Jönsson, Erik
Kvävestrategi för höstvete, maltkorn och vårvete i Sverige
Målsättningen är att skapa en uthållig användning av växtnäring både
ur ekonomisk och miljömässig synpunkt. Detta inkluderar anpassning av odlingsåtgärder till regionala förhållanden.
Den rådande jordbruks- och miljöpolitiken innehåller en mängd regler för jordbruksproduktionen. Flera av dessa regler ändras årligen. För att på ett riktigt och rimligt sätt utforma dessa regler är fältförsök nödvändiga. Fältförsöken behövs också för uppföljning och kontroll om regler är satta på rätt nivå och vilken produktions- och miljöeffekt de medför. För att kunna dra rätt slutsatser och även få en statisk säker grund krävs en viss volym av fältförsök. Det är också viktigt att intensitetsförsök görs för att fånga in effekten av olika årsmåner. Genom att varje år ha försök i fält, och nya resultat att redovisa, ökar också intresset och framförallt kunskapen för att bättre anpassa kvävegivan.
För en trovärdig rådgivning är det nödvändigt att det finns odlingstekniska försök, som ger en klar bild av grödornas behov sett ur produktionsekonomi, och även för en minimerad miljöpåverkan.
Syfte
Försökens syfte är att:
- ge underlag till framtida rekommendationer för kvävegödsling i spannmål
- utgöra en grund för metodutveckling med t ex N-tester, N-sensor,
Ansökan gäller två försöksserier i höstvete. Avsikten med dessa försöksserier är att ge underlag för vilka kvävegödslingsprinciper som bör tillämpas vid odling av höstvete till olika ändamål. Försöken utgör också referensförsök skaffa erfarenheter av gödslingsbehov under olika odlingsförutsättningar. Försöken kommer även att användas för att följa grödans kväveupptag under säsong samt för att bedöma markens kväveleverans. Försöken ska också ge underlag för att utveckla metodiken kring absolutkalibrering av N-sensorn och N-testern. Försöken läggs på gårdar utan djur, på fält med förväntat liten kväveleverans, för att bäst kunna utvärdera strategiernas betydelse. Senare års kvävegödslingsförsök i korn och vete har visat stora variationer i optimal kvävegiva mellan olika platser trots liknande skördenivå. Även mellan rena växtodlingsgårdar på tillsynes liknande fastmarksjordar är skillnaderna stora. En viktig orsak till variationen är skillnader i kväveleverans från marken. Om vi vill förbättra kvävegödslingen ur både ekonomisk och miljömässig synpunkt måste vi hitta instrument som gör det möjligt att bättre anpassa nivån till både fält och årsmån. I den ena serien undersöks också olika kväveformer för att undersöka olika produkters kväveeffektivitet.
Ansökan gäller också analyser och provtagning av restkväve. De sista årens försök och praktisk odling har visat på högre och senare tidpunkter av kväve för att nå rätt proteinhalt och hög skörd. Vi har nu också ett annat sortmaterial som kräver högre kvävegödsling. I den nya försöksserien finns en kvävestege på upp till 320 kg och vi vill genom att ta restkväveanalys efter skörd få en uppfattning om det finns en ökad läckagerisk. (Stenberg m fl., 1999, Torstensson och Aronsson, 2000 och Engström m fl., 2011) har visat genom denna metod att ett högt kväveinnehåll i matjorden på hösten ökar risken för kväveläckage under vintern. Restkväveanalysen tas ledvis och för varje försök tas 9 prov. Kostnaden för det är inklusive provtagning, 0-60, och analys 3700 kr. För 10 försök blir detta 35000 kr som vi söker från Jordbruksverket.
Ansökan avser också en serie i maltkorn, kväve till maltkorn. Maltkorn är en stor gröda i Sverige och det är viktigt att hamna rätt i sin gödsling för att maltkornet ska kunna användas till malt. Målet är att undersöka nya maltkornssorters kvävebehov samt att kunna höja skördeutbytet av maltkorn utan att riskera kvalitetsavdrag. Serien ska också belysa möjligheten att dela kvävegivorna till maltkorn och därmed förbättra möjligheten att årsmånsanpassa gödslingen. För detta används teknik med N-sensorn. N-sensorns resultat i dessa fältförsök ska användas för att ge underlag till absolutkalibreringen i N-sensorn.
Försöken innehåller ogödslade led och ytterligare minst 5 kvävenivåer.
