Liljeroth, Erland
Optimerad bekämpning mot torrfläcksjuka i potatis
Syftet med detta projekt är att undersöka hur bekämpningen mot torrfläcksjuka kan optimeras i stärkelsepotatis och kanske kan undvikas i matpotatis. Vår hypotes är att fungicidbehandling kan kombineras med växtstärkande medel, och att man då skulle kunna uppnå en bättre bekämpningseffekt samtidigt som selektionstrycket för utveckling av fungicidresistens minskas. Vi tror också att bekämpningen skulle kunna minskas i sorter med bra motståndskraft mot A. solani och därför behövs en fortsatt kartläggning av skillnader i motståndskraft mellan sorter som är aktuella för odling. Det finns också anledning att tro att bekämpning mot torrfläcksjuka i matpotatis ofta är onödig, särskilt om den odlade sorten har någorlunda bra motståndskraft.
Ansökan gäller huvudsakligen fältförsök med bekämpningsstrategier mot torrfläcksjuka för minimerad fungicidanvändning och minimerad risk för resistensutveckling hos skadegöraren. Vi avser även att kartlägga förekomsten av mutationer för resistens mot strobiluriner och boscalid i patogenpopulationen. Metoder finns detaljerat beskriven i bifogad forskningsplan.
Vi har i fältförsök undersökt effekten av olika bekämpningsstrategier mot torrfläcksjuka (Alternaria solani) i potatis. I fullskaliga fältförsök har vi funnit att ett medel RevusTop med difenokonazol som aktiv substans mot A. solani har bäst effekt förutsatt att medlet appliceras även sent på säsongen (mitten av augusti). Vi har också kunnat konstatera att två tidigare väl fungerade kemiska medel har väsentligt tappat effekt. Det ena medlet har azoxystrobin som aktiv substans (Amistar) och det andra boscalid och pyraclostrobin (Signum). Förklaringen till den minskade effekten är att förekomsten av mutationer för minskad känslighet för dessa fungicider har dramatiskt ökat under senare år. Isolat med mutationen F129L (minskad känslighet för strobiluriner som azoxystrobin och pyraclostrobin) dominerar idag populationerna av A. solani och mutationen H134R (minskad känslighet för SDHI fungicider som boscalid) har ökat kraftigt i frekvens under de senaste 2 åren.
Resultaten med matpotatis tyder på att bekämpning mot torrfläcksjuka i de flesta är onödig eftersom infektionen först kommer strax innan planerad skörd. Kemisk bekämpning har inte lett till signifikant högre skörd. Däremot ger vanligen kemisk bekämpning i stärkelsepotatis, med längre odlingssäsong, signifikant skördeökning. Skördeökningen i försöken 2017 var dock inte statistiskt signifikant.
Vi har även undersökt om det finns sortskillnader i motståndskraft mot A. solani. Ett 20-tal matpotatissorter och 7 stärkelsesorter testades under 2017 och det fanns tydligt signifikanta skillnader i sorternas motståndskraft som kan vara viktiga i ett integrerat växtskyddsperspektiv. Om insatserna av kemiska medel fungerar bättre i resistenta sorter och om den kemiska bekämpningen kan minskas kommer att testas i fortsatta försök. Vi har även testat några alternativa medel mot torrfläcksjuka i småskaliga fältförsök. Ett kiselpreparat visade lovande resultat och försök med detta behöver upprepas under kommande år där detta också kombineras med kemiska medel.