Torstensson, Gunnar
Kväveutlakning på sandjord - motåtgärder med ny odlingsteknik. Miljöanpassad stallgödselanvändning och odling med svin resp. nötkreatur i odlingssystem
Tidigare resultat har visat att risken för stora utlakningsförluster är stor i samband med höstsådder, speciellt efter "goda förfrukter". Samspels-och pålagringseffekterna blir betydligt mer komplicerade att överblicka i ett verkligt odlingssystem med en blandning av grödor och spridningstidpunkter. Detta är troligen en bidragande orsak till att de hitintills insatta åtgärderna att minska kväveutlakningen inte rönt full framgång. All stallgödselspridning kan inte ske på våren utan måste fördelas under året med hänsyn till bl.a. lagringskapacitet. Såväl risken för NH3- som utlakningsförluster av kväve måste beaktas. Fodermajs i kombination med, ofta rätt stora stallgödselgivor och monokoltur, är något som fått stor utbredning i sydvästra Sverige. Det är angeläget att belysa utlakningssituationen efter en sådan odling, speciellt med tanke på den ofta upprepade stallgödseltillförseln.
Målet med projektet är att utveckla ekonomiskt och ekologiskt effektiva odlingssystem där odlingsåtgärderna anpassas för att ge största möjliga växtnäringsutnyttjande, samtidigt som nu kända, och nya, åtgärder sätts in för att minimera olika förluster av kväve.
Målet med den fördjupade analys med hjälp av modeller som nu inleds är att den skall leda till praktiska råd om hur odlingen bör bedrivas för att ge goda odlingsresultat och samtidigt låga växtnäringsförluster.
Utlakning och kväveomsättning i odlingssystemet studeras, sedan 1995, i storruteförsök (900 m2), där rutorna är separat dränerade. Avrinningen mäts och provtas kontinuerligt (flödesproportionellt) och analyseras på kväve och fosfor. Flertalet mätbara kvävetillstånd och kväveflöden följs under större delen av året genom återkommande gröd- och jordprovtagningar. Väderdata insamlas med datalogger, vilket möjliggör den fördjupade kausalanalysen med hjälp av vatten-värme-kväve-modeller. De studerade odlingssystemen har svin- resp. nötkreaturs-hållning med hög djurtäthet. (Bilaga 1)
Kvickroten har blivit ett växande problem i försöket. Målsättningen att hålla nära 100% grön mark under hösten och vintern kan vara en bidragande orsak, men de senare årens väderlek kan också påverkat. För att görligaste mån råda bot på detta infördes fr.o.m. 2004 kemisk brytning med glyfosat av den fånggröda som föregår potatisen (efter höstvete), behandlingen görs tills vidare ca 20/10 men all jordbearbetning får vänta till våren. En annan åtgärd som vidtagits är att införa regelrätt, något bredare än normalt brukligt, kemisk gränsning av alla försöksrutor.
Som en följd av att höstraps införts i de intilliggande ekologiska försökens växtföljder ersätts fr.o.m. hösten 2004 vårrapsen, som följt efter EU-trädan, med höstraps som sås efter mekanisk brytning av trädan. Härigenom erhålls en direkt grödreferens till de ekologiska försöken. Efterföljande gröda blir som tidigare höstvete. Ändringen av grödan innebär också att spridningen av flytgödsel till rapsen flyttas till tidig vår, där den sprids med slangspridare i den växande rapsen.
Försöket genomförs i Halland där det även tjänar som åskådnings- och demonstrationsobjekt för vad en miljöanpassad stallgödselanvändning och odling kan betyda för att minska miljöpåverkan i ett särskilt miljökänsligt område.
I föreliggande rapport presenteras resultaten från perioden 2006 - 2008 från det långliggande försöket ”Kväveutlakning på sandjord - motåtgärder med ny odlingsteknik” vid Mellby försöksstation i Halland. I och med denna rapportering avslutas detta ”långliggande” projekt. En samlingsrapport i serien ”Ekohydrologi” innehållande resultaten från hela perioden 2002 till 2008 kommer att utges under våren 2009 (Ekohydrologi nr 108).
I försöket har studerats de långsiktiga effekterna på mark och miljö av miljöanpassad stallgödselanvändning och odling i realistiska odlingssystem. Vid utformningen av odlingsåtgärder mm har man försökt att införliva de samlade kunskaperna från olika mer specifikt inriktade utlakningsstudier i för trakten verklighetsnära växtföljder och odlingssystem. Projektets mål har varit att utveckla ekonomiskt och ekologiskt effektiva odlingssystem. Detta har inneburit att tillämpade odlingsåtgärder inte förblivit statiskt lika över tiden. Om en åtgärd inte lett till optimalt resultat, har försöksplanen modifierats efter noggrann analys av orsaken till problemet.
Nederbörden var två av försöksåren större än den normala i området. Merparten av avrinningen skedde under perioden oktober till mars, men under den aktuella perioden har avrinningen under sommarmånaderna har ofta varit högre än vad som annars har varit normalt på platsen.
Medelskördarna av spannmål och potatis var tämligen låga, speciellt den våta sommaren 2007. Potatisodlingen misslyckades mer eller mindre helt detta år. Skördarna av vallfoder och grönsäd i har varit nära de normala. Skörden av fodermajs har varit mycket varierande, i medeltal omkring 12 ton ts./ha.
Förhöjda mineralkvävevärden på senhösten och tämligen hög kväveutlakning noterades efter höstvetet vilket kan vara en effekt av den kemiska höstbrytningen av fånggrödan. Däremot har fånggrödan haft tillfredställande effekt i rågvetet med mer acceptabla mineralkvävenivåer och kväveutlakning som följd.
Fodermajsen har efterlämnat stora mängder restkväve med hög utlakning som följd. Några år förefaller majsen varit ”övergödslad” i förhållande till skördeutfallet. Troligen är sambandet mellan majs och hög kväveutlakning även påverkad av odlingstekniken, med stora radavstånd (80 cm) och inte tillräckligt snabb och kraftig rotutveckling för att i tid tillvarata växtnäring som hamnat i radmellanrummen. Medelutlakningen av kväve uppgick i svin- och nötväxtföljden till 39 resp. 21 kg N/ha, drygt 80% av kvävet utgjordes av nitratkväve. Medelutlakningen av fosfor uppgick till ca 0,4 och 0,2 kg P/ha i svin- resp. nötväxtföljden. De flesta år uppvisade grönträdan jämförelsevis hög fosforutlakningen, medan fosforutlakningen efter potatis har, som alltid på Mellby, varit jämförelsevis låg. I dagsläget har vi inget förslag till hur det senare kan förklaras, men frågan kanske kan bli utgångspunkt för andra forskningsprojekt. Kaliumutlakningen var högre från svinväxt¬följden, 33 kg/ha i medeltal, mot 19 kg/ha i nötväxtföljden.
Den faktiska medeltillförseln med stallgödsel i svinväxtföljden har in riktigt nått upp till målet i växtodlingsplanen på 17 kg/ha och år under denna period. I nötväxtföljden ligger motsvarande tillförsel 2 kg över målet på 22 kg/ha och år. Fosforn befinner sig nära balans i båda växtföljderna. Svinväxtföljden uppvisar ett mindre kaliumöverskott medan god kaliumbalans råder i nötväxtföljden.