Åkerblom Espeby, Liv
Inventering av herbicidresistens i svenska åkerogräs. Fortsättningsansökan för År 2.
Den pågående minskningen av antalet pesticider i EU försvårar varierad kemisk bekämpning och ökar resistensrisken. Med för lantbruket allt färre tillgängliga ogräsmedel kommer herbicidresistens i framtiden att få allt större ekonomiska konsekvenser. Genom inventering kan resistensutveckling upptäckas i tidigare skeden, då handlingsutrymmet fortfarande är relativt stort för berörda lantbrukare. Kunskap om den rådande resistenssituationen ger säkrare och bättre underlag för strategier mot herbicidresistens och tillämpning av integrerade bekämpningsmetoder.
Strategi för inventering och analys: Fokus för screeningen bestämdes i samråd med referensgruppen, med deltagarna från Jordbruksverkets Växtskyddscentraler, företrädare för rådgivningen, samt representant för Svenskt Växtskydd, och kommer framöver efter behov att diskuteras med berörda parter i samband med möten för Ämneskommittén för Ogräs.
Testning av misstänkta fall har erbjudits via rådgivningsorganisationer och växtskyddscentralerna.
Insamling av prover gjordes med inriktning mot misstänkta fall under 2012 och 2013 för arterna våtarv, vallmo, blåklint, renkavle, svinmålla och ett fåtal prov av pilört och hampdån.
Analysen gjordes p g a den våta hösten 2012 framförallt i växthus under våren 2013, som krukförsök med dosstegar och ett flertal repetitioner.
Två ALS-herbicider användes: Express 50 SX (verksam beståndsdel tribenuron-metyl) samt Primus (verksam beståndsdel florasulam). Express valdes som en representant för sulfonylureorna. Eftersom det i örtogräs generellt är full korsresistens mellan alla sulfonylureor, behövde endast en sådan testas. Primus valdes som representant för en annan kemisk grupp av ALS-hämmande herbicider, där viss korsresistens ofta förekommer med sulfonylureorna, men inte alltid. Preparaten valdes i samråd med Solvejg Mathiassen vid Århus universitet. Där utfördes även ett valideringstest i våtarv för jämförelse med våra resultat, och metodiken utformades likartat mellan SLU och Århus. Dock utökades dosstegen vid SLU med några högre doser än de som användes i Danmark. Behandling utfördes i tidiga plantstadier i sprutkammare, med teknik som för en vanlig lantbruksspruta. Vätskemängder, tryck, hastighet, munstycken och ev användning av vätmedel utformades efter rekommendationer för respektive preparat.
Effekten bedömdes dels visuellt, dels som skördad ovanjordisk biomassa (färk- ch torrvikt) för våtarv och blåklint. För vallmo gjordes endast en visuell bedömning av försök med ett stort antal plantor i brätten. I denna art var skillnaderna i effekten mot resistenta respektive normalkänsliga prover mycket stor, och kunde enkelt beskrivas som att plantorna i det resistenta provet var opåverkade även av höga doser, medan övriga prover dog vid normaldos.
Snabbmetoder som är relevanta för valda art/herbicidkombinationer testades. Dessa var dels petriskålstest med tillsats av herbicid i groningsvattnet, dels pluggtest på insamlade renkavleplantor från fält i ostörda jordpluggar med intakta rotsystem. Prover för ev. framtida genetisk analys av resistensmutationer uttogs också i våtarv, vallmo och blåklint, men sådan analys rymdes inte inom projektets ram.
Projektet har haft som sitt viktigaste mål att ge en tydligare bild av resistensläget i svenska åkerogräs. Örtogräsen har varit i fokus för undersökningarna denna gång, tillsammans med några av de vanligaste medlen för att bekämpa dem - herbicidgruppen ALS-hämmare. Här ingår framför allt den stora gruppen preparat baserade på sulfonylureor, som idag har stor betydelse i lantbruket. De tidigare större studier som Jordbruksverket finansierade i början av 2000-talet för gräsogräs visade att resistens har allmän spridning i svenska ogräsbestånd av renkavle och åkerven.
Det viktigaste resultatet av screeningen var att resistens mot sulfonylureor hittades i samtliga insamlade prov av våtarv, bl a flera från ett område med likartade växtföljder och bekämpningsstrategier i Uppland, men också i prov från Östergötland, Närke, Västmanland och Halland. Proverna hade samtidigt kraftigt nedsatt känslighet för en annan herbicid med samma verkningssätt. För vallmo hittades däremot endast ett fall av ALS-resistens. Detta prov var från en gård i Östergötland, där resistens i arten tidigare hittats på ett annat fält. Övriga vallmoprov, av vilka de flesta var från Skåne, hade normal känslighet. För blåklint visade analyserna en varierande känslighet, men ingen resistens kunde påvisas. I gräset renkavle, som också ingick i undersökningen, var resistens mot gräsherbiciden fenoxaprop-P-etyl allmänt förekommande i proverna, och vissa fall fanns även resistens mot cykloxidim. För svinmålla, dån och pilört har bl a svårigheter med framgroning gjort att resultat ännu inte föreligger. Det ska noteras att insamlingen av prover inte gjorde slumpartat, utan var inriktad på fält med misstanke om resistens.
Projektets andra huvudsyfte har varit att göra resistenstestning lättare tillgängliga för svenska lantbrukare och rådgivare, dels genom att upprätta och validera relevanta testmetoder för dessa resistenssituationer, dels genom att erbjuda testmöjligheter för våra lantbrukare. För att kunna erbjuda billigare och snabbare analyser, har vi undersökt om resurskrävande tester på hela ogräsplantor kan ersättas med varianter av en enkel och snabb petriskålstest, så som man kunnat göra för resistenstestning i flera gräsogräs. För blåklint och vallmo är resultaten lovande, medan för ogräs som våtarv och svinmålla behövs ytterligare utvecklingsarbete. Även ett s k. pluggtest för insamling och testning av småplantor direkt från fält har utvärderats, och har potential att bli en användbar snabbmetod.
Resultat för redovisning/spridning - genomförda aktiviteter:
- Projektets resultat har legat till grund för ogräsbrev från Jordbruksverket.
- Möten för information och diskussioner mellan JV, projektdeltagare och rådgivningsorganisationer om resistensstrategier inför växtsäsong har genomförts.
- Sommaren 2012 deltog vi i station ”resistenstält” vid Borgeby fältdagar (väl besökt av lantbrukare, rådgivare och lokalpolitiker).
- Populärvetenskaplig artikel har publicerats i fackpress (Arvensis).
- Studien har presenterats vid den årliga konferensen för NORBARAG (Nordic Baltic Resistance Action Group).
- Inom Sverige har resultaten redovisats vid fem regionala konferenser:
1) Framtidens växtodling i sydöstra Sverige (Kalmar 21 nov 2013)
2) ÖSF-konferensen (Linköping 27 nov 2013)
3) Växtodlings- och växtskyddskonferens (Växjö 3 dec 2013)
4) Växtodlings- och växtskyddskonferens (Uddevalla 10 jan 2014)
5) Jordbruks- och trädgårdskonferensen (Alnarp 30 jan 2014)
Projektet har bidragit till ett examensarbete på agronomlinjen, "Känsligheten hos blåklint mot en ALS-inhibitor" (Ida Gustavsson, Självständigt arbete i biologi, Uppsala 2014, < http://stud.epsilon.slu.se/6437/> )