Gissén, Charlott
Effektivare växtnäringsutnyttjande via rötrester i sydsvensk ekoväxtföljd.
Insamling av klippet från gröngödslingsvallen och sockerbetsblasten, rötning och lagring av rötresten, minskar risken för ammoniakvagång och näringsläckage. Gröngödslingsvallens kvarliggande klipp kan reducera kvävefixeringen vilket undvikes med insamlingen.
Återföring av rötresten till de grödor i växtföljden och vid de tidpunkter, när den ger den mest vädefulla effekten.
I en femårig sydsvensk växtföljd med gröngödslingsvall, sockerbetor, vårvete, ärt med havre samt höstvete med insådd,(alla grödorna odlas varje år), jämförs led A med traditionell växtrestnedbrukning med led B där vallklippet, sockerbetsblasten och halmen bortföres och rötas. Fyra samrutor i resp led. Rötningen sker i en enstegs biogasanläggning av det ensilerade växtresterna. Rötresten körs ut med en gödseltunna med släpslangar. Försöket startades upp 2002 och har givit inledande resultat 2003 och 2004, men eftersom effekterna av de två olika behandlingarna är additiva över åren, ser vi det som mycket angeläget att kunna fullfölja ett växtföldsomlopp, dvs ytterligare tre år för att få ett underlag för en biologisk, miljömässig och ekonomisk utvärdering av rötrestledet i jämförelse med traditionell växtresthantering.
Under år 2007, projektets femte år, etablerades grödorna bra, trots en torr vår, men utvecklingen hämmades i flertalet grödor av den regnrika och svala sommaren. Trots detta visar summeringen av de fem åren en ökning i både avkastning och kvalitet, i både vår- och höstvete samt sockerbetor. Medeltalet för det fem projektåren 2003–2007 har givit en merskörd av kärna i vårvete på 22 % och i höstvete på 18 %. Vårvetets proteinhalt har i genomsnitt varit 1,7 procentenheter högre i rötrestledet, i höstvetet 1,1 % högre. I medeltal över de fem försöksåren blev det 11 % högre sockerbetsskörd och 12 % högre skörd av utvinnbart socker per hektar i rötrestledet.