Lindgren, Kristina
Ekogrisars inälvsparasiter - förekomst av smitta i fållorna
Syfte
- Syftet med projektet var att kartlägga smittrycket från inälvsparasiter i mark som användes till grisarna på gårdar med uppfödning av ekogrisar.
- Avsikten var också att undersöka sambandet mellan smittrycket i marken och förekomsten av parasiter i träckprover från grisar som vistats i hagar på den undersökta marken.
- Det långsiktiga målet var att öka kunskapen om vilka åtgärder som minskar smittrycket i marken och därmed förbättrar djurhälsa och djurvälfärd.
Projektets frågeställningar
- Hur många ägg från inälvsparasiter återfanns i jordprov från mark som användes till grisar på svenska gårdar med ekogrisproduktion?
- Vad karakteriserade markanvändningen för jord med ett högt respektive ett lågt smittryck (antal parasitägg)?
- Fanns det något samband mellan smittrycket i marken och mängden parasitägg i träckprover från grisar som vistades på marken?
Genomförande
Gårdarna
Mängden ägg från inälvsparasiter i jordprover från grishagar och i träckprover från grisarna undersöktes på elva gårdar med ekologisk smågrisuppfödning. Dessutom kartlades de utvalda gårdarnas rutiner för inhysning och skötsel av grisarna liksom markanvändning, växtföljder, jordart och rotationen av grishagarna. Markanvändning till suggor och antal år med utegrisar framgår av tabell 1.
Gårdarna i denna kartläggning ingick även i en grupp som år 2008 studerades i ett europeiskt samarbetsprojekt (COREPIG) med syfte att utveckla ett verktyg för att lättare förebygga sjukdomar och parasiter i ekologisk grisuppfödning; Prevention of selected diseases and parasites in organic pig herds - by means of a HACCP based management and surveillance programme. Inom ramen för COREPIG samlades träckprover från grisarna på dessa gårdar. Genom att undersöka samma gårdar ökade utbytet för båda projekten. Endast besättningar som var fullt omställda till ekologisk produktion enligt KRAVs regler och som hade minst 15 suggor ingick i studien. I denna rapport finns inte data från gård 8, som ingick i COREPIG- projektet eftersom inga jordprover kunde samlas från den gården.
Jordprover
Jordprover samlades under april och maj 2008 för att kartlägga smittrycket vid betessäsongens start. Provtagningen skedde från cirka tre hagar per gård på mark, som skulle användas till suggor med smågrisar respektive sinsuggor under följande sommar. För att få en uppfattning om det högsta smittrycket på gårdarna togs även prover på ytor som bedömdes ha varit mest använda till grisar t.ex. permanenta rasthagar eller transportytor. Två gårdar hade helt undvikit permanenta ytor och där togs prov på mark i rotation/växtföljden.
Jordprovtagning genomfördes genom att gå i form av W över de ytor som planerades bli hage för de grisar som skulle provtas (träckprov) i slutet på sommaren 2009 samt den yta som bedömdes ha högst smittryck. För vart 5-10:e steg togs ett prov så att totalt cirka 50 delprov samlas till ett samlingsprov. Därefter upprepades provtagningen i ett upp och nervänt W så att delprover samlades slumpmässigt men relativt jämnt fördelat över hela hagen (Roepstorff & Nansen, 1998). Proverna togs från jordytan och ned till 3-4 cm djup. För att ta delproverna användes samma typ av provtagare som i en tidigare studie rörande förekomst av ägg från grisens spolmask i jord (Lindgren et al., 2005). Provtagaren var ett specialanpassat rostfritt rör (diameter 16 mm), benämnd ´Stickit´ (www.algonet.se/~ekolag). Provtagaren rengjordes mellan varje samlingsprov. Samlingsproverna vägde cirka 0,5-0,7 kg. Markanvändningen på de skiften som provtagits sammanställdes (tabell 2-4).
Träckprover
För att undersöka infektionsnivån av tarmparasiter hos grisarna samlades träckprov från sinsuggor och från smågrisarna vid cirka 12 veckors ålder. Om det fanns slaktsvin på gården togs prov från den äldsta intakta gruppen. Provtagning gjordes på våren (mars-april) och på hösten (augusti-september) 2008. Från varje djurkategori provtogs 10 slumpmässigt utvalda individer. Proverna var i regel från toppen av en nygödslad träckhög, men även plockad direkt från ändtarmen på sinsuggor.
