Rodhe, Lena
Ytmyllning av flytgödsel till vall - miljönytta och praktisk funktion på olika jordar
Från lantbruket i Sverige avgår ca 42 000 ton N/år i form av ammoniak, vilket utgör 80-90 % av den totala ammoniakavgången i Sverige. Samhället ställer krav på lantbruksnäringen att komma tillrätta med problemen. Regeringen har satt upp som mål, att ammoniakemissionerna ska minskas med 50 % från 1990 fram till 2000. Miljömålet kommer dock inte att uppfyllas med nuvarande åtgärder och förslag finns till nya delmål. Ammoniakavgången efter spridning av stallgödsel till vall är ofta mycket hög. Genom att bruka ned gödseln kan ammoniakförlusterna minskas avsevärt. För flytgödsel finns s.k. ytmyllningsaggregat, som placerar gödseln i översta jordlagret. Utländska studier visar att spridning med ytmyllare ger mycket lägre ammoniakemissioner jämfört med konventionell teknik. Ytmyllarnas miljönytta och funktion är dock dåligt undersökt under svenska förhållanden. Det övergripande målet är att minimera negativa miljöeffekter vid flytgödselspridning till vall. Ammoniakavgång och funktion hos olika spridningstekniker bestäms vid ytmyllning av flytgödsel till vall på olika jordar vid olika vattenhalt. Resultaten ska ge beslutsunderlag för både lantbrukare och myndigheter vid värdering av teknikernas miljöeffekt.
Olika spridningstekniker för myllning av flytgödsel till vall studeras i fält i jämförande studier med bandspridning. Gödselns placering i marken, ammoniakavgång och avkastning bestäms i försöket. Studierna utförs under tre år och varje år flyttas försöket så att tre vanliga jordartstyper ingår (lerig sand, lättlera och mellanlera). Nötflytgödsel sprids till andra skörd (25 ton/ha). Fältförsöken läggs upp som randomiserade blockförsök med fyra upprepningar. Ammoniakmätningarna utförs med utrustning och metodik utvecklad vid JTI. Gödselns placering i marken efter spridning mäts i alla rutor genom att i vertikala snitt tvärs gödselraderna mäta djup och bredd på gödselsträngarna. För att täcka in olika årsmåner studeras dessutom i mindre skala hur jordens vattenhalt inverkar på en ytmyllares arbetsdjup och gödselns infiltration.
Sammanfattning
Under tre år utfördes studier utav tre olika spridningsaggregat för ytmyllning, vilka jämfördes med bandspridning och ett ogödslat led. Fältförsöken var utformade som randomiserade blockförsök med fyra upprepningar. Flytgödseln spreds med följande tekniker:
· Bandspridning, ramp med släpslangar
· Ytmyllning, gödselstråle med högt tryck
· Öppen ytmyllning, V-formad skivbill
· Öppen ytmyllning, två vinklade skivor
Varje år utlades försöket så att totalt tre vanliga jord-artstyper ingick, nämligen styv lera, sandig lättlera och moig mellanlera. I blockförsöket bestämdes gödselns placering i marken och ammoniakavgången direkt efter spridning samt avkastningen. Gödseln spreds till andra skörd (i mitten av juni) med givan 25 ton/ha. Gödsling med mineralgödsel till första skörd utfördes av lantbrukaren med giva enligt växtodlingsplan. För att täcka in olika årsmåner studeras dessutom i mindre skala markfuktighetens inverkan på en gödselns infiltration och en ytmyllares arbetsdjup. Dessa studier utfördes i direkt anslutning till blockförsöket under alla tre åren.
Under rådande förhållanden var det endast ytmyllaren med billar bestående av två vinklade skivor som placerade gödseln under markytan samtliga tre år. Ytmyllning med tryck fungerade också ett av åren, då gödseltrycket var förhöjt och gödseln spreds på en sandig lättlera. Ammoniakavgången var hög efter bandspridning eller ofullständig myllning. Cirka 75 procent av utspridd mängd ammoniumkväve avgick då i form av ammoniak. Ammoniakavgången var signifikant lägre efter ytmyllning med billar bestående av två vinklade skivor jämfört med bandspridning två av de tre åren. I medeltal uppnåddes en halverad ammoniakavgång med denna teknik jämfört med bandspridning. Ytmyllning med tryck innebar lägre ammoniakavgång än bandspridning under ett år av de tre åren, då myllningen fungerade tillfredställande.
Avkastningen vid andra skörd varierade mellan åren beroende på årsmån, markförhållanden och gröda. I ogödslat led erhölls som högst 4200 kg ts/ha (år 2000) och som lägst 1500 kg ts/ha (år 2002). Spridning av flytgödsel med givan ca 50 kg NH4-N/ha gav en skördeökning med 200 - 1500 kg ts/ha för de olika åren och teknikerna. Den enda statistiskt säkra skillnaden i ts-skörd mellan spridningsteknikerna var att ytmyllning med tryck gav signifikant lägre skörd jämfört med de två ytmyllningsteknikerna med billar år 2000. Det var dock inte någon statistisk säker skillnad i ts-skörd mellan bandspridning och de olika myllningsteknikerna något av åren. Endast år 2002 fanns det signifikanta skillnader i avkastningen räknat i kg N/ha. Det var små skillnader i kväveinnehåll hos grödan efter olika gödslingar. Andelen klöver var högre i ogödslat led än i de flytgödslade leden under två av de tre åren.
Markfuktigheten påverkar billarnas förmåga att gå ned i marken och därmed placeringen av gödseln i marken. Låg markfuktighet innebar högsta infiltrationshastigheten hos gödseln. På den lätta jorden var hastigheten högst.