Nadeau, Elisabet
Vitaminförsörjning till mjölkkor i ekologisk produktion
Enligt beslut från september 2005 togs förbudet mot att använda syntetiska vitaminer till idisslare i ekologisk produktion bort 1 januari 2006. Ekologisk produktion syftar dock till att ge korna foder på ett naturligt sätt, vilket fortfarande gör studien angelägen. Dessutom är det viktigt att bygga upp vår kompetens inom vitaminområdet eftersom det finns stora kunskapsluckor. De naturliga vitaminkällorna har en högre biologisk aktivitet i djuret, men vi vet ännu inte hur det påverkar mjölkproduktion, vitaminstatus och hälsa i praktisk produktion.
Huvudsyftet med projektet var att undersöka om försörjningen av vitaminerna A och E är tillfredsställande hos mjölkkor, som utfodrats med 100 % ekologiskt foder utan tillsats av vitaminer, under två hela stall- och betesperioder. Dessutom studerades hur mjölkproduktion, mjölkens sammansättning, mjölkkvalitet och djurhälsa påverkades av en utfodring med 100 % ekologiskt foder utan tillsats av vitaminer i två år.
Projektet utfördes från 2003 till 2005 på Tingvalls ekologiska försöksgård, som då ägdes av Hushållningssällskapet. Under två laktationer (03/04; år 1 samt 04/05; år 2) studerades 50 första- och flergångskalvade kor av SLB ras med 25 kor, varav 5 förstakalvare, utfodrades utan syntetiska vitaminer (UV) och med 25 kor varav 6 förstakalvare, utfodrades med syntetiska vitaminer (MV). Inför år 2 ersattes 10 utgångna kor i UV-gruppen och 11 i MV-gruppen med nya kor (varav 4 respektive 5 var förstakalvare). Korna hölls i en kall lösdrift, där de två försöksgrupperna med 25 kor vardera vistades i var sin fålla. Mjölkavkastningen i besättningen var 9873 och 10383 kg ECM per ko och år för kontrollåren 2003/2004 respektive 2004/2005.
Försöket startade med vallskördarna under sommaren 2003. Den första november 2003 kalvade den första kon in i försöket. Kor och dräktiga kvigor parades två och två med hänsyn till kalvningsdatum, laktationsnummer, tidigare mjölkproduktion (kor) och härstamningsindex (kvigor). Därefter randomiserades korna i paret till någon av följande behandlingar.
Behandling 1 (UV): 100 % ekologisk foderstat i form av blandfoder med ett mineralfoder som ej innehåller syntetiska vitaminer.
Behandling 2 (kontroll, MV): 100 % ekologisk foderstat i form av blandfoder med ett mineralfoder som innehåller syntetiska vitaminer (Effekt normal från Lactamin)
Senaste 12 månaders mjölkavkastning eller härstamningsindex (kvigor) och laktationsnummer var så lika som möjligt mellan behandlingsgrupperna. Korna började utfodras med respektive mineralfoder vid omställningen till sinfoderstat eller senast en månad före beräknad kalvning för kvigorna.
Prover på utfodrade fodermedel togs kontinuerligt under försökets gång för analys av vitaminer och övrigt näringsinnehåll. Prover på blod och mjölk togs 5 gånger per djur och laktation.
Samtliga vitaminanalyser i foder, blod och mjölk utfördes på Århus Universitet, Forskningscenter Foulum, Avd. för Husdyrsundhed, Velfærd og Ernæring, Tjele Danmark. Analysr av övrigt näringsinnehåll i foder utfördes vid AnalyCen i Lidköping.
En gång i månaden vägdes och hullbedömdes korna. Alla avvikelser i hälsa noterades kontinuerligt. Fruktsamhet följdes via antal semineringar per dräktighet, antal dagar från kalvning till 1:a insemination (tomperiodens längd) samt kalvningsintervall.
Data från år 1 (2003/04) och år 2 (2004/05) i försöket analyserades separat. Data för vitamininnehåll i plasma och mjölk bearbetades statistiskt med variansanalys genom att använda Proc Mixed Model i SAS (1999). Den statistiska modellen för de tre första värdena runt kalvning inkluderade behandling, ko-par, tid (före, under och efter kalvning) samt samspel mellan behandling och tid. För proven i mitt och sen laktation inkluderade modellen endast behandling och ko-par.
