Hansson, Fredrik
Fosforreducering till Östersjön - strukturkalkning och mikronäring
Strukturkalkning är en prioriterad åtgärd för att minska P-förluster till vattendrag. Dock vet vi ännu för lite om effekter på mark och gröda av strukturkalk, i synnerhet de eventuella negativa effekter på upptag av mikronäring som kan finnas. Vi avser att försöksmässigt skörda 17 försök med höst- och vårspannmål som strukturkalkades 2014 och 2015 och dessutom specialstudera samspel med mikronäringsupptag.
16 provytor/fältförsök med stigande givor av strukturkalk lades ut i augusti 2014 och skördades under 2015. I 8 av dessa 16 försök odlas vårkorn 2016. Där avses att genomföra ett 2-faktoriellt försök med faktor 1. strukturkalk i 4 kalknivåer samt faktor 2. tillförsel av mikronäring genom sprutning i växande gröda i stadium 21-23 respektive 32-37.
Genom att tillföra mikronäring i växande vårkorn vill vi pröva om det är en väg framåt för att undvika negativa effekter av strukturkalkning.
I de 8 försöken planerar vi att komplettera med en s.k. CAT-analys som analyserar mikronäringsämnen i jorden. Vid skörd ska växtnäringsinnehållet i spannmålskärnan analyseras för att kunna spåra om strukturkalkningen bromsat upptaget av spårämnen samt om tillförsel av mikronäring genom sprutning kan motverka eventuella negativa effekter av strukturkalkning.
Ytterligare 8 provytor/fältförsök med strukturkalk som lades ut hösten 2015 med fokus på tidpunkt för spridning respektive bearbetningsdjup avses att skördas försöksmässigt. I dessa växer för närvarande höstvete och till dessa försök finns kopplad ett examensarbete vid agronomprogrammet på SLU där aggregatstabiliteten av strukturkalkningen undersöks. I dessa försök avser vi att bestämma lermineralogin genom röntgendiffraktionsanalys.
Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord
Sammanfattning
Strukturkalkningens effekter på P-förluster från skånsk lerjord, samt avkastning i grödor som odlas efter strukturkalkning, undersöktes 2016 i flera LOVA-projekt som finansierades av Länsstyrelsen Skåne med kompletterande medel från Jordbruksverket.
I LOVA-14, där provytor strukturkalkades med ökande givor av Nordkalk Aktiv Struktur i 4 steg (0, 4, 8 och 16 ton/ha) i augusti–september 2014, skördades 8 försök med vårkorn 2016 på 2 olika platser – Vadensjö i västra Skåne (pH 7,4–8,3) och Krageholm i sydöstra Skåne (pH 6,4–7,0). Förutom effekten av strukturkalkning undersöktes effekten av mikronäringstillförsel genom att halva de strukturkalkade parcellerna behandlades med mikronäringspreparatet Gramitrel vid 2 tillfällen. Växttillgängliga mängder av 4 mikronäringsämnen mättes i matjorden med s.k. CAT-analys. Den visade på minskad tillgänglighet av koppar (Cu) och järn (Fe) med signifikant lägre halter vid dubbel giva strukturkalk (led D, 16 ton/ha) jämfört med i obehandlat A-led. Speciellt uttalad var effekten i Vadensjö.
Vid skörd analyserades halterna av 6 makro- och 6 mikronäringsämnen i vårkornkärnan. Analysen visade på signifikant lägre halter av mangan (Mn) och zink (Zn) samt signifikant högre halter av molybden (Mo) vid normal och dubbel (8 och 16 ton/ha) giva strukturkalk i jämförelse med obehandlat A-led. Återigen var effekten mer uttalad i Vadensjö jämfört med på Krageholm.
