Torstensson, Gunnar

Kväveutlakning i frilandsodling av sallat på sandig mojord med reducerade N-börvärden.

Metod
I ett 3-årigt försök på sandig grovmo i södra Halland studerades kväveutlakning och skörde∆utfall vid odling av isbergssallat odlad i två kulturer per år. Alla led N-gödslades med en radmyllad startgiva om 30 kg N/ha vid resp. plantering. Kväve- gödslingen i övrigt doserades enligt en variant av den s.k. börvärdesmetoden som byggde på att summan av mineralkväve i marken (0-30 cm) och tillförsel av gödselkväve 5-6 veckor efter plantering skulle uppgå till ett visst minimivärde. De tre börvärden som tillämpades i kultur 1 var 120 (B120), 100 (B100) resp. 80 (B80) kg N/ha. I ett fjärde led, med börvärde = 100,
såddes höstråg som fånggröda efter skörd (B100+fg). Börvärdena till kultur 2 var genomgående 10 kg N/ha lägre. Försöket bevattnades med ledning av trots att bevattningen så noga som praktiskt möjligt anpassades till aktuell vattenförbrukning kontinuerlig vattenhaltsmätning med TDR i 0-40 cm -skiktet.
Den totala medeltillförseln av gödselkväve i de tre leden utan fånggröda uppgick till 106, 82 resp. 59 kg N/ha till kultur 1, och 69, 56 resp. 43 kg N/ha till kultur 2. I ledet med fånggröda minskade kvävegödslingsbehovet med i medeltal ca 7 kg N/ha och kultur de år då fjolårets fånggröda brukats ned på våren.

N-utlakning_i_sallatsodling.pdf

Resultat
Skördeutfall
De tillämpade gödslingsnivåerna gav inga signifikanta skillnader i skörd av säljbara huvuden. Det fanns en tendens att total- kvävehalterna i ovanjordiskt växtmaterial minskade med sjunkande gödslingsnivåer men skillnaderna var inte signifikanta. Medelbortförseln av kväve med skördade produkter uppgick till ca 30 resp. 24 kg N/ha per kultur. Det totala kväveupptaget i ovanjordiska växtdelar uppmättes i genomsnitt till ca 45 resp. ca 40 kg N/ha i de två kulturerna.

Kväveutlakning
De lägre börvärdes-gödslingarna i led B100 resp. B80 gav tydligt utslag i form av minskad kväveutlakning jämfört med led B120. Den höstsådda fånggrödan sänkte utlakningen till ungefär samma nivå som ledet med den lägsta gödslingen. Utlakningen i dessa led blev ca 25% lägre än i led B120.
Utlakningsnivåerna var överlag mycket höga (120-160 kg N/ha och år). Den grundläggande orsaken var utan tvivel de stora ansamlingar av mineralrestkväve som byggdes upp i marken under odlingssäsongerna. Mineralkväveinnehållet i markprofilen (0-90 cm) ökande som medeltal från ca 40 kg N/ha på våren upp till mellan 80 och 130 kg N/ha efter skörden av kultur 2. Ökningen var störst i led B120 och lägst i led B80.
En annan bidragande orsak var att avrinningen blev ovanligt hög. Detta orsakades till viss del av bevattningen. Redan under odlingssäsongerna (maj–september) förekom avrinning av ej obetydlig omfattning tämligen frekvent, Detta fick också till följd att markprofilens vatteninnehåll redan i början av september, efter skörd 2, låg nära den s.k. fältkapaciteten. En stor del av den nederbörd som därefter föll, och inte hann avdunsta från markytan, kom därigenom att bidra till ökad avrinning. Att viss rutor var besådda med höstråg (fånggröda) under hösten gav ingen mätbar skillnad i avrinning.
En annan bidragande effekt av den goda vattentillgången i matjorden var att vattenhalten hela tiden hölls nära den optimala för t.ex. kvävemineralisering, vilket också kan ha bidragit till den uppbyggnad av mineralkväveinnehåll som skedde i marken.