Haldén, Petter
Bränning av åkerholmar i slättbygd för biologisk mångfald
Åkerholmar i slättlandskap är potentiellt viktiga för biologisk mångfald i det att de erbjuder skydd för boplats (fåglar), sångplatser (fåglar), födoresurser (fåglar, insekter) och övervintringsplatser (insekter) samt växtplatser. Historiskt har åkerholmarna använts för vedtäkt, bete och slåtter men de växer i stor utsträckning igen i det moderna jordbrukslandskapet. Detta drabbar fåglar, insekter och växter som för en tynande tillvaro i slättlandskapet. För lantbrukaren har detta negativa konsekvenser för dels biologisk kontroll och för möjliga pollineringstjänster.
Inom projektet ”Fågelskådare och Lantbrukare i Samarbete” (FOLS) som är ett samarbete mellan Hushållningssällskapet och Sveriges Ornitologiska Förening inventeras årligen ett 80-tal gårdar på fåglar. Inventeringsresultatet ligger till grund för ett uppföljande rådgivningsbesök där driftens effekter på fågelfaunan diskuteras och vilka anpassningar som är möjliga för att gynna fåglar. Ersättningsmöjligheter inom LBP för utförda åtgärder diskuteras också. Erfarenheten säger att målsättningarna med KULT-stödet visserligen är goda och inte behöver revideras men att ersättningen för att genomföra nödvändiga åtgärder är för låg. I vissa (majoritet?) av länen finns numera en ersättning inom Utvald Miljö som heter ”Skötsel av landskapselement med särskilda värden” och som uppmuntrar till slåtter av fältskikt eller hamling av träd i småbiotoper som exempelvis åkerholmar.
Bränning som hävdmetod är, rätt utförd, avsevärt tidsbesparande jämfört med traditionell slåtter. Att bränna åkerholmar är i jämförelse med många andra objekt att betrakta som säkert eftersom risken att branden sprids till omgivande mark är mycket liten. Det är också enligt uppgift, kul.
I denna studie vill vi erbjuda lantbrukare på välstuderade gårdar inom FOLS hjälp med att bränna åkerholmar på ett sätt som är gynnsamt för biologisk mångfald. De förväntade effekterna är att:
•Örter gynnas
•Pollinatörer gynnas
•Fågelarter knutna till kort vegetation med hög solinstrålning gynnas
I projektet vill vi genom bränning på ett enkelt sätt restaurera åkerholmar så att goda växtplatser, attraktiva boplatser och födosöksområden skapas. Projektet begränsas till åkerholmar av mindre storlek (100-1000 m2) med begränsad krontäckning (<10%) och utan byggnader. Under tidig vår 2012 kommer 30 lämpliga åkerholmar att identifieras parvis hos de medverkande gårdarna inom FOLS-projektet med hjälp av kart- och fältbesök. De kommer att vara belägna i utpräglat slättlandskap i Mälardalen. Under perioden maj-juli 2012 kommer åkerholmarna att inventeras regelbundet för att kartlägga fågelfauna, insektsfauna och växtsamhällets sammansättning. Hälften (15) av åkerholmarna (ett i varje par) att brännas under april 2013. Samma inventeringar som utförs 2012 kommer att upprepas 2013. Jämförelser (30) kommer att kunna göras mellan 2012 och 2013 samt mellan brända (15) och obrända (15) objekt 2013.
Det vägledande är att åkerholmen skall finnas i ett öppet slättlandskap och att lantbrukaren är villig att restaurera den.
Bränning kommer att genomföras vid lämplig väderlek, gärna innan vårbruket inleds. Om lantbrukaren själv vill bränna är det utmärkt. Nödvändiga tillstånd kommer att inhämtas. Hänsyn kommer att tas till åkerholmar med värdefulla kulturlämningar, länsstyrelsen och möjligen Riksantikvarieämbetet kommer att kontaktas rörande detta.
Fågelinventering:
Tre besök genomförs under perioden 1 maj-1 juli. Åkerholmen avspanas först på håll i 5 min för att registrera aktivitet. Därefter går inventeraren fram till åkerholmen för att om möjligt stöta fåglar som födosöker på marken eller på annat sätt inte gjort sig till känna. Noteringar om aktivitet görs och om arten bedöms häcka på åkerholmen och i förekommande fall i vilken struktur som häckningen genomförs i. Prioriterat är att fastställa antal revir av fågelarter.
Insektsinventering:
Fyra besök genomförs under perioden april-juli. Vid varje tillfälle korsas åkerholmen längs en transekt som löper över åkerholmens längsta del. Med andra ord om en tänkt åkerholme är rektangulär med måtten 20 * 50 m kommer transekten placeras så att den blir 54 m lång, dvs tvärs över åkerholmen. (a2 + b2 = c2). Transekten gås tur och retur där humlor/honungsbin och dagfjärilar räknas varsin transekt. Humlor och dagfjärilar bestäms till art och om möjligt även till kön (humlor).
Växtinventering:
Längs samma transekter som genomgås vid pollinatörsinventeringen slumpas 0,25 m2 stora ramar ut vid två tillfällen per transekt. En gång vardera i perioden 15-31 maj och en gång 1-15 juli. Skyddshöjd, platthöjd, täckningsgrad av gräs, örter samt barmark mäts/uppskattas. Örter och gräs som uppgår till >5% artbestäms så långt det är möjligt.
Målkonfllikter:
Flera arter ur skilda organismgrupper gynnas av lätt igenväxning. Så länge det är begränsat till buskar gynnas arter som t ex törnsångare, gulsparv och törnskata. Igenväxning får dock anses som ett långt större bekymmer för odlingslandskapets arter och att hitta sätt att på ett enkelt sätt motverka detta anses i sammanhanget som prioriterade.
Bränning av förnaskikt har negativ inverkan på antalet boplatser för humlor. Värdet av att skapa örtrika miljöer anses dock överväga.
Referenser:
Höök-Patriksson, K. (red.) 1998. Skötselhandbok för gårdens natur- och kulturvärden. Jordbruksverket. Jönköping.
Allard, A., Glimskär, A., Högström, M., Marklund, L., Olofsson, K, Nilsson, B., Pettersson, A., Ringvall, A., Wissman, J. & Svensson, J. Småbiotopsuppföljning inom NILS år 2008. SLU Institutionen för skoglig resurshushållning
Karlsson, K. 2007. Bränning påverkar artantal, artsammansättning och andel gräs i frisk ängsmark. D-uppsats i Biologi. Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper, Karlstad Universitet.
Larsson, K. 2011.”Biologiskt kulturarv gynnas av bränning och markstörning”. http://www.lansstyrelsen.se/halland/SiteCollectionDocuments/sv/djur-och-natur/hotade-vaxter-och-djur/atgardsprogram-for-hotade-arter/Artikel_bränning.pdf Länsstyrelsen i Hallands hemsida 2011-11-03
Se bilaga 1