Delin, Sofia

Nitratutlakning efter olika spridningstidpunkter av nötflytgödsel till vall

Nitratdirektivet har inneburit skärpta regler för stallgödselspridning inom nitratkänsliga områden i EU. I Sverige innebär detta bland annat att flytgödsel inte får spridas på vall efter den 31 oktober i de områden som definierats som nitratkänsliga. Denna regel grundar sig på antagandet att vid en tidigare gödsling på hösten kan kvävet utnyttjas av vallen under hösten, medan en senare gödsling innebär en ökad risk för nitratutlakning. Det finns dock fler faktorer som kan påverka utlakningen, och några ordentliga undersökningar som visar hur utlakningen påverkas av olika spridningstidpunkter på hösten till vall under svenska förhållanden har inte redovisats tidigare. Syftet med denna studie var därför att undersöka riskerna för ökad nitratutlakning efter höstspridning av flytgödsel jämfört med vårspridning, samt om tidpunkter på hösten har någon betydelse för hur stor risken för nitratutlakning är.

Nitratutlakning uppskattades efter spridning av nötflytgödsel tidig höst, sen höst eller vår till första- och andraårsvall på en måttligt mullhaltig grovmo (2,8% mull och 14% ler) utanför Skara i Västergötland. Förutom de tre leden med stallgödsel fanns ett kontrolled som endast fick mineralgödsel. Alla led kompletterades med mineralgödsel för att efterlikna normal konventionell produktion. Försöken låg på ytor med sugceller installerade på 80 cm djup, vilket möjliggör provtagning av dräneringsvattnet för bestämning av nitrathalt. Undersökningarna skedde i två tvååriga försök där det ena startade hösten 2009 och det andra 2010. Båda försöken startade hösten efter insådd (inför första vallåret). Försöken hade fyra led (tabell 1) randomiserade i 7 block. Tre block hade gräsvall och fyra block blandvall. Vallen skördades tre gånger per säsong då skörd, klöverhalt och vallkvalitet bestämdes. Förutom utlakning mättes kväveupptag på hösten och mineralkväveinnehåll i jordprofilen på senhösten.

Delin_13jan.pdf

Skörd och kvalitet
Oavsett om flytgödseln spreds tidig höst, sen höst eller på våren, kunde inte några skillnader i skörd eller fodervärde noteras.

Kväveupptag och mineralkväve i marken
Åtminstone en del av kvävet som tillfördes vallen med tidig höstgödsling kunde tas upp av vallen under hösten. Från grödklippningar uppmätte man 20 kg mer kväve per ha i gräsvall och 10-15 kg mer kväve per ha i blandvall i led med tidig gödsling än i led som inte fått stallgödsel. Men man kunde vid samma tillfälle också se förhöjda nivåer av mineralkväve i marken efter tidig gödsling. En del av kvävet hade redan vid sen höst nått ner till nivån 60-90 cm, där mineralkvävenivåerna var i medeltal 2,3 kg högre i led som gödslats tidigt på hösten än i övriga led. Vid senare provtagning, i april, kunde man notera att mineralkvävenivån i detta skikt var förhöjt även i det led som gödslats sent på hösten. Dessa förhöjda kvävenivåer i alven indikerar en högre utlakningsrisk.

Utlakning
Som mineralkvävenivåerna i alven antydde, uppmättes också en högre utlakning från höstgödslade led, både från de som gödslats tidigt och sent på hösten. I medeltal läckte ca 5 kg mer kväve per ha från vall som fått flytgödsel på hösten jämfört med på våren, med en variation mellan 0 och 11 kg. Det första året, då mängden flytgödsel som spreds ut begränsades till ca 30 ton per ha eller 50 kg ammoniumkväve per ha, var det bara i blandvallen som man kunde ana en höjning av utlakningen, och den var inte statistiskt signifikant. Ungefär samma mönster upprepades i detta försök det andra året, trots högre flytgödselgivor på ca 45 ton per ha eller 60 kg ammoniumkväve per ha. I det andra försöket däremot, var det en signifikant högre utlakning från båda de höstgödslade leden båda vallåren i blandvallen och signifikant högre utlakning efter sen höstgödsling jämfört med ingen stallgödsel i gräsvallen. Sammanfattningsvis verkar risken för utlakning öka efter höstspridning, speciellt vid högre givor till blandvall med litet kvävegödslingsbehov. Även om resultaten antyder att utlakningen kan bli något högre vid senare än vid tigig höstgödsling, fanns inga signifikanta skillnader mellan dessa tidpunkter. Tidpunkten för spridning på hösten har därmed inte någon avgörande betydelse. Ur utlakningssynpunkt är det förmodligen av större vikt att man inte sprider ut för stora mängder per ha om man ska sprida på hösten. Allra bäst är ju om man kan komma ut på våren.

Möten och resultatspridning
Preliminära eller slutliga resultat har redovisats muntligt på några svenska seminarier:
• Jordbruksverkets seminarium ” Forskning och utveckling inom ekologiskt lantbruk” i Mjölby den 11 april 2012
• Ämneskommitté Vattens möte i L. Böslid i september 2012.
• Regional växtodlingskonferens i Uddevalla 11 januari 2013.
• Ämneskommittéerna Växtnäring och Vattens möte i Uppsala i mars 2013.
• Stallgödselseminarium i Skövde den 21 nov 2013.
• Vallkonferens, Uppsala, februari 2014.
Preliminära resultat har även presenterats som poster på några olika internationella möten:
• "Managing livestock manure for sustainable agriculture", en workhop i Wageningen, Nederländerna arrangerad av Europeiska kommissionen och ministeriet för jordbruk, natur och livsmedelskvalitet i november 2010.
• NJF-seminarium i Falköping: ”Utilisation of manure and other residues as fertilizers” den 29-30 november 2011
• ”17th International Nitrogen Workshop”, Wexford Irland i juni 2012.¨

En notis har publicerats i Arvensis nr.7 2013.

Denna slutrapport kommer att användas som underlag för publicering i någon svensk rapportserie, preliminärt rapportserien på Institutionen för mark och miljö, SLU.

Ett manuskript på engelska är under bearbetning och kommer att skickas in för publicering till någon internationell tidskrift.