Lidfors, Lena

Hur ofta behöver ekologiska mjölkkor rastas och spelar hornen någon roll?

Syftet med denna studie var att undersöka om uppbundna kor som rastades med olika intervall betedde sig olika under rastningen och jämfört med kor som inte rastades, samt om deras läggningsbeteende, mjölkproduktion och klövhälsa skilde sig åt.

När studien på Rödjan, i Mariestad, inleddes i november fanns 52 kor av SRB-ras som delades in i fyra grupper om 13 kor. De kor som slaktades under vintern ersattes inte med nya kor då grupperna i så fall inte hade varit jämförbara. Indelningen gjordes så att det i varje grupp fanns äldre kor med horn, kor med avsågade horn och avhornade yngre kor. Även kornas laktationsnummer och mjölkproduktion var jämnt fördelade i de fyra grupperna. De 13 korna i samma grupp placerades i samma del av ladugården så att en blandning mellan grupper skulle undvikas. De fyra grupperna lottades till en av följande behandlingar:

1. Rastning en timme varje dag
2. Rastning en timme två gånger i veckan, måndagar och torsdagar
3. Rastning en timme en gång i veckan, onsdagar
4. Ingen rastning under vintern

Rastningen skedde kl. 13:00-14:00. De dagar då två grupper rastades samtidigt (måndag, onsdag och torsdag) släpptes de två grupperna i var sin rastfålla så att de inte blandades. Varje grupp observerades under en timme per vecka, två veckor i månaden. Observationerna pågick från november till och med april. De grupper som rastades observerades ute i fållan och den grupp som inte rastades observerades inne under samma tid som de andra korna rastades. Alla kor i gruppen observerades under 30 sekunder vardera i en slumpmässig ordning. När alla kor observerats en gång vardera, började observationerna om med den första kon o.s.v. tills alla kor observerats 10 ggr. Detta tog 65 minuter. Vid observationen av varje ko talades alla beteenden hon utförde in på en bärbar bandspelare. För den grupp som hade observerats under rastning noterades individordningen när korna gick in genom ladugårdsdörren. Detta gjordes två gånger per månad för de grupper som rastades. Under februari och mars gjordes registreringarna av kornas läggningar och två läggningar per ko och månad observerades. Vid observationen togs tiden med två stoppur från det att kon började nosa på båspallen och pendla med huvudet tills hon lade ned första knät på underlaget (fas 1), då det första stoppuret stoppades. Det andra stoppuret fortsatte att ta tiden ända tills kon låg ned så att vi fick den totala tiden för hela läggningen. Med hjälp av dessa två tider kunde vi räkna ut tiden för fas 2. Uppgifter om alla kors mjölkproduktion registrerades från gårdens månatliga provmjölkningar.

Vid försöksstart (6 november, 2002) och omedelbart innan betessläpp (maj 2001) klövverkades alla kor som skulle ingå i studien. Klövmått, förekomsten av klövskador och klövhygien, registrerades enligt standardiserade metoder. Före och efter klövverkningen mättes vänster bakklöv med skjutmått och vinkelmätare. Tålängden mättes från tåspets till kronrand längs ovansidan och diagonalen mättes från tåspets till den bakre övergången mellan balle och kronrand. Tåvinkeln mättes 3 cm nedanför kronranden utefter den främre väggen. Utbredning och allvarlighet av klövskador registrerades med subjektiva, 4-gradiga skalor från 0 till 3 för klöveksem, klövröta, blödningar i vita linjen och sulan samt klövsulesår. Andra klövskador som dubbelsula, hålvägg, limax, klövspaltinflammation, böld i vita linjen och vårtor samt abnorm klövform som saxklöv, korkskruvsklöv och förvuxna klövar registrerades utan att graderas. Nedsmutsningen av klövarna bedömdes enligt en subjektiv 4-gradig skala.

