Johnsson, Lennart
Reducerade doser vid betning i stråsäd.
Målet är att minska kemikalieanvändningen i jordbruket genom att anpassa betningsdoserna efter smittograd. Tidigare har utsädespartierna antingen bedömts vara i behov av betning och då betats med full dos eller bedömts ej vara i behov av betning. I framtiden kommer det förhoppningsvis att vara möjligt att låta utsädessmittan avgöra både vilken dos som ska användas och vilka preparat/verksamma substanser som eventuellt kan kombineras.
Utsäden av olika smittograder har använts. Betningarna har utförts i laboratorieskala på Ultuna och på NoroGards anläggning i Skurup och betningseffekterna har utvärderas i fältförsök.
Erhållna resultat för åren 1997-1999 och utvärdering av dessa:
En bilaga med 20 tabeller bifogas. Texten nedan bygger på resultaten i dessa tabeller.
1) Vanligt stinksot (Tilletia caries) i vårvete (tabellerna 1-3):
Försöksserien R11 - 3010 med försöksplatserna Lönnstorp (M) och Fransåker (B). Preparaten Sibutol 280 LS, Beret 050 FS, Vitavax 400 och Premis 25 FS testades i hel, trekvarts, halv och kvarts dos. Dividend 030 FS testades i hel, trekvarts och halv dos och Panoctine Plus 400 testades i hel och trekvarts dos. Preparaten Sibutol 280 LS och Dividend 030 FS har fullständig effekt på båda försöksplatserna, utan restsmitta, även för kvarts dos. Av övriga preparat har Panoctine Plus 400 mest restsmitta medan Beret 050 FS, Vitavax 400 och Premis 25 FS visar obetydlig restsmitta.
2) Bladfläcksjuka (Drechslera teres) i korn (tabellerna 4-9):
Försöksserien R11 - 4001 med försöksplatserna Lönnstorp (M) och Lanna (R). De använda utsädena, Golf parti 665 och Svani från Söderby, var starkt infekterat av bladfläcksjukesvampen. Preparatet Fungazil A testades i hel, trekvarts, halv och kvarts dos. Preparaten Panoctine Plus 400 och Panoctine Aqua testades i halv dos. Alla hel, trekvarts och halvdoser visade god effekt medan de använda kvartsdoserna och Cedomon-varianterna visade svagare effekt mot de primära bladangreppen. Skördemässigt (ca 10 % skördeökning efter betning) är skillnaderna marginella mellan doser och preparat. Det var ingen skillnad mellan praktisk betning och laboratoriebetning.
3) Bladfläcksjuka (Drechslera teres) i korn (huvudsakligen Svani) med olika smittograder (tabellerna 10-12):
Försöksserien R11 - 4002 på Lönnstorp (M) och Lanna (R). Man lägger särskilt märke till att det finns en klar dos - respons då det gäller sjukdomsfrekvens medan en sådan saknas för skörden. Både hel, trekvarts och halv dos av Panoctine Aqua och Fungazil A gav samma skördeökning, ca 5 procents merskörd vid låg och medelhög smitta och ca 8 procents merskörd vid hög smitta. De biologiska betningsmedlen låg skördemässigt ungefär som de kemiska medlen medan frekvensen primärangripna plantor i vissa försök var klart högre än för kemikalierna.
4) Bladfläcksjuka (Drechslera teres) i korn med olika sorter, laboratoriebetning (tabellerna 13-15):
Försöksserien R11 - 4003, försöksplats Lönnstorp (M). Kornsorterna Mette (88 % bladfläcksjukeinfektion enligt SUKs osmosmetod), Svani-partier (98 % och 99 %), Golf (49 %), Henni (57 %), Meltan-partier (med varierande smittotryck), Baronesse (67 %) och Kinnan (91 % bladfläcksjukeinfektion) användes i försöken. Försöken skördades ej utan enbart plantantal och sjukdomsfrekvens avlästes. Preparaten Panoctine Aqua, Fungazil A och lite olika biologiska produkter testades. Kemikalierna testades i doserna hel, trekvarts och halv dos. Det gick att spåra en viss dos-respons effekt för de använda doserna för båda preparaten vad avser antalet plantor med primära bladangrepp. Vid höga smittotryck blev restsmittan större efter Cedomon än efter kemikalierna. Försöken visar också att man kan få varierande angrepp i fält även om osmostesten för utsädespartierna är lika.
5) Strimsjuka (Drechslera graminea) i 6-radskorn, laboratoriebetning (tabellerna 16-18):
Försöksserien R11 - 4010 med försöksplatserna Kölbäck (E) och Hedemora (W). Utsädet, kornsorten Agneta, var smittat med strimsjuka. Preparaten Panoctine Aqua, Fungazil A och Fungazil C testades i hel, trekvarts, halv och kvarts dos och några Cedomonvarianter i hel dos. Merskörden efter betning var störst 1997 (ca 15 procent) beroende på att strimsjukeangreppet var störst detta år. Anmärkningsvärt nog visade kvartsdosen i något försök jämbördiga resultat med full dos. Cedomon visade med kemikalierna likvärdiga siffror för avkastning samtidigt som restsmittan kunde vara mycket hög.
6) Flygsot (Ustilago avenae) i havre (tabellerna 19-20):
Försöksserien R11 - 5010 med försöksplatserna Fransåker (B) och Hedemora (W). Preparaten Fungazil C, Vitavax 400/200 och Premis 25 FS testades i hel, trekvarts, halv och kvarts dos. Sibutol 280 LS och Cevex Vår 200 testades i hel dos. Dessutom testades Cedomon m fl biologiska preparat under åren och Dividend 030 FS under år 1999. Fungazil C och Vitavax 400/200 hade genomgående god effekt i samtliga testade doser medan Premis 25 FS hade god effekt i de tre högsta doserna medan övriga preparat hade sämre effekt.
Sammanfattningsvis anser jag att de presenterade resultaten visar att det finns en potential för att reducera betningsdoserna. Det framgår också att det inte är tillräckligt klarlagt hur man ska betrakta kombinationen osmosanalys och kornsort. I framtiden räcker det sannolikt inte med att enbart titta på osmosanalysen för att avgöra lämplig betningsdos. Resultaten visar även att man får förvånande effekter på merskörden även om restsmittan är hög. Detta gäller särskilt de biologiska medlen men även för reducerade doser av kemikalierna. Vad händer på sikt om vi nöjer oss med att ta hänsyn till parametern merskörden?