Krijger, Anna-Karin
Kvävestrategi till höstraps i Sverige
Kvävegödslingsrekommendationer på våren till höstraps bygger i Tyskland och Frankrike på att man tar hänsyn till N-innehållet i grödan på hösten. För att studera hur optimal kvävegiva
på våren påverkas av storleken på kväveupptaget på senhösten under svenska förhållanden har fältförsök i Skåne och Västergötland utförts under flera år. Även andra faktorer som kan tänkas påverka kvävegivan på våren undersöktes, kväveupptaget tidigt på
våren, växttillgängligt kväve under vår och sommar och storleken på skörden. Resultatet blev tre olika gödslingsmodeller som visar vilka faktorer man bör använda för att beräkna optimal
kvävegiva på våren. En väl anpassad vårgiva till höstraps är viktigt för att få ett bra kväveutnyttjande och minskade förluster till miljön i efterkommande gröda. Projektet syftar till att validera dessa resultat så att de används ute hos lantbrukarna.
Försökens syfte är att:
- ge underlag till de framtagna gödslingsmodellerna för höstraps
- ge underlag till framtida rekommendationer för kvävegödsling i höstraps
- varje enskilt år fungera som odlingsfacit för lantbrukare och rådgivare vad det gäller kvävegödslingens effekt och ekonomi
- utgöra en grund för metodutveckling med t ex N-sensor.
Sex fältförsök placeras på gårdar som har olika stora höstrapsbestånd på hösten. För att kunna beräkna optimal kvävegiva på våren läggs kvävestegar (0, 60, 100, 140, 180, 220 kg N/ha) ut i höstrapsen. Grödans kväveupptag på senhösten, tidigt på våren och vid avslutad blomning bestämds i försöken genom att grödan klipps och analyseras samt mäts med N-sensorn. Växttillgängligt kväve som finns i marken under perioden vår-sommar beräknas genom att kväveupptaget på våren subtraheras från kväveupptaget vid avslutad blomning. Ekonomiskt optimal
kvävegiva beräknas utifrån aktuella priser och kostnader för försöksåren. Statistisk analys (Multiple regressions) görs för att undersöka hur de olika faktorerna kan förklara
variationen i optimal kvävegiva och därmed få en gödslingsmodell.
Se rapport