Slutredovisning 2002

Steineck, Staffan

Metodik och miljöpåverkan vid kompostering av hästgödsel i fullskala.


Sammanfattning
Hantering av hästgödsel, i samtliga led från stall till spridning på åker, sker idag
till mycket stor del på ett sätt som inte tar till vara näring och organisk substans på ett effektivt sätt. Emissioner av ammoniak (NH3) till luften bidrar till försurning medan utlakning av kväve (N) och fosfor (P) orsakar övergödning och förorenar kustnära havsvatten, sjöar och vattendrag. Kompostering är en process där gödselns struktur förbättras samtidigt som vikt och volym minskar. Dessutom förstörs bland annat grobarheten hos ogräsfrön. Mekanisk sönderdelning och luftning med kom-post-vändare bidrar dessutom till en mer homogen och lätthanterlig gödselprodukt.
Syftet med denna studie var i huvudsak att i fullskala studera effekter av sträng-kompostering av hästgödsel, med avseende på kväve- och fosforförluster till luft och mark. Under perioden maj 2001 till januari 2002 genomfördes tre omgångar strängkompostering (6-8 veckor) av hästgödsel med därpå följande lagringsperiod (4-5,5 månader). Ammoniakavgången som studerades under omgång 1 och 3 upp--gick till 0,3-0,4 kg NH3-N per ton gödsel. Detta motsvarade 6-8 % förlust av den totala kvävemängden som uppmättes i gödseln före komposteringen. Avgången var högst i början av komposteringen och hade efter 1-2 veckor sjunkit till låga nivåer. En kompletterande mätmetod för ammoniak testades i studien för att möjliggöra mer ingående studier. Metoden behöver studeras ytterligare.
I gödsel med torrsubstans(ts-)halter på nivåer där kompostering normalt förväntas kunna ske (20-50 %), noterades i studien temperaturer på upp till 60°C redan efter de första dagarna under komposteringsperioden. Vissa gödselpartier uppvisade dock inledningsvis höga ts-halter, ca 50 %, vilket verkade fördröja komposte-rings-processen med följd att förhöjda temperaturer noterades under den efterföljande lagringen. Nedbrytningen av mängden ts uppgick till totalt 32-52 % av ursprunglig mängd, varav själva komposteringsperioden (de första 6-8 veckorna) stod för endast 8-9 procentenheter. Detta kan betyda att den inledande komposterings-perioden inte blir så effektiv som avses, om ts-halten och kol-kväve-kvoten är höga.
Lakvattenmätningarna visade att förlusterna av N och P var mycket små i för-hållande till gödselns växtnäringsinnehåll. 0,3 % N och 0,7 % P förlorades under komposteringsperioderna. Under de efterföljande lagringsperioderna förlorades ytter-ligare 2 respektive 3 %. Vad som däremot kan vara av betydelse är lak-vattnets kvalitet, i synnerhet vid kompostering och lagring vid en större stationär anlägg-ning jämfört med stukalagring på gårdsnivå. Halten totalkväve i lakvattnet från kom-poste-ringsplattan nådde periodvis värden på 160 mg/l under förhållanden med hög beläggning och nederbörd. Fosforhalterna låg mellan 2 och 67 mg/l, vilket betraktas som mycket höga P-värden. Liknande halter kunde konstateras i vattnet från lag-rings-plattan. Höga halter av totalt organiskt kol (TOC) konstaterades också.
En tänkbar åtgärd kan vara en mellanlagringsdamm för lakvattnet som skulle
kunna tjäna flera syften, såsom sedimentation av partiklar (fosfor + en del orga--niskt kväve) och denitrifikation av en del av kvävet (jämför våtmarker). Dessutom skulle vatten kunna återföras till komposterna för att optimera vattenhalten för en effektivare komposteringsprocess, samt återföra en del utlakad växtnäring. Denna åtgärd och dess förmodade effekter behöver dock studeras ytterligare innan rekom-mendationer kan ges.

Tillbaka 


Kontaktperson:

Eva Dahlberg tfn 036-15 51 76, e-post fou@jordbruksverket.se

Jordbruksverket, Miljöanalysenheten, 551 82 Jönköping