Kostnadsberäkning
Kostnadsberäkningen bygger på den minsta försöksvolym som bör genomföras för att projektet ska anses uppfylla våra behov.
kostnad per försök totalt
L3-2299 11 försök 69 500 :- 764 500:-
Analys restkväve 11 försök 3 700:- 40 700:-
L3-2302 7 försök 56 000 :- 385 000:-
L3-2300 6 försök 105 000 :- 630 000:- (Utökning av försöksserie från 2017, tack vare ytterligare medfinansiärer.
Total kostnad för försöken är 1 820 200:- . Av summan söks för år 2018 302 300:- för del av försöken samt 40 700 kr för restkväveanalys hos Jordbruksverket och resten finansieras via försöksregioner, YARA AB samt övriga medfinansiärer namngivna ovan. Till saken hör att det i den ursprungliga ansökan handlade om ett försök mindre i L3-2299 och L3-2300. Ett extra försök i respektive serie lades sedan ut redan 2016, och så har det fortsatt. Det finns dock ingen anledning att särhålla dessa "extraförsök". Därför söks för 2018 3700 kr mer från jordbruksverket, för att finansiera restkväveanalys även i det "extra" L3-2299-försöket.
Målet med växtnäringsförsöken är att ge odlaren bättre verktyg och beslutsunderlag för att optimera tillförseln av växtnäring i sin odling samt att minska riskerna för oönskad miljöpåverkan. Försöken 2018 användes dels under säsongen i Yaras N-prognos, men framförallt efter säsongen ihop med tidigare års resultat för att skapa rådgivningsverktyg samt rekommendationer till odlare.
Kvävestrategier i höstvete bjöd 2018 på stora skillnader i skörd och kvävegödslingsoptimum mellan platserna. Variationen i skördepotential var rekordstor mellan olika lokaler i landet, med lägsta skörd på 3347 kg/ha och högsta skörd på 11 831 kg/ha. Fyra av försöken var de lägst avkastande kvävegödslingsförsöken i höstvete av alla de försök som utförts sedan 2013. Maltkornsförsöken led allihop starkt i torkan och värmen och uppvisade rekordlåga skördenivåer över i stort sett hela landet med undantag för ett försök utanför Uppsala.
Även 2018 uppvisade försöksplatserna stora skillnader i kvävemineralisering. Skillnaderna går inte att förklara med vare sig skillnader i förfrukt, stallgödselhistorik eller mullhalt. De uppkommer helt enkelt till följd av andra fysiologiska och biologiska skillnader mellan platserna. Slutsatsen av detta är att kvävebehovet hos grödan på det enskilda fältet måste undersökas i fält under säsong med hjälp av både tekniska hjälpmedel så som N-sensor och erfarenheter av fältet från tidigare år.
I försöken har användandet av N-sensor i ogödslat led visat sig ge en mycket god prediktion av kväveleveransen på platsen och möjligheten för lantbrukaren att använda motsvarande verktyg i sin egen odling finns genom att lämna nollrutor vid gödsling inför stråskjutning.
Försöken visade att kompletteringsgödsling i stråskjutning (DC37) i höstvete fungerade väl även ett torrt och varmt år som 2018. Det visade sig även att kompletteringsgödsling vid senare tidpunkter, innan och efter axgång samt avslutad blomning, påverkade både skörd och proteininnehåll positivt och gav god effektivitet av tillfört kväve.
I maltkorn var kompletteringsgödsling med kväve i stråskjutningen inte aktuellt 2018, när vikande skördepotential medförde att behovet uteblev. En strategi med delning av kvävegivan medger möjligheten att inte kompletteringsgödsla när torka medför utebliven skördepotential.
Slutsatsen blir att en strategi med delad kvävegiva i både höstvete och maltkorn är att rekommendera, där den avslutande kompletteringsgivan ökas eller minskas beroende på grödans behov. Genom att använda försökens resultat och de verktyg för optimerad kvävegödsling som skapats från dem kan odlaren utnyttja grödans fulla skördepotential utan kvalitetstapp vilket ger stort utslag på sista raden i bidragskalkylen.
Försöken med jämförelser av olika kväveprodukter avslutades i och med försöksåret 2018. Resultaten från 2018 års försök låg i linje med resultaten från tidigare år. I sammanställningen av försöksseriens tre år finns det tydliga skillnader mellan flera av produkterna, och det är även tydligt att ju högre andel nitratkväve i produkten desto bättre effekt. Kalksalpeter gav signifikant högst kväveeffektivitet, följd av samtliga ammoniumnitratprodukter tillsammans med granulerad urea. Ytterligare något sämre var produkten Sulfammo, och ytterligare ett hack ned återfinns flytande NS 27-4 med klart lägst effektivitet.
Artiklar med resultat för försöksserier finns på www.sverigeforsoken.se och resultat för enskilda fältförsök finns på www.slu.se/faltforsk