Lundeheim, Nils
Är utfodring med resistenta kolhydrater ett alternativ till parasitbekämpning hos grisar?
Målet med detta projekt är att utveckla fodermedel som förbättrar hälsan för ekologiska grisar. Projektet kommer att fokusera på effekten av resistenta kolhydrater på hälsa hos sogrisar och kastrater som föds upp utomhus.
Specifika frågeställningar:
Att undersöka hur potatisstärkelse, cikoria och högamylsokorn påverkar parasiter och generell hälsa hos sogrisar och kastrater som föds upp utomhus.
Att undersöka hur lång utfodringstid med resistenta kolhydrater som behövs för att få effekt på tarmparasiter.
Att undersöka effekten av resistenta kolhydrater på grisarnas produktionsegenskaper.
Specifika frågeställningar:
Att undersöka hur potatisstärkelse, cikoria och högamylsokorn påverkar parasiter och generell hälsa hos sogrisar och kastrater som föds upp utomhus.
Att undersöka hur lång utfodringstid med resistenta kolhydrater som behövs för att få effekt på tarmparasiter.
Att undersöka effekten av resistenta kolhydrater på grisarnas produktionsegenskaper.
Studien planeras genomföras under två år (2006 resp. 2007), med en försöksomgång (80 djur, fördelade på två replikat) under resp. sommarhalvår. Föreliggande ansökan rör studien under 2006.
Studien kommer att genomföras vid SLU's svinbesättning Funbo-Lövsta, där kunskap om utegris-produktion byggts upp genom en serie försök som startade i början av 1990-talet.
Försöksdesignen innefattar åtta försöksgrupper med 10 grisar vardera och där kontrollgruppen samt de tre behandlingsleden replikeras.
Djurmaterialet i försöket kommer att bestå av avkommor efter yorkshiresuggor som seminerats med lantrasgaltar. Smågrisarna föds i konventionell inomhusproduktion. Djuren ID-märks vid födelsen, och hangrisar kastreras under första levnadsveckan. Insättning i försök, d.v.s. utflyttning av smågrisarna till utomhushägn sker när smågrisarna väger ca 25 kg. Grisarna fördelas över de åtta hägnen med hänsyn till kön, vikt och kulltillhörighet.
Grisarna vägs vid insättning och därefter varannan vecka,
Samtliga djur utfodras ad libitum i foderautomat med ett konventionellt slaktsvinsfoder.
Efter 6-8 veckors försöksperiod kommer 15% av torkad cikoria-rot, högamylos-korn resp. potatismjöl att tillsättas fodret under 2 veckor. Alla sjukdomsbehandlingar och övriga observationer om djurens hälsa registreras fortlöpande på individnivå.
Fullvuxna spolmaskhonor insamlas från naturligt infekterade svin vid slakteriet i Uppsala, varefter deras uterus prepareras, klipps upp i bitar och behandlas med natriumhypoklorit vilket frigör äggen. Parasitäggen kultiveras därefter under 3-4 veckor till infektivt stadium i 0,1 M HCl med tillsats av 1% formalin.
Samtliga försöksgrisar infekteras i samband med utflyttningen till hägnen med cirka 600 infektiva ägg, frampreparerade enl. ovanstående metodik. Parasitens prepatensperiod (dvs den tid det tar för spolmaskarna att etablera sig tunntarmen) är 6-8 veckor. Försöksgrupperna utfodras under en två veckors, efter det att spolmaskarna förväntas ha etablerat sig, med 15% tillsats av antingen cikoria, högamyloskorn eller potatismjöl.
Träckprovsundersökningen för påvisade av spolmask med McMasterteknik kommer därefter att utföras vid betssläppning i slutet av maj och därefter var fjärde vecka fram till försökets slut i mitten av augusti.
Grisarna slaktas vid cirka 115 kg levande vikt (ca 80 dagar efter försökets start), med två slakttillfällen per hägn. I samband med slakt registreras slaktvikt, kommersiell klassificering, späckmått, muskeldjup och eventuella veterinära anmärkningar på inre organ. I samband med slakt kommer främre delen av tunntarmen samt levern att insamlas. Dessa organ kommer därefter att undersökas med avseende på antalet etablerade vuxna maskar (tunntarmen) samt förekomst av sk white spots (levern).
Resultat
Ett stort problem i studien var att få grisarna att konsumera vissa av fodertillskotten.
Högamyloskornet åts utan problem, och även större andelen av tillskottet av potatismjöl, när det blandades in i fodret. Dock, både när inulin och den malda torkade cikoria-roten blandades in i fodret, ratades foderblandningen i stor utsträckning. Uppskattningsvis konsumerade grisarna ca 40% av den tilldelade mängden torkad cikoriarot (år 2007), och ca 30% av det rena inulinet (år 2006).
Tillväxthastigheterna visar inte på någon effekt av fodertillsatserna på totala tillväxthastigheten under uppfödningen. Däremot växte grisarna som fick tillskott av inulin år 2006 signifikant långsammare under perioden 6 – 8 veckor efter försökets start. Det var under denna tidsperiod som inulin tilldelades, initialt inblandat i foderautomaterna, men efter några dagar gavs det i separat fodertråg. Det finns anledning att anta att den dagliga foderkonsumtionen blev låg, när inulinet tilldelades via foderautomaterna. Under den följande 2-veckors-perioden växte inulin-grisarna snabbare, dock ej signifikant, jämfört med det tre andra djur-grupperna. Detta är en indikation på kompensatorisk tillväxt.
Den numeriskt högre genomsnittliga tillväxthastigheten under 2007, jämfört mer år 2006, kan delvis förklaras av 3 kg högre startvikt i försöket år 2007.
Förekomsten av spolmaskägg i träckproven skiljde sig inte signifikant vid de parvisa jämförelserna av försöksleden vid 2006 års försök. År 2007 hade konventionellt avmaskade grisar, efter 8 veckors försöksperiod signifikant lägre förekomst av spolmaskägg, jämfört med kontroll-grisar. Efter 10 veckors försöksperiod hade de konventionellt avmaskade grisarna signifikant lägre förekomst av spolmaskägg jämfört med samtliga övriga försöksled.
Antal maskar i tarmen vid slakt var signifikant lägre (år 2007) för de konventionellt avmaskade grisarna, jämfört med övriga tre försöksled. Dock, antal vita fläckar i levern skiljde sig inte mellan något försöksled. Noterbart är att samtliga konventionellt avmaskade grisar hade minst en vit fläck på levern.
Spolmaskförekomsten efter både 8 och 10 veckors försöksperiod var signifikant positivt korrelerade med antalet efter slakt återfunna maskar i tunntarmen (+0,4 resp. +0,6), men dock inte med antalet vita fläckar på levern.
Slutsatser
Det resultat som vi vågar dra av detta försök, är att inga av de resistenta kolhydraterna, i de mängder som vi lyckats få grisarna att konsumera, har någon signifikant inverkan på spolmaskförekomsten. Därtill vill vi poängtera vikten av att eventuella positivt verkande fodertillskott måsta vara aptitliga för grisarna.
Till slutredovisningen bifogas kopia av ett brev från Swedish Meats slakteri i Uppsala, samt kopia av den poster som presenterades vid konferensen 'Mat i nytt klimat', Norrköping 19-21 november 2007.