Gustafsson, Kjell
Utveckling av metoder för bestämning av kompletteringsgödsling av kväve i höst- och vårvete.
Förmågan att förutse skörd och proteinhalt vid skörd liksom förmågan att förutse en höjning av proteinhalten samt skördeökning vid tilläggsgödsling med hjälp av olika mätmetoder studerades. Fältmätmetoderna Kalksalpetermätare, Nitrachek nitratstickor och Cropscan jämfördes med växt- och jordananalys utförd på laboratorium. Studien pågick under 4 år, 1997-2000 och hittills har Kosack-försök på nio platser i Mellansverige 1997, 1999 och 2000 utvärderats. Mätningar gjordes främst i 120 kg N/ha-led och förutom skörde och proteinhaltsdata i detta led har skörde- och proteinhaltsökning vid tilläggsgödsling i stadium 32 respektive 45 registrerats. Mätvärden som erhölls från de olika mätningarna kopplades till skördedata med hjälp av multivariat utvärdering (PLS) och regressionskoefficienter för relationen mellan uppmätta värden och värden som predikterades med de olika mätteknikerna framräknades.
Fältmätmetoderna fungerade generellt inte sämre än analyser utförda på laboratorium. Ofta erhölls bättre prediktioner vid uppdelning av försökplatsr i regioner och det gick bättre att prediktera proteinhalt och skörd än skördeökning och proteinhaltsökning efter tilläggsgödsling. Exempelvis erhölls goda prediktioner av skörd under normala år (1997 och 1999) genom mätning med Cropscan i stadium 32 och 45. Prediktionsförmågan hos de olika fältmätmetoderna varierade kraftigt, men i genomsnitt gav Cropscan något bättre prediktioner än övriga. Inga stora skillnader mellan mättidpunkter registrerades, dock var det lättare att förutse en skörde- eller proteinhaltsökning vid tilläggsgödsling om denna gjordes i stadium 45 jämfört med 32.
En kombination av olika mätvärden visade sig ofta vara fördelaktigt. En lämplig kombination var ofta att kombinera någon fältmätteknik med någon markfaktor, t.ex. kväveinnehåll i jorden