd. Färgen har sedan sköljts av bladen och mängden färgämne, dvs. avsättningen av sprutvätska på bladen, har bestämts med hjälp av en spektrofotometer. Sådana studier har utförts i höstvete- och potatisbestånd.

Den biologiska effekten av bekämpning med de olika teknikerna har studerats i fältförsök med linjär förändring av dosen. Försök har utförts med ogräsbekämpning i vårkorn, svampbekämpning i höstvete och bladmögelbekämpning i potatis. Ogräseffekten graderades genom att ogräsen i försöksrutorna plockades och vägdes och effekten av svamp- och bladmögelbekämpning graderades genom visuell avläsning av angreppsnivå. Svampförsöket skördades dessutom och tusenkornvikten bestämdes vid olika doser.


Resultat och diskussion

Vid en första mätning av den dynamiska spridningsbilden konstaterades att Danfoil inte gav tillfredsställande spridningsbild då tapeterna blev klart randiga. Efter detta förbättrade tillverkaren tekniken med gott resultat. Vid senare mätningar låg variationskoefficienten för samtliga tekniker mellan 5 % och 16 % vilket är en acceptabel nivå för den dynamiska spridningsbilden.

Fördelningen av sprutvätska i potatisbeståndet uppvisade ganska stora skillnader. För konventionell teknik fanns ungefär 90 % av återfunnen sprutvätska på de översta bladen i det täta beståndet. Danfoil, Hardi Twin och Släpduk placerade större andel av sprutvätskan längre ner i beståndet än övriga tekniker. Samma tekniker ökade också avsättningen på marken, som dock var genomgående låg i försöket, mellan 1 % och 4 % av applicerad vätskemängd.

I vetebeståndet var skillnaderna mellan teknikerna mindre. Släpduk gav störst ökning av andel avsatt sprutvätska på ax och flaggblad. Teknikerna med yttre luftassistans, Hardi Twin och Kyndestoft gav minst avsättning på marken. Avsättningen på marken varierade mellan 9 % och 28 % av applicerad vätskemängd för de olika teknikerna.

Studierna av den biologiska effekten vid bekämpning gav inga signifikanta skillnader, varken vid ogräsbekämpning, svampbekämpning eller bladmögelbekämpning. De naturliga variationerna vid ogräsbekämpningen var stora vilket försvårade resultatanalysen. Vid graderingen av försöket med bladmögelbekämpning i potatis observerades en del toppangrepp i de rutor som behandlats med Släpduk vilket ledde till att tillverkaren ändrade rekommendationen för tekniken när den används för bladmögelbekämpning. Istället för att släppas ner långt i beståndet för att öka nedträngningen av sprutvätska skall duken bara nudda lätt vid toppen av beståndet.

Att det inte gick att påvisa några signifikanta skillnader i biologisk effekt vid bladmögelbekämpning i potatis trots att det var så pass stora skillnader i fördelningen av sprutvätskan i beståndet kan tyckas förvånande. Slutsatsen är att det viktigaste vid bladmögelbekämpning är att skydda de nytillväxta bladen längst upp i beståndet vartefter de växer fram. Sprutvätskans nedträngning i beståndet verkar vara av mindre betydelse. Om så är fallet skulle det innebära att rekommendationer för vätskemängd, lufthastighet och vinkel för lufttillsatser mm. kanske skulle kunna ändras för flera tekniker.

Försöken i projektet har bekämpats vid så ”optimala” förhållanden som möjligt. Det innebär att teknikernas förmåga att minska vindavdriften, öka kapaciteten mm. inte påverkat resultatet av försöken. Om skillnaderna i biologisk effekt av bekämpning vid optimala förhållanden med olika tekniker är små, vilket undersökningen tyder på att de är i just de bekämpningssituationer som undersökts, måste större hänsyn tas till andra parametrar vid val av teknik.

Teknikens förmåga att minska vindavdriften och öka kapaciteten är viktigt att ta hänsyn till. Den ska vara lättanvänd och erbjuda god arbetsmiljö. God vätskefördelning och täckningsgrad liksom liten avsättning på marken kan också vara av betydelse. Sist men inte minst kan andra bekämpningssituationer än de som ingått i denna undersökning ställa större krav på tekniken. Valet av appliceringsteknik måste alltid ske efter användarens egna förutsättningar.