Winqvist, Camilla
Skyddszoner vid naturliga biotoper och naturbetesmarker- utvärdering av effekter för biologisk mångfald och ekosystemtjänster
Utvärdera och bidra med kunskap om en ny åtgärd (skyddszoner mot naturliga biotoper) skulle kunna utformas, bemötas och vilken effekt det skulla ha på biologisk mångfald och ekosystemtjänsten pollinering. Detta projekt stödjer miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Giftfri miljö och de av SJV prioriterade områdena utformning av skyddszoner med flera funktioner och nyanläggning av småbiotoper.
Gis-analyser, intervjuer med brukare, fältstudier med inventering av fåglar, växter och pollinatörer och ett försök med pollinering.
Skyddszoner utmed naturliga biotoper i odlingslandskapet skulle kunna minska risken för avdrift av näringsämnen och pesticider och samtidigt kunna skapa förutsättningar för ökad biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Detta projekt består av en landskapsstudie för att uppskatta arealen av skyddszoner som skulle skapas i olika landskap, en studie av lantbrukares reaktion på ett detta förslag samt beräkningar av kostnader och skördeförluster, och slutligen en fältstudie av biologisk mångfald och pollinering.
De naturliga biotoperna hade högst artantal och frekvens av växter, men skyddszonernas artrikdom och frekvens var långt högre än i åkrarna, och ett antal s.k. indikatorarter för skyddszonerna kunde identifieras. Baldersbrå, våtarv och rödplister var de arter som bäst indikerade skyddszoner. Två växtarter som är eller tidigare har varit rödlistade hittades.
Det fanns många arter och individer av pollinerare på skyddszonerna, till och med högre än i de naturliga biotoperna. Speciellt blomflugor verkar söka föda på skyddszonerna. Inga arter föll ut som indikator för skyddszonerna, vilket kan bero på att det var få arter som förekom i några större antal.
Pollineringsstudien misslyckades pga. att den kalla och blöta sommaren fick smultronen att ruttna på plantan, så inga slutsatser kunde dras från detta försök.
I medel skulle skyddszoner mot naturliga biotoper kunna sträcka sig ca 5,5 km i ett landskap på 314 ha, och då utgöra upp till 8% av åkermarken i vissa områden i Sverige, om de görs 12 m breda. I vissa mycket storskaliga landskap, som Skåne och Västra Götaland, kommer skyddszoner mot naturliga biotoper endast att kunna utgöra en mycket liten del av åkermarken.
Lantbrukarna har både positiva och negativa åsikter om skyddszoner. De tror att de skulle kunna innebära mer regler, pappersarbete och arbete i fält, men också att de kan minska spridningen av bekämpningsmedel och näringsämnen, och gynna fåglar. Dagens ersättningsnivåer för skyddszoner mot vattendrag anses vara för låg, vilket bekräftas av det faktum att kostnader för skördebortfallet per ha ofta betydligt högre än dagens ersättning. Ingen lantbrukare ställde sig positiv till att införa skyddszoner mot naturliga habitat som en obligatorisk åtgärd.