Analyser
Jordproverna analyserades med avseende på ägg från spolmask, piskmask och lungmask. På laboratoriet blandades jordproverna grundligt och 10 gram jord löstes i 0,5 M NaOH över natten. Därefter floterades äggen i flera McMaster-kammare och räknades sedan. Som flotationsmedel användes NaCl mättat med 500 g glucos per liter (densitet 1,27 g/ml) för att få en säker detektion också av relativt tunga ägg från lungmask och piskmask, allt enligt metoden beskriven av Roepstorff & Nansen (1998). Metoden ger en lägsta detektionsgräns på ett ägg på 10 g jord. Äggen identifierades med avseende på typ av parasit och huruvida de var till synes omogna, innehöll en utvecklad larv eller om de var tydligt granulerade (”döda”).
Träckproverna analyserades med avseende på antalet ägg från spolmask, pisk-mask, knutmask, röda magmasken, lungmask, trådmask samt koccidier. Analysen gjordes med en modifierad McMaster teknik (Thienpont et al, 1986) med en detektionsgräns på 20 epg. Flotationsmedlet var detsamma (NaCl + 500 g glukos per liter) som till jordproverna för att få en god detektion av piskmask och lung-mask. Från ett samlingsprov av 10 individprov från samma djurkategori odlades en kultur för att särskilja larver av knutmask och röda magmasken. Detta för att kunna utesluta närvaro av den röda magmasken (Roepstorff & Nansen, 1998).
Utevistelse på åkermark ger grisar goda möjligheter till sysselsättning och rörelse. Bökandet i jorden och intag av växtdelar och kryp är ett djupt rotat beteende. För att kunna ge grisarna denna möjlighet och samtidigt hålla deras inälvsparasiter under kontroll behövs mer kunskap. Danska studier tyder på att om smågrisar får en mycket tidig infektion ger detta upphov till en hög och varaktig spolmaskbörda, som även kan ge betydande ekonomiska konsekvenser. Dessutom tycks vissa parasiter kunna ackumuleras i jorden ju längre besättningen har haft utegrisar.
Syftet med detta projekt var att kartlägga smittrycket från inälvsparasiter i mark som användes till grisarna på ekologiska gårdar och att ställa smittrycket i relation till förekomsten av parasiter i träckprover från grisarna. Det långsiktiga målet var att öka kunskapen om vilka åtgärder som minskar smittrycket i marken och därmed förbättrar djurhälsa och djurvälfärd.
Mängden ägg från inälvsparasiter i jordprover från grishagar och i träckprover från grisarna undersöktes på elva gårdar med ekologisk smågrisuppfödning. Dessutom kartlades de utvalda gårdarnas rutiner för inhysning och skötsel av grisarna liksom markanvändning, växtföljder, jordart och rotationen av grishagarna. Endast besättningar som var fullt omställda till ekologisk produktion, enligt KRAVs regler och hade minst 15 suggor ingick i studien. Under april och maj 2008 samlades från varje gård jordprover från cirka tre hagar, som skulle användas till suggor med smågrisar respektive sinsuggor följande sommar. Dessutom togs prover från ytor som bedömdes ha varit mest använda till grisar såsom permanenta rasthagar eller transportytor. Grisarnas parasitstatus undersöktes inom ramen för ett EU - nätverksprojekt (COREPIG). Träckprover samlades från 12-veckors smågrisar, suggor och i förekommande fall även slaktsvin under våren (mars-april) och hösten (augusti-september) 2008.
De studerade gårdarna hade i genomsnitt haft ekologisk produktion i 8,6 år. På de flesta gårdarna var smittrycket lågt i mark som skulle användas till digivande suggor med smågrisar. Däremot fanns det mer parasitägg i jordprover från mark som skulle användas till sinsuggor och det var vanligt med transportytor eller ibland hela hagar som användes flera somrar i rad till sinsuggor. Sambandet mellan antalet parasitägg i jord och i träckprov från grisar som gått på marken var osäkert, speciellt då det gällde suggor.
På marker med lågt smittryck hade ofta spridits flyt-/stall-gödsel från gris medan det i flera fall inte tidigare hade vistats grisar på marken. Det fanns dock även marker som tidigare använts till grisar som kunde hålla en låg smittnivå. I dessa fall var det främst mark som använts enbart sommartid eller för många år sedan.
Marker med högt smittryck var sådana som användes varje år såsom hagar till sinsuggor, transportytor eller hagar i anslutning till stallar. De flesta användes till sinsuggor men det förekom också att smågrisar gick i hagar eller på transportytor som användes varje år. På cirka hälften av gårdarna fanns det någon mark med högt smittryck där man inte planerat någon förändrad användning. Beträffande sådana marker rekommenderas att lantbrukarna förändrar sin markanvändning för att undvika uppförökning av parasitsmitta.