Kämpe, Sofia
GPS-positionering av tofsvipebon i vall kan effektivisera naturvården
Tofsvipan (Vanellus vanellus) är en art som minskar kraftigt i jordbrukslandskapet på grund av ett intensivare lantbruk. Tofsvipan är en av de tidigast anländande häckfåglarna i de öppna jordbruksmarkerna över hela Sverige. Arten föredrar häckningsplatser i det öppna landskapet på välhävdade till måttligt hävdade strandängar samt på åkermark fr.a. vårsäd men även vallar. Fri sikt ger möjlighet att tidigt upptäcka fiender. Tofsvipor häckar ofta tillsammans i lösa kolonier. Boet placeras mitt ute i fälten. Boet är en liten grop i marken, där de tre-fyra äggen läggs. Honan börjar ofta ruva äggen redan i mars/april i Södra Sverige och något senare längre norrut i landet. Honan ruvar äggen i ca 4 veckor, och är då utsatta för både predation av ex kråkor och rävar såväl som för olika körningar i fälten under det pågående vårbruket.
Många lantbrukare idag är väl medvetna om de utsatta tofsviporna och en stor andel försöker att köra runt eller flytta på bon. Men de är inte lätta att hitta och att hålla koll på under vårbruket, fr.a. om man gör flera körningar i fälten. I modern mjölkproduktion ställs också höga krav på grovfodrets kvalitet såväl hygieniskt som näringsmässigt, vilket innebär att skördetidpunkter har tidigarelagts kraftigt. Samtidigt har det blivit ett standardmässigt förfarande att välta vallen tidigt på våren. Det här innebär att tofsvipan har fått allt svårare att hinna med att föda fram en stor och livskraftig kull. Tanken med denna pilotstudie är att se om man kan förenkla för lantbrukarna att rädda bon, genom att man tidigt på säsongen kan lokalisera bon och Gps-positionera dem.
Dagens teknikutveckling med GPS-styrning i traktorn och ökande antal lantbrukare som använder sig av precisionsodling möjliggör nya sätt att kanske minska skador vid körningar i fälten. Vi vill i denna pilotstudie undersöka om man på ett enkelt sätt kan lokalisera och rädda bon från att blir förstörda vid körningar. Vi använder vältning av vall som modell för pilotstudien, men tekniken kan på sikt med fördel användas även i andra grödor och typ av körningar.
Vi har i två län, Västergötland och Uppland, lokaliserat gårdar som använder GPS-teknik vid vårbruket. Gårdarna har legat i slättlandskap, i områden med gott om häckande tofsvipor.
Vår första försöksgård i Uppland harvade tyvärr upp försöksfälten innan vi hann komma ut och åka med på grund av tidsbrist och bra väder just den dagen. Därför fick vi snabbt leta rätt på en gård till som vi kunde vara på. Alla använde sig av modern GPS-teknik. . Tanken från början, att genomföra studien i vall genom att hitta bon innan körning, och sedan lägga in dem i GPS:en inför vältning, övergavs tidigt. Häckningen för tofsvipan i år på grund av sen vår, vilket i år gjorde att vältningen av vall skedde innan häckning startat, samt att vi insåg att det är för tidskrävande att hitta bon i vall. För att få en så verklighetsbaserad studie som möjligt, så bestämde vi att vi följer med i traktorn när lantbrukare gör första körningen på fältet, dvs harvning i del flesta fall. Det är då som en lantbrukare har första chansen att upptäcka tofsvipebon på fälten. Översiktlig fältinventering av försöksfälten hade gjorts inom två dagar innan harvning, för att lokalisera bon och misstänkta boplatser/hotspots på fälten. Lokalisering av bon gjordes alltså både före och under första harvningen tillsammans med lantbrukaren. Alla bon som hittades kördes runt, markerades med en 2 dm pinne, och GPS-positionen lades in i traktorns styrsystem. Vid andra harvningen/sådden körde lantbrukaren själv, med order om att försöka köra runt utmärkta bon.
Summering
4 bon hittades i Västergötland, alla hittades igen vid andra körningen men var då plundrade.
2 bon hittades i Uppland, även dessa bon återfanns vid nästa körning och då var äggen kvar, direktsådd i skyddande stubb.
Metoden fungerar som så att det går att hålla reda på var bona ligger med GPS-tekniken, men däremot kommer man inte tillrätt med problemet att predationen är hög och det är fortfarande svårt att lokalisera bon.