Törner, Lars

Risken för resthalter i vatten efter utförd svampbekämpning i potatis

Frågeställning:

Det är många faktorer som skall beaktas för att åstadkomma en uthållig produktion. Insatsen av bekämpningsmedel i potatisodlingen är omfattande men är av stor betydelse för skördenivå och kvalitet. Ogräsbekämpning och insats av kemiska bekämpningsmedel vid blastdödning kan utföras med alternativa metoder. Det finns anledning peka på möjligheten att odla bladmögelresistenta sorter. Detta görs i ökad omfattning men problemen med bladmögelangrepp är omfattande och bedömningen görs att det är nödvändigt med kemisk bekämpning av bladmögel på betydande arealer. Odlingen är många gånger förlagd till regioner med sandjordar med högre benägenhet för vattengenomströmning. I planerad fältstudie är det möjligt värdera följande frågeställningar:

vilka risker för resthalter föreligger med utgångspunkt från att
behandlingen mot bladmögel görs vid ett stort antal tillfällen,
ofta vid mer än tio tillfällen

minskar, elimineras, risken till följd av att behandlingen utförs
på växtligheten och under en tid med gynnsamma betingelser för
biologisk nedbrytning av i använda medel ingående substanser

vilka risker föreligger till följd av att insatsen av kemiska
bekämpningsmedel görs i kombination med upprepad bevattning

Vunna erfarenheter kan bidra till baskunskap i planerade modeller för att värdera risken för negativ påverkan i vattenmiljön vid användning av kemiska bekämpningsmedel.

I pågående utlakningsförsök på L.a Böslid tas parallella prov från uppsamlat dräneringsvatten från en ruta i den halva av försöket där potatis utgör gröda. I aktuellt försök odlas korn i den andra halvan av försöket.

Slutredovisning.pdf

Sammanfattning:

Odling i Balans har genomfört en fältstudie som visar på risken för att resthalter från substanser i använda produkter vid bekämpning av bladmögel i potatis förekommer i dräneringsvattnet. I detta sammanhang är det intressant att peka på i vilken omfattning en intensiv insats, d.v.s. ett flertal behandlingar, leder till en ökad risk för oönskad förekomst i vattenmiljön. Undersökningen fokuserar på vad som betraktas som diffus tillförsel. Den beror på egenskaper hos tillförd aktiv substans samt mark- och klimatförhållanden. I det redovisade fältförsöket har bekämpning av bladmögel utförts vid 11 tillfällen.

Enligt en tidigare genomförd undersökning av dräneringsvatten
från fält på tre av Odling i Balans´ pilotgårdar finns det inget
som entydigt belägger att en mer intensiv insats av bekämpnings-medel medför ökad risk för förekomst av resthalter i
dräneringsvattnet.

Under våren 2004 kontaktades SLU för att efterhöra möjligheten att arbeta med rubricerad frågeställning i ett pågående fältförsök med potatis på Hushållningssällskapets försöksgård La. Böslid, i Halland. Analyserade prov visar på intressanta resultat. Redovisade slutsatser anges utan prioritet. Det finns anledning att peka på följande förhållanden:

Det föreligger klar påverkan från utförd kemisk ogräsbekämpning,
i detta fall med Sencor som innehåller den aktiva substansen
metribuzin. Redovisad förekomst avser nedbrytningsprodukter från
metribuzin. Lantbrukaren kan alternativt välja en produkt med
annan aktiv substans eller tillämpa mekanisk ogräsbekämpning.

Under den period som redovisningen avser, den första hösten
efter utförd svampbehandling, har resthalter endast påvisats
från en aktiv substans, metalaxyl som ingår i produkten Epok.
Metalaxyl ingår också i produkten Ridomil Gold). Övriga
tillförda aktiva substanser för bekämpning av bladmögel har inte
påvisats i analyserade vattenprov. Resultaten visar att det är
möjligt att tillämpa behandlingsprogram med liten eller ingen
risk för påverkan från aktiva substanser i använda produkter.

Redovisade skillnader bygger på att nödvändiga åtgärder
vidtagits för att begränsa påverkan av punktutsläpp.

Undersökningen visar på skillnader i det fall behandlingen
gjorts på en utvecklad gröda i förhållande till om en behandling
görs på svart jord. Bedömningen görs att belastningen minskar
vid behandling i en utvecklad gröda där den aktiva substansen
appliceras i en miljö som medger ökad möjlighet för omsättning
och inaktivering.

Utfallet av analyserna har kunnat jämföras med utfallet av de
simuleringar i som gjorts i MAKRO GV under hösten 2005. De
substanser som påvisats i analyserade vattenprov är de samma som
visat hög risknivå i MAKRO GV modellen.

Erhållna resultat pekar inte på att det generellt föreligger någon ökad risk beroende på ett stort antal behandlingar. Inneboende egenskaper hos bekämpningsmedlen samt markförhållanden bedöms vara mer avgörande när det gäller att bedöma risken för att det uppträder resthalter i dräneringsvattnet.