Emanuelson, Margareta
Möjligheter till utveckling och förbättring av AAT/PBV-systemet för ökat kväveutnyttjande i mjölkproduktionen
Under år 2001 har ett projekt genomförts med syfte att beskriva det befintliga AAT/PBV-systemet så som det används i Sverige, Norge och Danmark och dess utveckling under 1990-talet. Genom en enkätstudie har rådgivarnas användning av och uppfattning om systemet kartlagts och de svaga punkterna i systemet har identifierats. Målet med det projektet var att öka rådgivarnas kunskap om hur systemet fungerar så att de kan utnyttja systemets fördelar bättre samt att ta reda på vilka brister som finns i det befintliga systemet. Eftersom medlen för projektet var begränsade har arbetet inte kunnat bli så djupgående som behövs för att man ska kunna värdera effekten av olika ändringar i själva systemet. Därför ansöker vi nu om att få utföra ett nytt projekt där vi ska utgå från resultaten från det förra projektet, men gå vidare med en fördjupad studie om vilka förändringar som kan göras i själva systemet.
Det har presenterats två nya system för proteinvärdering under tiden som föregående projekt (Dnr 25-5178/00) genomförts. Båda dessa system innehåller en beräkningsmodell för att göra simuleringar på PC. De nya systemen är följande:
* Norska ”AAT-modellen”
* NRC 2001
Den norska ”AAT-modellen” är en vidareutveckling av det befintliga AAT/PBV-systemet i Norge. Det nya systemet tar större hänsyn till samspelet mellan omsättningen av protein och andra näringsämnen, både i digestionskanalen och intermediärt i kon. Målet är att få fram en modell som beskriver och kvantifierar kväveomsättningen i kon och utsöndringen av kväve i mjölk, träck och urin. Det finns en publicerad rapport som beskriver denna modell (Volden, 2001). AAT-modellen är mycket intressant även för Sverige, men behöver utvärderas ingående med svenska fodermedel och svenska utfodringsmodeller för att undersöka om kväveeffektiviteten blir förbättrad och för att säkerställa att negativa avkastningseffekter ej uppstår vid en övergång till det nya systemet. Ett arbete med utvärdering av modellen pågår just nu i Norge.
NRC (National Research Council) ger ut de officiella utfodringsrekommendationerna i USA. Den senaste revisionen har varit mycket omfattande och helt nya områden har lagts till, exempelvis utfodringens roll för miljön. Föregående revision gjordes 1989. En översikt över vilka ändringar och tillägg som har gjorts ges i en artikel från Svensk Mjölks Djurhälso- och Utfodringskonferens (Gustafsson, 2001). Eftersom resurserna för forskning om nutrition till nötkreatur är stora i USA har NRC stor genomslagskraft både i USA och i Europa.
Det har alltså hänt en hel del inom fodervärdering under det senaste året vilket har påverkat vårt arbete om AAT/PBV-systemet. Intresset för föregående projekt (Dnr 25-5178/00) har varit mycket stort. Det är därför angeläget att få fortsätta det arbete som har påbörjats genom att i första hand testa om man i den norska AAT-modellen har beaktat de brister i vårt nuvarande AAT/PBV-system som vi har påvisat i pågående projekt. Med dagens system skiljer sig den praktiska tillämpningen alltför mycket från den officiella utfodringsnormen. Det vore önskvärt att tillämpningen av ett fodervärderingssystem i framtiden är nära kopplat till systemets rekommendationer.
Eftersom rådgivarna har pekat ut vilka delar i systemet de är missnöjda med borde en förändring av dessa delar göra systemet mer tillförlitligt och användbart. Målet är att få ett proteinvärderingssystem som beskriver proteinutnyttjandet hos mjölkkor så väl som möjligt och därigenom ger ett effektivt näringsutnyttjande hos korna vilket är positivt för både miljö, kornas hälsa och produktion. Detta arbete kan alltså ge en bra grund för miljövänlig och lönsam utfodring.
Det planerade arbetet bör ses som ett fristående projekt, men också som en del i en större utredning som pågår i Sverige kallad NordFeed*, där bl.a. SLU medverkar. Detta gäller dock en utveckling som omfattar hela systemet, d.v.s. både protein och energi.
* NordFeed är ett NKJ-finansierat projekt (Projekt NKJ 111: Towards a new feed evaluation system for dairy cows based on whole animal models). Arbetet gäller ett nytt fodervärderingssystem som är baserat på en komplicerad heldjursmodell. Projektet är fyraårigt och avslutas 2004. Målet är att ta fram ett gemensamt nordiskt värderingssystem som är användbart i den praktiska rådgivningen.
Arbetet innebär till stor del beräkningar och simuleringar i de modeller för proteinvärdering som finns, d.v.s. den norska AAT-modellen och NRC 2001. Det är ett tidsödande arbete att sätta sig in i nya värderingsmodeller där samspel mellan olika näringsämnen ingår. Vi vill testa den nya AAT-modellen från Norge mot NRC:s beräkningsmodell med fokus på kväveeffektivitet.
Vid utvärdering av de två nya systemen skall vi utgå från svenska fodermedel och vanligt förekommande foderstater för kor med olika avkastningsnivåer och i olika laktationsstadium. Vi kommer att jämföra de två systemen mot varandra, samt jämföra med vårt befintliga AAT/PBV-system.
