Myrbeck, Åsa
Inverkan av olika bearbetningstidpunkter på kvävemineraliseringen under vinterhalvåret och på kväveutlakningen i odlingssystem med och utan fånggröda
Detta försök har gett banbrytande kunskap om olika bearbetningsåtgärders effekter på omsättningen av kväve i marken och också legat till grund för regelverket om Grön mark. Vi är övertygade om att mycket mer värdefull information går att erhålla från detta projekt där vi ytterligare vill studera hur vi med hjälp av rätt jordbearbetningsåtgärd vid rätt tidpunkt kan styra mineraliseringen på ett mycket effektivare sätt än idag. Nya metoder för att minska kväveläckaget från åkermark behövs och from hösten 2012 har vi lagt in tre åtgärder. Med återpackning efter plöjning (plöjning med tiltpackare) skulle läckagerisken efter höstbearbetningar eventuellt kunna minskas genom att den ökning av syretillgången som följer med luckringen reduceras. Det finns ett behov av nya fånggrödor som komplement till det engelska rajgräset, där egenskaper som utvintring (oljerättikan), djupa rotsystem (oljerättikan) och kvävefixering (luddvickern) är intressanta. Det har ansetts att inbrukning av halm på hösten, genom ökad immobilisering, minskar halten mineralkväve i marken och därmed också minskar risken för utlakning. I detta försök tycks dock denna effekt vara begränsad till de första tre åren och senare års resultat visar på en trend mot högre mineralkvävehalter i led där halmen kontinuerligt brukats ner. Leden med fånggröda uppvisar fortfarande, efter femton år, det lägsta innehållet av mineralkväve under hösten vilket tyder på att en eventuellt ökad mineralisering från nerplöjd grönmasssa ännu inte uppvägs av fånggrödans upptag under hösten. Våroljeväxter har introducerats i försöket (fr om 2004) för att vi ska få en möjlighet att studera hur väl de tidigare resultaten från försöket angående bearbetningstidpunktens betydelse för kvävemineraliseringen stämmer vid odling av andra grödor än stråsäd. Vi jämför numera också mineraliseringsförloppet efter vårplöjning med och utan fånggröda. Vi hyser stora förhoppningar om att med hjälp av resultat från försöket ytterligare kunna anpassa bearbetningsmetoder och bearbetningstidpunkter för att förbättra kvävehushållningen. Vi hyser även stora förhoppningar om att försöket ska ge viktig information om de långsiktiga effekterna av halmnedbrukning och odling av fånggrödor. Försöket skall även framöver kunna utgöra en möjlighet att kontrollera effekterna av nya regler för höst- och vinterbevuxen mark i vilka inverkan på kväveutlakning av jordbearbetningstidpunkt och jordbearbetningsintensitet beaktas. Dessutom är försöket ett av få försök med upprepningar vilket innebär att resultaten är förhållandevis tillförlitliga.
Försöket är flerårigt och har tre upprepningar. Marken provtas och analyseras på mineralkväve vid tre tidpunkter på hösten och vid ett tillfälle på våren. För tre av provtagningarna sker analyserna rutvis och för en ledvis.Skörden registreras och analyseras på kväveinnehåll. Under sen höst och vår klipps grönt material och analyseras på kväveinnehåll. På grund av problem med uppförökning av kvickrot i de vårplöjda rutorna putsas halva rutorna under hösten. Hypotesen är att en positiv effekt härav kan erhållas mot kvickroten eftersom den är relativt känslig mot avslagning.
(Se bifogad resultatredovisning) Under det första försöksåret påverkades etableringen av oljerättika och luddvicker/sandhavre negativt av att hösten 2012 var ovanligt blöt, vilket gjorde att skörden av huvudgrödan och därmed även insådden av dessa fånggrödor blev mycket sen. Detta resulterade i ett betydligt lägre kväveupptag i de eftersådda fånggrödorna än i det traditionella engelska rajgräset. Följaktligen blev minskningen av mängden mineralkväve i markprofilen inte lika stor med dessa nya sorter. Hösten 2013 och 2014 var tillväxten god i alla fånggrödor. Oljerättikan låg i nivå med det engelska rajgräset medan luddvicker/sandhavren ett av åren (2014) låg lägre. Trots att luddvicker i sambestånd med sandhavre hade ett jämförbart kväveinnehåll hösten 2013 var den inte lika effektiv som övriga fånggrödor vad gäller att hålla nere mineralkvävehalterna i marken, troligtvis beroende på att delar av dess kvävebehov tillgodoseddes via fixering av luftkväve. Hösten 2013 var eftersådd oljerättika och engelskt rajgräs nerbrukad på våren de effektivaste strategierna för att hålla mineralkvävet på låga nivåer under höst och vinter. I snitt över de två försöksåren har leden med de nya höstetablerade fånggrödorna avkastat bäst av samtliga i försöket ingående led. Hittills visar resultaten att de eftersådda fånggrödorna har potential att minska markkvävenivåerna i nivå med engelskt rajgräs samt att de kan ha en positiv effekt på skörden av efterföljande gröda. Effekten av oljerättika är dock beroende av etableringstidpunkten. Fler försöksår behövs för att få resultat som kan användas i rådgivningen.