Krijger, Anna-Karin

Ekonomisk och miljöeffektiv kvävegödsling av vall

Tillgången på kväve (N) har ett starkt inflytande på såväl skördad kvantitet som proteinhalt i
vallen (t ex Kornher, 1982). Samtidigt finns det ur miljösynpunkt starka skäl till att vara återhållsam med hur mycket kväve man gödslar med eftersom produktionen av vallfoder svarar för ca 40 % av växtgasutsläppen från svensk mjölkproduktion, varav kvävegödsel
svarar för en betydande andel (Henriksson, 2014). Majoriteten av de fältförsök där man studerat kvävegödslingens effekter på avkastning och kvalitet i södra Sverige genomfördes
under 1960-talet. Sedan dess har odlingsmaterialet förändrats, både genetiskt och artmässigt, vilket påverkar vallens respons på N-gödsling.
Med nytt odlingsmaterial med mer högavkastande gräsarter idag jämfört med 1960-talet, påverkas N-responsen i rena gräsvallar, som förefaller vara något högre vid höga N-givor med moderna fröblandningar jämfört med äldre odlingsmaterial. En annan skillnad mellan äldre och nyare försök är den idag betydligt högre avkastningen som erhållits utan N-gödsling, speciellt i rena gräsvallar. Ett viktigt skäl torde vara placeringen av försöken. På
försöksplatser med en odlingshistoria med stallgödsel i växtföljden blir skörden i ogödslat led högre, vilket inte varit regel i äldre försöksserier. Om klöver ingår i fröblandningen är Nresponsen
måttlig och avtar snabbt vid höga N-givor. I nuvarande gödslingsråd använder man sig av en beräkningsmodell för att ta hänsyn till klöverhalten då man uppskattar optimalt kvävegödslingsbehov. Underlaget till modellen är tunt och nya försök i både rena gräsvallar
och i blandvallar med dokumenterad klöverhalt är önskvärt.
I praktisk vallodling cirkulerar stora mängder stallgödsel på den enskilda gården. Numera är det dessutom mer regel än undantag att klöver (och då både röd- och vitklöver) ingår i
fröblandningen. Ur företagarsynpunkt är det viktigt att inte använda mer produktionsmedel än vad som är ekonomiskt lönsamt. I vissa lägen kan även ett svagt N-utbyte vara motiverat (brist på mark för foderproduktion, behov av en hög proteinhalt i grödan (majsfoderstater)), men i andra sammanhang är en överoptimal N-gödsling negativ ur såväl företagar- som miljöperspektiv.
Då effekten av N-gödsling kan variera stort både mellan år (beroende på väderlek liksom mineralisering av stallgödsel) och mellan platser (beroende på jordart) samt även beror av fröblandningen finner vi att det existerande rådgivningsunderlaget för såväl en lönsam som
miljömässigt anpassad N-gödsling av slåttervall i olika delar av Sverige är mycket bristfälligt.
I dagsläget saknas dessutom ett underlag för att anpassa N-givan till såväl årsmån (beräknad mineralisering) som botanisk sammansättning (aktuell klöverandel i vallen).

Ansökan till SLF gick vidare från första omgången men tyvärr inte från andra så inga försök lades ut 2015. Då det redan fanns en försöksserie på Rådde, kväverespons och kvalitet hos olika fröblandningar i Bodil Frankow Lindbergs regi beslutade man att använda de pengar (efter kommunikation med Jordbruksverket) till att mäta tre gånger med N-sensorn. Den försöksseriens syfte är att ge underlag till lämpliga fröblandningar och kvävegödslingsintensitet till vallar som ska utgöra basen i foderstater för mjölkkor som består av vallfoder och biprodukter. Försöket på Rådde har mätts med N-sensor inför varje vallskörd, dvs tre gånger. Datan har sedan skickats till Yara som kommer att utvärdera resultaten under vintern.

Lägesrapportkvävestegevall.pdf

Se lägesrapport