Larsolle, Anders
Val av vätskemängd och vindavdriftskänslighet för ogräsbekämpning - effekten av koncentration och duschkvalité på dosmarginal och sprutbarhet.
Förutom dos, reducerar lantbrukare idag vätskemängder i syfte att minska tidsåtgång för transport och fyllning av sprutan, och därmed öka den sprutade arealen per dag. Det indikeras i litteraturen att koncentrationen kan påverka bekämpningseffekten. Vätskemängden reduceras oftast genom val av spridare. Med samma typ av spridare, ger en mindre storlek finare duschkvalité (mindre droppstorlekar). Detta kan ge en bättre avsättning på sprutmålet, vilket är positivt om ett bladverkande preparat används, men innebär större risker och högre krav ställs därför på teknik och handhavande.
När en lantbrukare ändrar vätskemängden vid en bekämpningsinsats med växtskyddsmedel, t.ex. i syfte att öka avverkningen, är en viktig fråga är vad som händer med bekämpningseffekten när preparatkoncentrationen och duschkvaliteten ändras. Detta är tidigare inte tillräckligt utrett för t.ex. örtogräsbekämpning vid etablering av en stråsädesgröda.
Syftet med denna studie var att undersöka hur effekten av ogräspreparat påverkas av ändrad preparatkoncentration, genom att vätskemängden ändras, vid sprutning med bladverkande ogräspreparat. Ogräseffekten undersöktes med utgångspunkt från dosresponssambandet. I studien användes två preparat, ett systemsikt verkande och ett kontaktverkande preparat. Jämförelsen gjordes mellan två vätskemängder och med två duschkvalitéer.
I detta projekt användes teknik för sprutning av försöksrutor med linjärdosering. Med denna teknik kan ändras dosen linjärt längs försöksrutan från 0 l/ha till maxdos som oftast ligger kring rekommenderad dos. Genom att göra avläsningar längs försöksrutan av t.ex. ogräs kan man studera själva förhållandet mellan dos och effekt istället för effekten av fasta doser. Detta är en viktig aspekt eftersom det oftast inte är relevant att söka efter skillnader i effekt på skadegöraren kring rekommenderad dos. Istället bör man studera dosmarginalen, dvs. hur mycket kan man sänka dosen utan att signifikant försämra effekten.
Hur dosresponsen ser ut beror dels på en mängd omständighetsfaktorer som i mer eller mindre grad är givna vid spruttillfället som preparat, utvecklingsstadium, artsammansättning, väderlek, markförhållanden mm. Spruttekniska faktorer kan lantbrukaren själv påverka, däribland spridarval och tryck som väljs för att få önskad duschkvalité och vätskemängd.
Ett mått som kan användas för att mäta dosmarginalen är ED50, dvs. den dos som ger 50 % av full effekt. En annan egenskap som kan analyseras är hur snabbt effekten övergår från noll till full effekt när man ökar dosen. Denna dosresponsanalys gjordes genom att anpassa en matematisk dosresponsfunktion till avläsningar av bekämpningseffekt i fält.
Fältförsök har utförts tre växtodlingssäsonger 2006, 2007 och 2008 med vätskemängderna 100 l/ha och knappt 200 l/ha och med duschkvalitéerna medium och fin. Försöken har utförts i renbestånd i raps för att renodla skillnader i bekämpningseffekt.
Avläsningarna gjordes genom att mäta reflektans längs försöksrutorna, för de olika doserna, från med en spektrometer. Med hjälp av reflektansen kunde ett spektralt vegetationsindex tas fram för dosspektrat strax innan bekämpning och vid två tillfällen efter bekämpning, ca en respektive två veckor. På detta vis kunde skillnader i vegetationsstatus beräknas genom att normalisera mätningarna efter bekämpning med avläsningen strax innan bekämpning.
Reflektansmätningar som gjordes under 2007 och 2008 utfördes genom att skanna spektrometern längs försöksrutorna tillsammans med ett RTK-GPS-system som kunde positionera mätningarna ner till cm-nivå. Denna teknik gav en stor mängd mätningar med hög upplösning med relativt liten arbetsinsats.
Som stöd för planering av utförande och analys har en referensgrupp knutits till projektet bestående av Lars Danielsson, försöksledare Hushållningssällskapet Stockholm, Uppsala, Södermanland, verksamhetsledare för Sveaförsöken, AgrD. Anneli Lundkvist SLU, inst. f. ekologi och växtproduktion, Agr. Magnus Sandström, Jordbruksverket, vid Växtskyddscentralen Uppsala.
Under projektet har fältförsök med ogräsbekämpning utförts med två vätskemängder, två duschkvalitéer och två preparat, ett systemiskt verkande preparat (Express) och ett kontaktverkande preparat (Platform).
Utförandemässigt har Expressleden fungerat bra medan man konstaterat att preparatet Platform sedimenterar relativt snabbt injektionssprutan i doseringsutrustningen. Detta introducerade ett fel i doseringen av Platform 2006 och 2007. För att minska denna effekt år 2008 byggdes doseraren om så att injektionssprutan monteras horisontellt istället för vertikalt. Detta verkade ge ett mer förväntat utseende på dosresponsen för Platformleden.
En högre preparatkoncentration, som följd av lägre vätskemängd, var positivt för ogräseffekten, både för Express och för Platform.
En finare duschkvalité var positivt för ogräseffekten, både för Express och för Platform.
Inga skillnader mellan preparaten, med olika verkningssätt, kunde ses.
Högre koncentration och finare duschkvalité, som ett resultat av att byta till mindre munstycken, bör i praktiken vara positivt för ogräseffekten, så länge risken för vindavdriften anses kunna hållas på en acceptabel nivå. I annat fall bör man använda munstycken som ger en duschkvalité med mindre andel fina droppar.
Det finns ingen uppenbar anledning att detta resultat inte är överförbart på andra preparat för motsvarande bekämpningssituation på marknaden. Man bör dock utvärdera denna överförbarhet utifrån aktiv substans och övriga komponenter i formuleringen för preparatet i fråga.