Försöket genomförsdes under vintern 2000-2001 och de resultat som redovisas här är de resultat vi fick från hela den perioden. Vi fann att intervallet mellan rastningar påverkade hur mycket korna gick och travade när de rastades (p<0,001). De kor som rastades varje dag gick/travade mindre än de kor som rastades mer sällan, och även kor som rastades två gånger i veckan gick/travade mindre under rastningen än de kor som rastades en gång i veckan (p<0,05). Även kornas laktationsnummer påverkade hur mycket de gick/travade (p<0,05). Kvigor och förstakalvare rörde sig mer än de äldre korna. Denna ökning av rörelse, som inte leder till att korna får tillgång till foder eller vatten, tyder på att beteendet drivs av en motivation som byggs upp med tiden. Liknande resultat har tidigare visats för kalvar och kvigor men inte för mjölkande kor.

Alla kor som rastades nosade mer på andra kor än kor som inte rastades (p<0,05). De kor som rastades en gång i veckan nosade mer på andra kor (i medel 11 % av observationerna) än de kor som rastades två gånger i veckan (i medel 8 % av observationerna). En dansk studie fann att kor spenderade 16 % av tiden med att putsa sig och vara sociala när de rastades jämfört med 2-4 % av tiden för en normal 24 timmar period. I vår studie spenderade korna 8-11 % av tiden med att nosa på andra kor. Detta tyder på att beteendet inte tillfredsställs i det uppbundna systemet och att korna försöker kompensera för detta när de rastas.

Kor som rastades en gång i veckan hotade varandra mer än kor som rastades varje dag eller kor som stod inne (p<0,05). De antal hot som observerades påverkades också av kornas laktationsnummer (p<0,05). Andra- och tredjekalvare utförde mer hotbeteenden än kvigor och förstakalvare (p<0,05). Men dessa yngre kor (kvigor och förstakalvare) stångades mer med andra kor än de äldre (andra till femtekalvare) (p<0,05). Detta kan spegla stabiliteten i dominansordningen mellan korna i gruppen. Kor som träffas oftare behöver inte visa hotbeteenden för att behålla dominansordningen.

Alla kor som rastades både slickade sig mer (p<0,05) och kliade sig mer mot föremål (p<0,01) än de kor som inte rastades. De kor som rastades kliade sig mot saker i fållan och staketet medan kor som stod inne kliade sig mot inredningen på båspallen. Speciellt de delar av kroppen som var svåra att slicka när kon var uppbunden slickades. Detta har tidigare observerats i Danmark där kor som rastades varje dag ökade slickningen av bakkroppen under rastningen jämfört med när de var bundna.

Under rastningen undersökte korna sin omgivning i stor utsträckning och de kor som rastades en gång i veckan undersökte sin omgivning mer än de andra korna (p<0,05). De kor som inte rastades undersökte sin omgivning minst och detta beteende ökade successivt med ökat rastningsintervall. Ökningen i undersökande beteenden under rastning är troligen orsakad av den förändring i miljön som korna får när de rastas utomhus. Även här påverkade kornas ålder (laktationnummer) hur mycket av undersökande beteenden de utförde (p<0,001). De yngre korna (kvigor och förstakalvare) undersökte sin omgivning i större utsträckning än de äldre korna. Det visade sig också att när korna rastades i den högra fållan utförde de fler undersökande beteenden än när de rastades i den vänstra fållan (p<0,05). Detta berodde troligen på att det fanns fler föremål i den fållan.

Kor som stod inne åt mer under observationerna än de kor som rastades och bland de grupper som rastades var det korna som rastades två gånger i veckan som åt mer än korna som rastades varje dag (p<0,05). Å andra sidan var det korna som kom ut varje dag som spenderade mest tid med att idissla under rastningen (p<0,05) jämfört med andra grupper. Det var endast de kor som rastades varje dag och de kor som stod inne som sågs ligga och idissla.