Mjölkproduktionsdata samt vikt- och hulldata för laktationsmånaderna 1-3, 4-6 och >6 månader bearbetades statistiskt med variansanalys genom att använda Proc GLM i SAS (1999). Den statistiska modellen inkluderade behandling, ko-par, laktationsgrupp (1: laktation 1, 2: laktation 2-3, 3: laktation 4 och äldre kor) samt samspel mellan behandling och laktationsgrupp.
För varje behandlingsgrupp (UV, MV) och år (år 1 och 2) sammanställdes antalet djur som inte haft någon sjukdom (friska) samt antalet djur som haft kalvningförlamning, mastit respektive övriga sjukdomar. Data bearbetades statistiskt (jämförelser för vardera kategori mellan behandlingsgrupper inom år och mellan år inom behandlingsgrupp) med hjälp av Fischer's exact test.
Antal inseminationer per dräktighet samt kalvningsintervall redovisas som medeltal för varje grupp. Medelvärdet för alla kor delades även upp efter om de varit seminerade eller betäckta av tjur.
Resultat med ett P-värde mindre än 0,05 betraktades som signifikant och med ett P-värde 0,05<P<0,10 som tendens till signifikans.
Mjölkavkastning och mjölksammansättning
Det fanns inga signifikanta skillnader mellan kor i gruppen utfodrade utan tillskott av syntetiska vitaminer (UV-gruppen)och kor i gruppen utfodrade med tillskott av syntetiska vitmainer (MV-gruppen)med avseende på mjölkavkastning i kg mjölk och i kg ECM, innehåll av fett och protein i mjölken, antal celler samt ureahalten i mjölken under de båda försöksåren 2003/04 och 2004/05. Det fanns heller inga signifikanta skillnader i hull och vikt mellan behandlingarna.
Däremot fanns några samspelseffekter mellan behandling och ålder på korna under första året. Kor med laktationsnummer 2-3 i tidig laktation i UV-gruppen hade lägre avkastning i kg ECM (38,0 respektive 41,7; P<0,05) samt mindre mängd fett (1,47 respektive 1,67 kg; P<0,05) och protein i mjölken (1,31 respektive 1,40 kg; P<0,05) än kor i MV-gruppen. Däremot hade de äldre korna (laktation 4 och äldre) i tidig laktation i UV-gruppen större mängd protein i mjölken (1,35 respektive 1,24 kg; P<0,05) än korna i MV-gruppen.
I mittlaktation hade kor i andra och tredje laktation i UV-gruppen tendenser till mindre mängd protein (1,21 respektive 1,29 kg; P<0,10) men högre ureahalt i mjölken (3,97 respektive 3,30 mM, P<0,10) än kor i MV-gruppen under år 1. För äldre kor (laktation 4 och äldre) i mittlaktation hade UV-gruppen högre avkastning i kg ECM (37,3 respektive 32,5; P<0,05) samt tendenser till större mängd protein (1,24 respektive 1,13 kg; P<0,10) men lägre ureahalt i mjölken (3,21 respektive 3,97 mM; P<0,10) än MV-gruppen.
De äldre korna (laktation 4 och äldre) i UV-gruppen hade lägre hullpoäng i mitt (1,84 respektive 2,88; P<0,05) och sen laktation (2,42 respektive 3,29; P<0,05) jämfört med korna i MV-gruppen under år 1.
År 2 hade förstakalvarna i sen laktation i UV-gruppen mindre mängd fett (0,93 respektive 1,16 kg; P<0,05) än korna i MV-gruppen.
De kor som inte fick någon tillsats av syntetiska vitaminer hade något högre antal celler i mjölken än de som fick tillsats av syntetiska vitaminer. Dock fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Det fanns inga lukt- och smakfel i mjölken i de två behandlingsgrupperna.