I medeltal för de 8 försöken fanns inga signifikanta skillnader i avkastning i vårkornet 2016. Avkastningen varierade dock påtagligt mellan platserna. I Vadensjö minskade avkastningen och på Krageholm ökade avkastningen med stigande giva strukturkalk utan att vara statistiskt säkerställd. I försöket med högst lerhalt på Krageholm ökade dock avkastningen signifikant (+17–19 %) i samtliga kalkade led B–D. Undersökningarna i LOVA-14 år 2016 pekar mot att den negativa avkastningsresponsen i Vadensjö kan vara en effekt av minskad tillgång på mikronäring i jorden som resultat av strukturkalkningen på en plats med höga pH-värden. För detta talar också att behandlingen med mikronäring ökade avkastningen signifikant i Vadensjö, men inte på Krageholm där pH-värdena var i medeltal 1 pH-enhet lägre. Den positiva avkastningsresponsen på Krageholm går inte att förklara genom de genomförda undersökningarna. Dock kan en annorlunda aggregatstorleksfördelning och förbättrad vattenhushållning under den torra våren och försommaren 2016 ha bidragit till ökad avkastning på Krageholm.
I LOVA-15 spreds Nordkalk Aktiv Struktur i normal giva 8 ton/ha enligt 2 olika försöksplaner på 4 olika platser i Skåne – Krageholm (SO), Krapperup (NV), Råbelöf (NO) och Kornheddinge (SV). I den ena försöksserien spreds och nedbrukades strukturkalken tidigt (medeltal 20 augusti 2015) och sent (medeltal 14 september 2015). I den andra försöksserien brukades strukturkalken ned grunt (medeltal ca 8 cm) och djupt (medeltal ca 13 cm).
Aggregatstabiliteten mättes i regnsimulator på SLU Ultuna vid 2 upprepade bevattningar. Aggregatstabiliteten ökade signifikant vid den tidiga kalkspridningen jämfört med vid den sena och jordförlusterna, mätt som förändring i turbiditet, var 10 procent lägre vid tidig spridning och nedbrukning. Någon signifikant effekt på aggregatstabiliteten av olika bearbetningsdjup gick inte att mäta.
Aggregatstorleksfördelningen mättes i augusti–september 2016 efter tröskning. Den visade på en något högre andel fina aggregat (< 8 mm) i det bearbetade skiktet där kalken hade spridits senare, i motsats till förväntat och trots att undersökningar visade att jorden var mer finbrukad vid den tidiga spridningstidpunkten ett år tidigare, hösten 2015. I försöksserien med olika bearbetningsdjup fanns inga säkra skillnader i aggregatstorleksfördelning i augusti–september 2016.
Jordprovtagning gjordes både före (2015) och efter (2016) strukturkalkning. Den upprepade provtagningen 2016 visade att pH-värdet ökade ca 0,6 pH-enheter som resultat av strukturkalkningen. De största förändringarna skedde på platserna med lägre ursprungs-pH och de minsta förändringarna på platserna med högre ursprungs-pH. Mängden lättlösligt kalcium ökade med 80–100 mg Ca/100 g jord – en ökning med 20–50 % på de olika platserna. Mängden lättlöslig fosfor minskade marginellt eller var oförändrad på 3 av platserna, men ökade på platsen med högst ursprungliga P-AL-tal. Att klargöra hur strukturkalkningen påverkar mängden lättlöslig fosfor i jorden är en fråga som bör ha hög prioritet i fortsatta projekt och studier av strukturkalkningens effekter på både fosforförluster och avkastning.
Försöken inom LOVA-15 med olika spridningstidpunkter och bearbetningsdjup skördades försöksmässigt. Avkastningen av höstvete påverkades inte signifikant av vare sig spridningstidpunkt eller bearbetningsdjup. Resultaten pekar trots allt i samma positiva riktning för både aggregatstabilitet och avkastning, d.v.s. det fanns i de 4 försöken med olika spridningstidpunkter en fördel för både miljö och odlingsekonomi i att kalken spreds och brukades ner tidigt. Detta är en viktig slutsats för hur strukturkalk bör hanteras för bästa utnyttjande.