Rastningen hade ingen effekt på läggningstiden varken i fas 1, fas 2 eller den totala tiden det tog för korna att lägga sig (medelvädet för total tid 29,9 s). Fas 1 av läggningen börjar när kon nosar på underlaget och gör pendlande rörelser med huvudet och avslutas när första knät når båspallen. Fas 2 börjar med att första knät når båspallen och avslutas när kon ligger ned. Tiden det tog att lägga sig påverkades inte heller av laktations-nummer eller laktationsstadium. Detta resultat stöds av tidigare studier av effekt av betesgång där bundna kor som varit inne under sommaren inte skilde sig i sin läggningstid från bundna kor som varit på sommarbete från maj till september när de jämfördes under oktober månad.

Varken rastningsintervall, laktationsnummer eller laktationsstadium påverkade den individuella ordningen när korna gick in i ladugården efter rastning. Man kunde ha förväntat sig att kor som rastades varje dag hade en mer stabil ordning när de gick in än kor som rastades mer sällan. Mjölkproduktionen påverkades inte av om korna rastades. Medelproduktionen för korna i besättningen var 28,1 kg/dag. Det enda som påverkade mjölkproduktionen var i vilket laktationsstadie korna var (p<0,001).

Vid vårverkningen hade rastade kor kortare tå, och större tåvinkel än ej rastade. Kor som rastades dagligen eller 2 ggr per vecka hade signifikant kortare diagonal än kor som inte rastades. Nettotillväxten av tå och diagonal var signifikant mindre hos rastade kor än de som inte rastades under stallsäsongen och den minsta tillväxten erhölls hos dem som rastades dagligen. Klövvinkeln var minst hos kor som inte rastades och skilde sig signifikant mot dem som rastades dagligen och en gång i veckan. Samtliga förändringar i klövmått stämmer väl med vad man kan förvänta sig med ett större slitage av klövhornet hos rastade djur. Dessutom stod korna uppstallade på gummimatta vilket ytterligare reducerar slitaget och ger upphov till längre tå och diagonal samt en lägre tåvinkel hos innestående jämfört med rastade djur som gått på både betong och naturunderlag.

Det förelåg inga statistiskt säkra skillnader för klövskadorna mellan de olika försöksgrupperna. Dock fanns det en tendens till att risken för fångrelaterade sjukdomar (t ex sulblödningar, klövsulesår och vita linjen-sjukdomar) ökade i den grupp som rastades dagligen. Dock tenderade kor som rastades en gång per vecka att ha både färre fångrelaterade skador och färre vita linjen-sprickor (hålvägg). Det lilla försöksmaterialet tillsammans med låga klövsjukdomsfrekvenser och med stor individuell variation är en förklaring till att signifikanta skillnader mellan försöksgrupperna inte erhölls för klövskador. Tendensen till den högre frekvensen av fångrelaterade klövsjukdomar som sulblödningar och klövsulesår hos de rastade djuren visar på ökad risk för klövhornskador när korna uppehåller sig under längre tid på hårdare underlag som ger mer slitage.

För de hygienrelaterade sjukdomarna var det 2,5 gånger större risk för klöveksem hos djur som rastades varje dag, men samtidigt minskade risken för klövröta. Förhållandet var det omvända för ej rastade djur som hade mindre klöveksem och mer klövröta vid vårverkningen. Vidare var det en allmän trend att djur som hade eksem på hösten hade större risk att ha klövröta på våren (OR = 2,35). Inga kor med dubbelsula, vårtiga eksem eller klövspaltinflammation registrerades. Det var ett positivt signifikant samband mellan dålig klövhygien och klövröta (OR = 3,67). Emellertid var det ingen signifikant skillnad i klövhygien mellan försöksgrupperna vid något av undersökningstillfällena. Båspallens skötsel och hygien är direkt avgörande för hur stor risken för klövröta är vilket tidigare visats i svenska experimentella studier.