Vitaminstatus i blodplasma
Det fanns ingen signifikant skillnad mellan de båda gruppernas koncentrationer av alfa-tokoferol, beta-karotin eller retinol i blodplasman vid någon av tidpunkterna före, under eller efter kalvning. I mittlaktation båda åren och i sen laktation år 1 fanns heller inga skillnader mellan behandlingarna. Däremot var koncentrationen av beta-karotin högre medan koncentrationen av retinol var lägre i UV-gruppen jämfört med MV-gruppen i sen laktation år 2. Det fanns även en tendens till högre koncentration av alfa-tokoferol i sen laktation hos UV-gruppen än hos MV-gruppen.
Koncentrationerna av alfa-tokoferol och beta-karotin i blodplasma sjönk från 3 veckor innan kalvning till kalvning under båda åren medan retinolkoncentrationen endast sjönk under första året mellan 3 veckor innan och vid kalvning. Koncentrationen av alfa-tokoferol ökade sedan fram till 3-4 veckor efter kalvning till en nivå jämförbar med den innan kalvning. Däremot dröjde det längre innan halten av beta-karotin kom upp i samma nivå som före kalvning. Eftersom E-vitamin är viktigt för ett välfungerande immunförsvar och därmed medverkar till att kon lättare kan klara av en kalvning är behovet större runt kalvningsperioden.
Vitaminstatus i mjölk
Den enda signifikanta skillnad mellan korna i de två grupperna som utfodrats med eller utan syntetiska vitaminer var för proven tagna på råmjölken direkt efter kalvning år 1. I råmjölken var koncentrationen av alfa-tokoferol lägre för korna i UV-gruppen än för korna som fick tillskott av syntetiskt vitamin (P=0,005). I genomsnitt över provtagningstidpunkterna (direkt e. kalvning, 4 dagar e. kalvning och 3-4 v. e. kalvning) tenderade koncentrationen av alfa-tokoferol att vara lägre hos korna i UV-gruppen än hos korna i MV-gruppen (1,58 respektive 2,11 mg/l; P=0,061).
Under första året fanns inga skillnader mellan behandlingarna i mitt- eller sen laktation. Under andra året var koncentrationen av retinol lägre i mittlaktation och tenderade att vara lägre i sen laktation i UV-gruppen jämfört med MV-gruppen.
Båda åren sjönk halterna av alfa-tokoferol, beta-karotin och retinol i mjölk från råmjölken till dag 4 efter kalvning till en nivå som var bibehållen 3 veckor efter kalvning, utom för beta-karotin år 1, där nivån minskade ytterligare 3 veckor efter kalvning. Ett lågt innehåll av vitaminer i mjölken kan ha betydelse för kalven eftersom den föds så gott som utan reserver av vitamin E i levern. Den är helt beroende av att få vitaminer via råmjölken. Om kalvarna får brist på E-vitamin kan de få ett försvagat immunförsvar och risken för sjukdomar ökar. Att studera kalvarna ingick inte i studien men det bör dock undersökas i framtiden.
Hälsa och fruktsamhet
I UV-gruppen minskade antalet friska kor från första till andra försöksåret, samtidigt som antalet mastiter ökade. Om enbart kor som varit med i behandlingsgrupperna båda åren undersöktes ökade även antalet pareser. Det fanns dock en tendens till en större andel friska kor i UV-gruppen än i MV-gruppen för alla kor år 1. Andra året fanns däremot en tendens till färre friska kor i UV-gruppen samt signifikant fler mastiter hos korna som varit med två år, jämfört med MV-gruppen. Detta visar på långtidseffekter av att inte ge syntetiska vitaminer.
Antal inseminationer per dräktighet, kalvningsintervall samt tomperiodens längd (kalvning till 1:a insemination) var något fler/längre i UV-gruppen än i MV-gruppen, utom för antalet inseminationer år 1 samt kalvningsintervallet för tjurbetäckta kor år 1.
Slutsatser
Tillskott av syntetiska vitaminer (A, D och E) till mjölkkor är nödvändigt för att bibehålla en god djurhälsa.
Fastän inga stora skillnader i blodets och mjölkens innehåll av alfa-tokoferol och beta-karotin samt i produktion mellan kor som fick och kor som inte fick tillskott av syntetiska vitaminer i denna studie kan produktionsbortfall potentiellt uppstå på längre sikt.