Ekologisk odling - utlakningsrisker och kväveomsättning. Odlingssystem med och utan djur på sandjord i Halland samt med och utan djur på lerjord i Västergötland.
Den ekologiska odlingen har under senare tid ökat starkt inom svenskt jordbruk. Målsättningen är att 20% av arealen ska vara ekologiskt odlad. Ett av motiven till detta har varit en förhoppning att detta kraftfullt skulle bidra till att uppfylla miljömålet "Ingen övergödning", dvs att minska utlakningen av i första hand kväve och fosfor.
Tyvärr måste man konstatera att de gångna årens resultat tyder på att den ekologiska odlingen kan vara ett tveeggat verktyg för att minimera utlakning av såväl kväve som fosfor. Samtidigt kan man nog säga att vissa framsteg har gjort vad gäller att utforma mer kväveeffektiva odlingsstrategier, vilket t.ex. skördenivåerna vid Mellby visar.
Det är nödvändigt att få klarhet om även den ekologiska odlingens resurshushållande förmåga och förekommande negativ miljöbelastning. Ekologisk potatisodling på lätta jordar liksom brytning av olika slags vallar har i de pågående försöken visat sig kunna medföra stora utlakningsrisker. För att förbättra odlingssäkerhet och avkastning samtidigt som negativ miljöbelastning minimeras krävs en fortsatt, förutsättningslös utveckling av odlingsmetoderna inom den ekologiska odlingen.
Projektets långsiktiga mål är att utveckla praktiskt fungerande ekologiska odlingssystem med god växtnäringshushållning och så låg negativ miljöbelastning som möjligt.
Målsättningen är att den fördjupade analys som planeras de kommande åren är att den ska leda till väl underbyggda praktiska råd om hur odlingen bör bedrivas för att ge goda odlingsresultat och samtidigt låga växtnäringsförluster.
Utlakning och kväveomsättning i odlingssystem med resp. utan djurhållning studeras, sedan 1991 resp. 1997, i storruteförsök med separat dränerade rutor. Avrinningen mäts och provtas kontinuerligt (flödesproportionellt) och analyseras på N, P och K. N-omsättning och återmineralisering av fixerat kväve mäts under större delen av året genom rutvisa gröd- och jordprovtagningar. Efter en översyn av växtföljderna, initierad av referensgruppen, ingår bl.a. höstraps efter tidiga vallbrott i alla fyra försöken. Väderdata insamlas med datalogger, vilket möjliggör en fördjupad kausalanalys med hjälp av en vatten-värme-kväve-modell. Vid utformningen har erfarenheterna från den gångna sperioden använts för att förbättra nyttogrödornas kväveförsörjning samtidigt som onödiga kväveförluster försöker undvikas.
Under vintern 2003-2004 har, i samråd med referensgruppen, en större omläggning av alla växtföljder påbörjats, vilket bl.a. innebär att höstraps ska odlas efter vallbrotten på båda platserna, de första rapssådderna på 3 av försöken sker hösten 2004. Likaså innebär ändringen att potatisen utgår på Mellby och åkerböna kommer in som ny gröda i båda systemen på Mellby. I odlingssystemen utan djur medför omläggningen att växtföljderna fått lov att utökas, från 6 till 7 år.
Den huvudsakliga orsaken till omläggningen är att nya regler som kräver 100% ekologiskt odlat foder ställer ny krav på foderproduktionens inriktning, men även en strävan att få kunskap om hur andra grödor ställer sig ur utlakningssynpunkt inom ekologisk odling.
Försöken genomförs på sand- resp. lerjord i Halland och Västergötland där de även tjänar som åskådnings- och demonstrationsobjekt för vad ekologisk odling kan betyda för att minska jordbrukets miljöpåverkan.
Nederbörden vid var Mellby något över den normala (Genevad, 773 mm, SMHI:s långtidsmedelvärde 1961-1990), vid Lanna var nederbörden vissa år över den normala (570 mm).
Odling. Spannmålsskördarna har varit tämligen jämförbara på de båda platserna. Höstrapsen på Mellby har i genomsnitt avkastat 2,8 ton frö per hektar med skördad vall som förfrukt. På Lanna har svårigheterna varit stora att etablera höstraps, både 2005 och 2006 fick man lov att på våren ersätta rapsen med havre.
Kväve. Mängderna av mineralkväve i marken var på Mellby ofta högre i odlingssystemet utan djur jämfört med systemet med djur. Tidig vårbearbetning, i månadsskiftet februari-mars, har givit god kvävetillgång vid lämplig tidpunkt för den efterföljande grödan. De tidiga vallbrotten inför sådden av höstraps, gav ofta en påtagligt ökad kvävetillgång på senhösten, med ökad utlakning som följd.
På lerjorden vid Lanna är möjligheterna att med tidsanpassade bearbetningsåtgärder påverka kvävetillgången mer begränsade. Kväveutlakningen har här mindre betydelse än på lätta jordar. Däremot tycks det stå tämligen klart att andra förlustvägar, t.ex. denitrifikation, kan spela en avgörande roll. Sena höstvallbrott har givit lägre uppbyggnad av kväve på hösten jämfört med den tidiga bearbetningen av grönträdan före höstraps (havre). Den ökade kvävemängden har återspeglats även i ökad kväveutlakning.
Fosfor. Medelutlakningen av fosfor uppgick på Mellby till drygt 0,3 kg/ha och år och på Lanna till omkring 0,4 kg/ha i odlingssystemet med djur resp. 0,5 kg/ha i systemet utan djur. En bidragande orsak till den högre fosforutlakning i odlingssystemen utan djur var troligen den stora omsättningen av färskt gröngödslingsmaterial. Några återkommande, tydliga kopplingar till stallgödseltillförsel kan inte ses, däremot är fosforutlakningen ofta som störst i samband med vallodling och vallbrott.
Kalium. På Mellby var medelutlakningen av kalium något högre i odlingssystemet utan djur (14 kg/ha) jämfört med systemet med djur (11 kg/ha). På Lanna binds kalium betydligt bättre i marken och medelutlakningen i odlingssystemet med djur uppgick till ca 7 kg/ha, och ca 4 kg/ha i systemet utan djur.
Näringsbalanser. Fosforbalansen visar i alla odlingssystemen på ett årligt underskott på mellan 3 och 7 kg/ha. Kaliumbalansen i odlingssystemet med djur på Lanna gick med det största årliga underskottet, nästan 60 kg/ha. I odlingssystemet utan djur blev det årliga underskottet 13 kg/ha på grund av det låga skördeuttaget. Kaliumunderskott i denna storleksordning spelar ingen större roll på lerjorden vid Lanna eftersom förråden av växttillgängligt kalium i marken är stora. Vid Mellby uppvisar odlingssystemet utan djur nära balans, medan systemet med djur uppvisar ett visst överskott. En bidragande orsak är det lägre vallskördeuttaget till följd av införandet av höstraps (bara 2 skördar i vall II).