Torstensson, Gunnar
Utlakning av kväve och fosfor efter spridning av fastgödsel i oktober resp. november på sandjord
Nya spridningsregler tillåter inte spridning av stallgödsel senare än i oktober månad, vilket medför praktiska problem för många lantbrukare. Projektets syfte (mål) är att klarlägga om utlakningen av kväve och fosfor skiljer sig åt efter spridning av nötfastgödsel i november jämfört med spridning i oktober.
Försöket genomförs på sandig mojord i södra Halland (Mellby). Projektet planeras pågå under 3 försöksår. Försöket består av 3 led med 3 upprepningar. Nötfastgödsel sprids omkring 15 oktober (led A) resp. omkring 25 november (led B) följt av plöjning inom 2 timmar efter spridning, referensledet (led C) plöjs samtidigt som ledet med spridning i oktober.
Utlakningsmätning. Alla rutor har separata dräneringssystem, avrinningen mäts med vippkärl och registreras med datalogger. Vattenproven uttas flödesproportionellt till ett samlingsprov som vittjas var 14:e dag. Analys av totalkväve och totalfosfor. Mätperioden inleds 1 juli spridningsåret och avslutas 30 juni efterföljande år. Efter spridningsåren 2 och 3 mäts utlakningen även under den efterföljande vintern för att belysa eventuella efterverkanseffekter.
Mineralkväveprovtagning utförs: 1) före spridningen i oktober, 2) efterföljande vår före sådd och gödsling och 3) i oktober efterföljande år. Den senare syftar till att följa upp mineraliseringen under efterföljande höst.
Stallgödselns gödselverkan mäts efterföljande år i vårkorn.
Slutrapport för projektet:
Utlakning av kväve och fosfor efter spridning av fastgödsel i oktober resp. november på sandjord
Gunnar Torstensson och Helena Aronsson.
Sammanfattning
I ett treårigt försök, på sandig mojord i södra Halland, undersöktes effekterna på främst kväveutlakningen efter spridning av fastgödsel (ca 30 ton/ha) på obevuxen mark i antingen oktober eller i november månad. Stallgödseln bestod av mellanlagrad djupströgödsel från nötkreatur, och gödseln myllades inom 1 timme genom att marken plöjdes. Resultaten visade inte på någon signifikant skillnad i kväve- eller fosforutlakning mellan spridnings¬tidpunkterna, eller jämfört med referensledet där ingen stallgödsel tillfördes. En möjlig delförklaring kan vara att en del av det lättillgängliga ammoniumkvävet i gödseln förlorades i samband med spridningen. Efterföljande vår var tillgången på växttillgängligt mineralkväve 30-40 kg/ha större i båda de stallgödslade leden jämfört med referensledet.