Bergström, Lars
Utlakning av 14C-glyfosat i jordbruksmark.
Målet med projektet är att öka vår förståelse för processerna som styr utlakning av glyfosat i strukturerad jord, samt kvantifiera utlakningsrisken både i form av partikelbunden transport, dvs genom att hela komplexet glyfosat/partikel rör sig genom större porer i marken och löst i markvätskan. Projektet syftar också till att vidareutveckla MACRO-modellen. (Se beskrivning i bif. forskningsprogram).
Vad gäller hur projektet ska genomföras (metodik etc) hänvisas till bifogat forskningsprogram.
Glyfosat är idag det mest använda ogräsbekämpningsmedlet i världen. Med tanke på dess starka adsorption till lerpartiklar kan man förvänta sig liten rörlighet i marken, vilket dock är dåligt testat under svenska förhållanden. Med anledning av detta utfördes ett lysimeterexperiment för att bestämma utlakning av glyfosat och AMPA i två jordar, en sand- och en lerjord. Jordarna insamlades och placerades i en lysimeteranläggning vid SLU i Uppsala. Glyfosat applicerades på jordarna i september 2006 i en mängd motsvarande 1,64 kg aktiv substans/ha, och vattenprover togs därefter regelbundet under två år. Efter försöksperioden (oktober 2008) provtogs jordprofilerna skiktvis för att kvantifiera restmängder av glyfosat och AMPA. Dessutom bestämdes adsorption och nedbrytning av glyfosat i de båda jordarna. I 21 st av de analyserade vattenproverna påvisades glyfosat i koncentrationer över 0,1 µg/L, med 0,57 µg/L som det enskilt högsta värdet från en av lerlysimetrarna. Metaboliten AMPA påvisades i 2 st prover, med en högsta koncentration av 0,3 µg/L i vatten från samma lerlysimeter som hade den högsta glyfosatkoncentrationen. Den totala mängden glyfosat som utlakades från sandjorden var 0,13 g/ha och från lerjorden 0,28 g/ha, vilket motsvarar 0,009 och 0,019 % av den mängd som applicerades på respektive jord. Utlakningen av AMPA var obefintlig från sandjorden och 0,03 g/ha från lerjorden. Allt utlakades i löst form. Adsorptionen var betydligt större i lerjorden än i sandjorden, medan nedbrytningen var avsevärt snabbare i sandjorden. Detta avspeglades i de restmängder av glyfosat som fanns kvar i respektive jord vid experimentets slut. I sandjorden var totalt 0.010µg/g ts kvar och i lerjorden 0,021 µg/g ts, vilket motsvarar ungefär 2,5 resp. 5,6 % av det som applicerades två år tidigare. Den totala restmängden av AMPA var 0,058 µg/g ts i sandjorden och 0,147 µg/g ts i lerjorden. Den slutsats man kan dra av detta experiment är att utlakning av glyfosat från jordbruksmark vid normal användning är synnerligen begränsad och svarar sannolikt för endast en liten del av vad man hittar i svenska yt- och grundvatten.