Halling, Magnus A.
Ekologisk sortprovning av vallväxter
Bestämma skillnad i avkastning mellan sorter av timotej, ängssvingel, och engelskt rajgräs i ekologisk provning samt skillnader i näringsinnehåll i grönmassan mellan olika sorter av timotej, ängssvingel, och engelskt rajgräs i blandning med en baljväxt under ekologisk provning.
Undersökningen genomförs som randomiserade fältförsök på försöksstationer med ekologisk mark. Försöksstationerna är Tvååker i norra Halland, Rådde i västra Götaland och Uppsala (Ekhaga) i östra Svealand. Dessa tre platser har valts för att spegla olika förhållanden i södra och mellersta Sverige. Försöken har fem sorter per art och tre upprepningar samt skördas under påföljande tre år efter anläggningsåret för att noga följa uthålligheten.
Andra vallåret i andra omgångens försök har genomförts under 2008 i timotej, ängssvingel och engelskt rajgräs på tre platser enligt planen. En del sorter har bytts ut sedan första anläggningen 2003. Skördedata för 2008 är bearbetade och publicerade för enskilda pågående försök och utlagda på Fältforsk hemsida (www.ffe.slu.se) i januari 2009. Analyserna av näringskvalitet för 2008 har slutförts på Kungsängens analyslabb, men har inte hunnit bearbetas. Sammanställningar av avkastning, botanisk sammansättning och marktäckning är gjorda för åren 2004-2008 och utlagda på Fältforsk hemsida . Ett manus till fullständig rapport har skrivits om resultaten 2004-2008, vilken finns som bilaga. Den kommer att publiceras på nätet i serien ”Aktuellt från VPE” (www.vpe.slu.se ). Resultaten hittills sammanfattas nedan.
Resultaten visar att det är större skillnader mellan vallsorter av timotej, ängssvingel och engelskt rajgräs i avkastning i ekologisk provning än det är i den konventionella sortprovningen mycket beroende på skillnad i konkurrensförmåga. Engelskt rajgräs är den art där provade sorter har flest skillnader gentemot mätaren. I försöken har sorterna Freddy och Helmer av engelskt rajgräs visat sig mest uthålliga och produktiva. Motsvarande sorter av ängssvingel var Laura, Preval och Sigmund, samt av timotej var sorterna Alexander, Grindstad och Lischka mest uthålliga och produktiva.
Den ekologiska provningen har också gett utslag i konkurrensförmågan, vilken har bestämts som andelen av gräs i den skördade blandningen, hos olika arter och sorter. Störst skillnader observerades i engelskt rajgräs och därefter i timotej. I ängssvingel var konkurrensen hos jämförda sorter mycket lika. I första vall dominerade gräsandelen i blandningar med engelskt rajgräs, men i äldre vallar gick den tillbaka. I timotejblandningar var bilden den motsatta. I ängssvingel var gräsandelen mer konstant över vallåren.
Resultaten från näringsanalyserna visar på flest skillnader mellan mätaren och övriga sorter i innehåll av omsättbar energi och fiber (NDF) i första skörd. Näringskvaliteten hos de olika sorterna är mätt ur ett prov av hela skörden, det vill säga att klöver också är med i provet. Vissa parametrar beror därigenom mer på klöverandelen i vallen, än på egenskaper hos gräset. Hög råproteinhalt och lågt NDF kan t.ex. bero på att baljväxthalten är hög. Vissa sorter har bara varit med i ett år vilket ger osäkra resultat. Ängssvingelsorten Lifara har låg råproteinhalt i skörd två och tre jämfört med Sigmund. Timotejsorten SW Ragnar har högre energihalt i första skörd trots lägre gräshalt än mätaren Alexander.
För arterna ängssvingel och engelskt rajgräs minskar marktäckningen på våren från vall ett till vall tre. Snabbast minskar marktäckningen för engelskt rajgräs. Dels har engelskt rajgräs svag uthållighet, dels etablerar sig vitklövern i äldre vallar och konkurrerar mer. För timotej är det tvärt om, arten är uthållig och rödklövern konkurrerar mer i yngre vallar än i äldre.