Martinsson, Kjell
Förbättrat proteinvärde genom värmebehandling av ärtor.
Den huvudsakliga orsaken till det förhållandevis låga intresset för utfodring av ärtor till nötkreatur är att ärtproteinet är mycket lättlösligt. Om ärtproteinets nedbrytning i vommen kunde minskas, samtidigt som ärtstärkelsens tillgänglighet ökas, skulle ärtor kunna utgöra en betydande del av nötkreaturens proteinförsörjning. Genom ett bättre kväveutnyttjande, minskar också risken för kväveläckage till den omgivande miljön. Olika typer av processing,kan minska nedbytningen av både protein och stärkelse i våmmen. Härigenom skapas förutsättningar för att öka tillförseln av aminosyror och stärkelse, som glukos, till tunntarmen. Emellertid saknas kunskap om optimal processing (främst avseende temperatur, tryck och tid) för enskilda baljväxtfrön (tex ärtor) för att uppnå maximalt upptag av aminosyror i tunntarmen.
Målet för detta projekt är att ta fram underlag för och utforma råd som syftar till att genom värmebehandling av ärt förbättra proteinförsörjningen hos idisslare. Härigenom ökas användningen av hemmaproducerat proteinfoder samtidigt som kvävespillet till omgivningen på ekologiska lantbruk kan minskas.
Efter skörd torkas ärtorna på sedvanligt sätt. Värmehandling sker därefter till 90 C- 170 C. Samtidigt studeras effekten av olika tryck under och tid för värmebehandlingen. Genom uppfuktning av ärtmaterialet före värmebehandlingen studeras också effekten av olika torrsubstanshalter. Behandlingen av ärtmaterialet sker i samarbete med Norges Lantbrukshögskola som välvilligt ställt sitt laboratorium för foderprocessing till projektets förfogande.
De olika behandlingarnas effekt på dels proteinets, dels stärkelsens, nedbrytbarhet i våmmen screenas in vitro. På ett begränsat antal kombinationer bestäms nedbrytningen in sacco. Smältbarheten i tunntarmen mäts med hjälp av den metod som presenterats av Madsen et al. (1995). Obehandlad och torkad ärt ingår som kontroll.
Med utgångspunkt från resultatet år 1 och 2 genomförs under år 3 ett produktions och N-balansförsök med mjölkkor i början av laktationen. Foderstaten består, förutom av processad ärt, av klöverrikt ensilage och spannmål. Obehandlad och torkad ärt utgör negativ kontroll. Värmebehandlad soja/raps utgör positiv kontroll.
Under försöket registreras: foderkonsumtion, mjölkavkastning samt mjölkens sammansättning.
Försökets huvudsyfte är att studera effekter på mjölkavkastning, mjölkkvalité och potentiellt kväveläckage.
SLUTRAPPORT:
Målet för detta projekt var att ta fram underlag för och utforma råd som syftar till att förbättra proteinförsörjningen, baserad på ekologiskt producerad ärt, till idisslare. Hypotesen var att det genom utveckling och anpassning av metoder för värmebehandling skulle vara möjligt att minska ärtproteinets löslighet och samtidigt öka ärtstärkelsens utnyttjandegrad. Härigenom skulle användningen av hemmaproducerade ärtor som proteinfoder kunna öka.
Under år 1 och 2 studerades effekten av värmebehandling i kombination med olika tid för upphettning och olika utgångsvattenhalt, i ärtmateriale, på protein- och stärkelsekvaliteten. Med utgångspunkt från erhållna resultat, under år 1 och 2, genomfördes under år 3 ett produktionsförsök med mjölkkor.
Den största andel i tunntarmen smältbart foderprotein erhölls efter upphettning av de malda ärtorna (3 mm såll) till 150oC under kort tid (4 min). Vid denna värmebehandling påverkades inte stärkelsens nedbrytning i vommen och inte heller den i vommen onedbrutna stärkelsens smältbarhet i tunntarmen. Vid utfodring till mjölkkor med värmebehandlad ärt (150oC/4 min) ökade mängden producerad ECM jämfört med vid utfodring av obehandlad ärt. Mjölkens sammansättning påverkades inte.