Dahlin, Sigrun
Anrikning och distribution av kväve och fosfor i marken på hästbeten och i rastfållor.
Hästen har stor betydelse i vårt samhälle, både socialt, kulturellt och ekonomiskt. Hästnäringen utgör också en viktig inkomstkälla för jordbruket och är en viktig faktor i öppethållande av mark och för biologisk mångfald. Hästnäringen är även på många andra sätt betydelsefull i vårt samhälle och det är viktigt att denna näring kan utvecklas på ett miljöriktigt och naturresursbevarande sätt. För att utveckla hästhållningen mot långsiktigt uthålliga verksamheter behöver vi bättre underlag för att bedöma näringsutnyttjande och eventuella näringsförluster till den omgivande miljön.
Syftet med projektet var att få en uppfattning om näringstillståndet avseende kväve och fosfor i marken på svenska hästanläggningar. Vi ville här även identifiera kunskapsluckor och behov av vidare forskning. Syftet var också att identifiera möjliga åtgärder för hästhållning i rastfållor och beteshagar som innebär minskande näringsförluster till den omgivande miljön.
Kartläggningen av näringsstatus i marken i hästhagar utfördes på 30 anläggningar med olika djurtäthet, jordart och grad av självförsörjning av foder. Anläggningarna valdes så att de representerar små hästgårdar och större anläggningar i södra och mellersta Sverige. Markens näringsstatus i hagarna bestämdes med avseende på innehåll av totalkväve och mineralkväve samt HCl-löslig och AL-löslig fosfor (Egnér et al. 1960). Jordprov uttogs till 0-20 cm och 20-50 cm djup på ett antal delytor på varje anläggning (totalt 141 delytor). Platserna representerade tex utfodringsställen, uppehållsställen, transportvägar och huvudsakliga betesområden. På varje provplats togs 24/12 jordborrstick (0-20cm/20-50cm), som sammanslogs till ett jordprov.
Provtagning för kartläggningen av marken i hästhagar genomfördes under vårarna 2006 och 2007 . Kemiska analyser genomfördes efterhand som prover samlats in. Hästhållarna fick besvara en enkät med frågor kring utfodring, mockning av fållor, utevistelsegrad etc.
Med utgångspunkt från kartläggningen har vi utvärderat olika system för hästhållning i rastfållor och beteshagar och deras potentiella inverkan på den omgivande miljön. Den statistiska metoden ”general linear mixed model” har använts för att belysa sambanden mellan hållningssystem och markvariabler liksom mellan markvariabler.
Mineralkvävenivåerna var i allmänhet i nivå med måttligt intensiva betesvallar för nöt, men enstaka ytor hade nivåer liknande dem vid utfodringsställen och ligghallar för nöt i utedrift. En stor andel av utevistelseytorna hade AL-löslig fosfor i nivå med den som uppmätts på högbelastade vintervistelseytor för nöt i utedrift. De olika typerna av delytor hade olika grad av anrikning (främst av mineralkväve och fosfor på foderytor och gödslingsytor) eller utarmning (av totalkväve vid vattenposter). Lösdrifts-ytorna hade generellt högre AL-löslig fosfor än beteshagarna, vilket förklarades både av hållningssystem och olika användningstid under året.
Resultaten visar att åtminstone N förlorats från en del av de provtagna ytorna. Omfattningen av förlusterna, och huruvida även P har förlorats, kan dock inte utläsas av screeningen utan fordrar direkta mätningar.
Av enskilda brukningsåtgärder inom anläggningarna var tre särskilt betydelsefulla: djurtrycket (antalet djurtimmar per år och ytenhet), mockningsstrategin samt eventuell utfodring inom vistelsytan. Såväl ökat djurtryck som hög andel foder given inom vistelseytan visade ett signifikant samband med näringsackumulation i marken. Denna kunde motverkas genom frekvent mockning. Den skrivna rapporten avslutas med handfasta rekommendationer för att minska risken för negativ miljöpåverkan orsakad av näringsanrikning i marken på hästarnas vistelseytor.