Ulén, Barbro
Jordbearbetningens inverkan på dräneringsförluster av fosfor på lerjordar.
I takt med att fosforutsläppen från reningsverk och andra punktkällor har minskat de senaste decennierna har andelen fosfor som kommer från diffusa källor och jordbruksmark och når vattendragen ökat. Förlusterna via dräneringen från lerjordar kan vara stor (1). Denna varierar dock mycket mellan olika leror (2). Målet med projektet är att få ökade kunskaper om hur struktur, packning, syrefria förhållanden i marken, frysning av jorden, gödsling och applicering av vägsalt påverkar fosforförlusterna.
Studier av små lysimetrar. Jordtester med aggregatstabilitet och fosformättnadsgrad.
Sammanfattning. Infiltration genom jordprofilen kan inverka på fosforfrölusterna. Infiltrationen var mer heterogen efter packning med ett 10-12 ton fordonvilket undersöktes i lysimetrar med fri dränering. Förlusterna av fosfat var 1,7-2,5 gånger större från en sådan lerjord jämfört med utan packning. Läckaget från en annan lerjord påverkades inte signifikant av packningen. En jord med naturligt hög infiltrationskapacitet och låg fosformättnad uppvisade låga totalfosforföluster både då den plöjdes årligen och då den hade permanent gräs. trot att koncentrationerna av natrium normalt är låga i Sverige uppmätter höga koncentrationer nära en saltad väg. Samtidigt uppmättes signifikant reducerad aggregatstabilitet nära vägen jämfört med längre bort från vägen. Signifikant ökade mängder suspenderad lera och fosfor beräknades försvinna via dränering genom lysimetrar från jord nära vägen jämfört med jord från 5 eller 10 meters avstånd. Aggregatstabiliteten reducerades med 31-42%, förlusterna av suspenderat material ökade med 150-210% och totalfosforförlusterna ökade med 160-240%. Turbiditet och mängden suspenderad ler var direkt korrelerad med varandra vilket antyder att aggregatstabilitetstester kan förenklas. De kan också i framtiden komma att ingå i ett riskindex för fosforförluster.