Richert Stintzing , Anna
Växtnäringseffekt och miljöpåverkan vid spridning av hönsgödsel till vårsäd.
Gödsel från höns har en betydligt högre koncentration av växtnäring och andra fysikaliska egenskaper än gödsel från nöt och svin. Detta gör att man inte kan använda sig av kunskap baserad på dessa gödseltyper vid hantering och spridning. Det finns få svenska resultat från fältförsök med hönsgödsel.
Projektets mål var att belysa växtnäringsutnyttjande och efterverkan under två år efter spridning av en balanserad giva av hönsgödsel till vårsäd. I projektet ingick också att med hjälp av mark- och grödprover följa och jämföra mineraliseringen av kväve i marken och grödans kväveupptag under säsongen efter spridning. En annan aspekt var att skatta risken för kväveutlakning genom analys av mängden restkväve i marken på hösten. I förlängningen syftade projektet till att ta fram underlag för gödslingsrekommendationer för hönsgödsel till vårsäd.
Försöket lades upp som ett randomiserat blockförsök med fyra upprepningar per behandling. I försöket studerades avkastning och växtnäringsutnyttjande i havre efter spridning av hönsgödsel. Behandlingen jämfördes med en kvävestege med mineralgödsel, 0-135 kg N per ha. Efterverkan av hönsgödsel samt vissa utvalda behandlingar i kvävestegen (0 och 90 kg N per ha) följdes i korn och havre under två år efter spridningsåret. Gödsel spreds 1997 och 1998. Samtliga försöksår (1997-2000) bestämdes vid skörd förutom avkastning även kärnskördens kvalitetsegenskaper (vattenhalt, kväveinnehåll, rymdvikt och tusenkornvikt).
Markproverna analyserades på ammonium- och nitratkväve och grödproverna på totalkväve. Risken för utlakning bedömdes genom analys av mängden restkväve i marken på hösten. Resultaten bearbetades statistiskt genom variansanalys.
Årsmånen fick stor betydelse för utfallet av behandlingarna. Försöksplatsens bördighet i kombination med de goda förhållanden som rådde för grödan 1997 gjorde att ogödslad gröda gav lika stor skörd som gödslad gröda oavsett kvävegiva. Från början av juni till grödans gulmognad i mitten av augusti beräknas marken ha mineraliserat ca 80 kg N per ha. Under odlingssäsongen 1998 regnade det mycket och förutsättningarna för kvävemineralisering var mycket goda. Detta år blev det en stor andel liggsäd i försöket och gödsling var snarare negativt än positivt ur avkastnings- och kvalitetssynpunkt. I alla gödslade behandlingar var andelen liggsäd större än 90 %. Ogödslad gröda gav den högsta avkastningen. Gröda som gödslats med hönsgödsel uppvisade en något bättre stråstyrka än gröda som fått samma kvävegiva i form av mineralgödsel.
Den balanserade hönsgödselgivan efterlämnade inte mer mineralkväve i marken på hösten än motsvarande kvävegiva som mineralgödsel. 1998 års provtagningar visade dock att den giva som klart översteg optimal gödslingsnivå (135 kg N/ha) efterlämnade en signifikant större mängd mineralkväve i markprofilen jämfört med övriga behandlingar.
Det gick inte att uppmäta någon efterverkan av hönsgödseln i korn och havre som odlades de två påföljande åren. En enstaka giva av hönsgödsel anpassad efter grödans behov ger troligen inte några märkbara effekter på markens kvävelevererande förmåga.
Det finns behov av ytterligare studier för att belysa växtnäringseffekt och efterverkan av hönsgödsel under andra förhållanden (jordart, gröda, klimat, årsmån m.m.) än de som rådde vid de här redovisade försöken. Spridningstekniken för fjäderfägödsel behöver också förbättras så att det går att sprida små givor med större precision.
Publikationer
Malgeryd J., Åkerhielm H., Richert Stintzing A. & Elmquist H., 2002. Hönsgödsel till vårsäd - växtnäringseffekt och efterverkan. JTI-rapport Lantbruk & industri 292, JTI, Uppsala.