Arbetet integreras även med ett utredningsprojekt inom Svensk Mjölk som handlar om utfodring av mjölkkor med enbart närproducerade fodermedel och där man tagit fram representativa foderstater för olika regioner i landet. Dessa foderstater utgör en bra grund för hur man utfodrar i praktiken i dagsläget. Förutsättningarna för utfodring skiljer sig ju en hel del mellan olika områden i Sverige. Det finns även alternativa foderstater framtagna som enbart är baserade på inhemskt eller närproducerat foder och dessa kan även vara intressanta att använda vid utvärderingen av ovan nämnda proteinvärderingssystem.
Projektgrupp och kompetens
Margareta Emanuelson är husdjursagronom. Margareta disputerade inom ämnet husdjurens utfodring och vård 1989. Titeln på avhandlingen är Rapeseed products of double low cultivars to dairy cows-efects of long term feeding and studies on rumen metabolism”. Margareta har därefter arbetat som forskare på SLU men är för närvarande anställd på Svensk Mjölk och arbetar med rådgivningsfrågor som rör mjölkkornas utfodring, vård och ekonomi.
Jan Bertilsson är husdjursagronom. Han disputerade 1983 med en avhandling som behandlar olika kvalitetsparametrars betydelse för vallfodrets fodervärde till mjölkkor. Han är sedan 1995 docent i husdjurens, särskilt idisslarnas utfodring och vård vid SLU. Nuvarande forskning behandlar bl.a. utnyttjandet av vallbaljväxter som foder till mjölkkor. Detta arbete, som har målet att minska kväveförlusterna i mjölkproduktionen, sker på europeisk nivå och stödjs ekonomiskt av EU. Jan Bertilsson ansvarar dessutom för flera kurser i husdjursagronomutbildningen vid SLU.
Anders H Gustafsson är husdjursagronom. Anders har arbetat med forsknings- och rådgivningsfrågor på dåvarande Svensk Husdjursskötsel, SHS. Anders disputerade inom ämnet husdjurens utfodring och vård 1993. Titeln på hans avhandling är ”Acetone and urea concentration in milk as indicators of the nutritional status and the composition of the diet of dairy cows”. Därefter var han VD på husdjursföreningen Dala-Gävle Husdjur. Sedan 1995 har Anders arbetat på SHS och Svensk Mjölk med rådgivning och forskning som rör mjölkkornas utfodring, vård och ekonomi.
Marie Salomonsson är husdjursagronom. Marie arbetade en kort period som forskningsamanuens på SLU men har sedan ca två år tillbaka arbetat på Svensk Mjölk med rådgivning och utvecklingsfrågor som rör mjölkkornas utfodring, vård och ekonomi. Tyngdpunkten i Maries arbete ligger på sambandet mellan utfodring och miljö, där en stor del av hennes tid har ägnats åt att ta fram rådgivningsmaterial inom ramen för Jordbruksverkets rådgivningssatsning ”Greppa Näringen”.
Resultaten från AAT-modellen visar att för produktionen av mjölk och protein är tarmsmältbar stärkelse tillsammans med NDF-andel viktiga förklaringsvariabler. En relativt hög förklaringsgrad för kväveeffektiviteten (R2=0,51) uppnås med de tre variablerna N intag, FEM och AAT. När de svenska AAT- och PBV-parametrarna får chans att konkurrera med AAT-modellens variabler går de dock in först.
I NRC förklaras kväveeffektiviteten bäst med försörjningen av våmnedbrytbart protein (RDP suppl.), NFC % och NDF %. Tillsammans ger de en förklaringsgrad av hela 0,565. Även för NRC-modellens beräkningar går AAT och PBV beräknade enligt svenska metoder in före NRC:s parametrar.
Både AAT-modellen och NRC ger rimligt hög förklaringsgrad av observerad kväveeffektivitet i mjölkproduktionen (R2 >0,5). Produktionen förutsägs med lägre grad av precision (R2 ~ 0,2 – 0,5). Det faktum att våra svenska AAT och proteinberäkningar går in före de undersökta modellernas parametrar visar att de antagligen är bättre anpassade för den typ av foderstater som beräkningarna gjorts för.
För närvarande ger alltså vårt officiella svenska proteinvärderingssystem minst lika goda förutsättningar att förutsäga mjölkproduktion och kväveeffektivitet som AAT-modellen och NRC.
Analyserna är gjorda på ett begränsat material med delvis extremt höga vallgivor och höga totala foderintag, vilket man bör ha i åtanke när man tolkar dessa resultat. Med denna reservation drar vi slutsatsen att det nuvarande svenska AAT/PBV-systemet hävdar sig väl i konkurrensen med nya system i dagens läge, i varje fall när det gäller att skatta kväveeffektiviteten. Vi ser emellertid att de nya systemen har potential att utvecklas och på sikt bli klart starkare än dagens system. De nya systemen innehåller parametrar och samspel som förefaller biologiskt och produktionsmässigt rimliga. Vår tidigare uppfattning att värderingen av vallfoder är en mycket kritisk punkt har förstärkts genom denna studie.