Höglund, Johan
Kartläggning av spolmask, Ascaridia galli, i svenska värphönsbesättningar
Se bilaga 1
Se bilaga 1
Sammanfattning
Under det senaste decenniet har tamhönans spolmask, Ascaridia galli, på nytt fått en omfattande spridning i svensk äggproduktion. En liknande utveckling har även setts i flera andra Europeiska länder. Spolmaskinfektion är idag vanligt förekommande bland frigående svenska värphöns såväl inom- som utomhus, medan burhöns mycket sällan infekteras eftersom de endast har begränsad kontakt med sin egen träck som sprider parasitens ägg till omgivningen. Spolmasknfektion kan leda till nedsatt djurhälsa och produktionsstörningar och sannolikt är problemets omfattning underskattat. Ytterligare en viktig oönskad bieffekt är att spolmaskar sporadiskt kan förekomma i hönsägg, vilket kan skada konsumentförtroendet.
På grund av den rådande situationen finns behov av att hitta långsiktigt hållbara kontrollstrategier. En möjlig åtgärd är att eliminera spolmasksmitta från drabbade anläggningar genom att rengöra och desinfektera det tomma djurutrymmet mellan olika hönsflockar. I praktiken har detta visat sig vara mycket svårt eftersom miljön ofta blir höggradigt kontaminerad med parasitägg som förefaller vara motståndskraftiga mot de flera av de medel som används vid desinfektion av hönshus. Som komplement behövs andra kostnadseffektiva kontrollåtgärder som kan bidra till att parasitbördan hålls på en låg nivå och vilket även bidrar till att effekterna på hönsens hälsa och produktion mildras. En möjlig sådan motåtgärd är att avmaska hönsen med läkemedlet flubendazol och som kan ges via drickvattnet. För ekologiska besättningar är dock avmaskning varken en realistiskt eller långsiktigt hållbar lösning. Situationen kompliceras av att det finns begränsad kunskap om hur spolmaskinfektionen utvecklas i de moderna inhysningssystemen för värphöns som introducerades under omställningen av svensk äggproduktion, och i vilka 60 % av värphönsen vistas idag. Av denna anledning har det varit svårt att utforma en optimal avmaskningsstrategi. Målsättningen med detta projekt var att undersöka infektionsförloppet i naturligt spolmaskinfekterade frigående värphönsflockar under en produktionscykel, samt att studera effekterna av rengöring och desinfektion före insättning liksom vid avmaskning under pågående produktionsomgång. Dessutom utvärderades en PCR-baserad metod som ett möjligt verktyg för framtida smittspårning.
I projektet följdes spolmaskens infektionsförlopp under 50 veckor efter ankomst av unghönsen i 3 ekologiska och 3 konventionella värphönsflockar på olika gårdar. Detta gjordes genom regelbunden provtagning av träck avseende antal parasitägg, samt parasitologisk undersökning av tarmar från hönor som avlivades vid tre tillfällen. Flockarna var representativa för svensk äggproduktion och projektet utfördes under normal drift. Resultaten visade att hönsen i 4 av flockarna smittades direkt efter ankomst av överlevande parasitägg från föregående flock, medan smittförloppet försenades i 2 flockar som hölls i djurutrymmen som desinfekterats med ett medel (klorokresol) och som enligt tillverkaren ska ha effekt mot skalen hos spolmaskägg. Därefter förblev hönsen i samtliga 6 flockar infekterade så länge projektet pågick. Infektionsförloppet och parasitbärda var likartat oavsett produktionsinriktning (konventionella eller ekologiska flock), men det fanns tydliga skillnader mellan de olika flockarna. Rengöring och desinfektion med konventionella medel, liksom utgödsling av ströbädden eller komplettering med strömaterial hade ingen påvisbar effekt på infektionsförloppet. I 3 av flockarna utfördes 1-2 avmaskningar under produktionsperioden, vilket visserligen ledde till korta avbrott (2-4 veckor) i utskiljningen av parasitägg med träcken samt en eliminering av alla spolmaskar från tarminnehållet. I samtliga fall återinfekterades doch fåglarna snabbt och antalet maskar tenderade att öka med stigande ålder hos hönsen oavsett om de hade avmaskats eller ej. Våra resultat tyder på att avmaskningsmedlet flubendazol har otillräcklig effekt mot de larvstadier som är inbäddade i tarmslemhinnan under delar av parasitens livscykel, vilket skulle kunna förklara den mycket kortvariga effekten av avmaskning. Delprojektets slutsats är att spolmaskinfektionen hos frigående värphöns är kronisk och i praktiken mycket svårkontrollerad. Avmaskning på det sätt den tillämpas idag i värphönsbesättningar leder inte till kontroll av infektionsförloppet och medför betydande risker för utveckling av läkemedelsresistens hos målorganismen. Det är följaktligen mycket angeläget att avmaskningsrutinerna optimeras, vilket kräver ytterligare studier. Desinfektion med medlet klorokresol hade dock viss effekt i 2 flockar och detta bör studeras närmare.
I ett andra delprojekt undersöktes graden av släktskap mellan spolmaskar från 10 gårdar med AFLP-teknik för att fastställa om detta verktyg kan användas för smittspårning. Resultaten visade 87 % sannolikhet för att korrekt identifiera vilken anläggning som varje spolmask kom från, vilket tyder på att det finns ett konsekvent mönster av genetisk variation hos spolmaskar inom och mellan gårdar. AFLP-analys utgör således ett lovande instrument för framtida smittspårning, men ytterligare studier behövs innan det kan användas i praktiken.