Andersson, Per-Anders
Skräppa - ett växande problem i ekologisk odling
På djurgårdar med mjölk- och köttproduktion har andelen skräppa ökat lavinartat under de senaste åren. Förekomsten av skräppa är starkt knuten till djurgårdar med stor andel vall och hög djurintensitet. Förutsättningar som stämmer väl överens med många områden i landet.
Erfarenhetsmässigt är det mycket svårt att få bort skräppor som redan etablerat sig i vallen. Många lantbrukare känner sig idag maktlösa och vet inte hur de ska hantera detta ogräsproblem. Det finns idag producenter som avstår från att ställa om till ekologisk produktion, eftersom de ser små möjligheter att bekämpa skräppor i ekologisk produktion.
Krusskräppan, Rumex Crispus är den vanligaste arten på åkrar i Sverige. Tomtskräppa, Rumex obtusifolius, och Gårdsskräppan, Rumex longifolius, har ökat i omfattning och ofta förekommer arterna samtidigt på fälten.
Delvis motsägelsefulla uppgifter om vilka delar av roten som kan regenerera nya plantor förekommer i litteraturen (Kvist & Håkansson, 1985), men enligt gjorda studier, i växthus, är det den översta delen, 5-6 cm, av den underjordiska stammen som främst ger upphov till nya skott ( Pye, personligt samtal, 2003). Kan man skära av den delen av roten och sedan begrava den 15-20 cm djupt, finns stora chanser att skräppan inte ska orka skjuta skott igen.
Det finns inga svenska studier som visar vilka redskap som bekämpar skräppa bäst. Teoretiskt borde ett tungt tallriksredskap sönderdela skräpporna bättre än en kultivator. Monteras gåsfotsskär på en kultivator borde den kunna skära av den översta delen av roten på skräppan på ett tillfredsställande sätt, som sedan myllas ned med plogen.. Fräsning är en kraftig bearbetning och ställs som ytterlighet till enbart plöjning. Plöjning görs med skumvinge och förplog för att studera skillnaderna på myllning med olika utrustning på plogen.
Målet med projektet är att lantbrukaren ska få konkreta råd om vilken teknik, av den som finns idag, som är bäst lämpad för att bekämpa etablerad skräppa.
Målet är också att få en bild av om olika arter av skräppa reagerar olika vid jordbearbetning.
Två försök anläggs hösten 2003 (År 1) med försöksplan och arbetssätt enligt bilaga 1. De försöken fortsätter under 2004. Två nya försök anläggs hösten 2004 med samma plan och arbetssätt som för år 2003. För ytterligare detaljer, se bilaga 1
Plöjning reducerar antalet etablerade skräppor och vid två års öppen odling har antalet minskat med nästan 100 %.
Bearbetning före plöjning har inte påverkat antalet etablerade skräppor jämfört med enbart plöjning.
Bearbetning för plöjning har tenderat att öka avkastningen för stråsäden. Detta är särskilt tydligt vid stråsäd efter vallbrott.
Antalet frösådd skräppa har reducerats vid odling av stråsäd. Resultatet, 3 000 - 10 000 skräppor/ha efter 2 års öppen odling, är inte tillräckligt bra för att undvika problem i efterföljande vall.