Berlin, Anna
Begränsa hotet av svartrost på vete i ekologisk odling
Under sommaren 2017 inträffade ett kraftigt utbrott av svartrost i vete i Uppland, något som innebär att den fruktande sjukdomen kan ha kommit tillbaka till Sverige. Svartrost (Puccinia graminis) är en av de allvarligaste sjukdomarna på vete. Svampen kan överleva klonalt på levande vete eller som vilande sexuella sporer på vetehalm. Om den alternativa värden, Berberis vulgaris, finns i närheten kan svampens sexuella sporer infektera denna. 1999 upptäcktes ett utbrott av svartrost i Uganda av rasen Ug99, som visade sig vara kunna infektera 80 % av de odlade vetesorterna. 2016 orsakade ännu en ras, obesläktad med Ug99, stora epidemier på Sicilien, vilket visar att svartrost är tillbaka i Europa.
Det ovanligt allvarliga svartrostangrepp i ett vetefältet i Almunge är alarmerande. Om samma svamp-variant som fanns i det infekterade vetefältet hittas på berberis under våren och i fält nästkommande år, är det ett beviset på att den fruktade vete sjukdomen åter är etablerad i Sverige.
Det övergripande målet med projektet var att minimera risken för svartrostepidemier på vete i framtiden genom att svara på följande frågor:
1. Vilka vetesorter är mottagliga för den nya svartrosten?
2. Vilka virulensgener finns i svamppopulationen?
3. Finns det en genetisk länk till prover från närliggande berberis?
4. Hur relaterar utbrottet till epidemierna på Sicilien 2016 och Ug99-rasen?
Vi ser det också som mycket viktigt att informera rådgivare och lantbrukare om svartrost, och göra dem uppmärksamma på svampens symptom på både stråsäd och den alternativa värden berberis. I detta sammanhang har det inom projektet varit viktigt att tidigt kommunicera resultaten från projektet för att ge rådgivare och odlare kännedom om lämpliga bekämpningsåtgärder.
Prover och data säkrades för att möjliggöra undersökningar av ursprunget till utbrottet av svartrost 2017 för att förstå hur det uppkom. Vi undersökte länken mellan angrepp i vetefält och närliggande berberis, vilka virulensgener som finns i den nya sexuella populationen och vilken mottaglighet olika vete- och kronsorter som odlas i Sverige har för svartrost.
För att svara på de specifika frågorna 1 och 2, dvs vilka svenska vetesorter är mottagliga för svartrosten från Almunge och vilka virulensgener finns i populationen har prover från utbrottet ras-bestämt på Global Rust Reference Centre, Aarhus universitet, Flakkjeberg, Danmark. Där har även en screening av tillgängliga vete- och kornsorter genomförts där de olika sorternas mottaglighet för svartrost bestämts. Det har gett svar på vilka sorter som odlarna i första hand bör välja för att minimera risken för angrepp av svartrost.
De specifika frågorna 3 och 4, om det finns en genetisk länk mellan svartrosten i vetefältet och svartrosten på berbers samt andra utbrott av svartrost i världen, har undersökts med hjälp av SSR markörer (single sequence repeat), en standardmetod för genotypning av svartrost. Genotypning har gjorts på både på prov direkt från fältet och från prover som kommer att hämtas från berberisbuskar i närheten av fältet där utbrottet upptäcktes 2017, samt på prover insamlade 2018. På detta sätt har vi kunnat undersöka sambandet mellan den svamppopulationen som fanns i vetet under sommaren 2017 och den som finns på berberis och i vete och kornfält under 2018. Om samma population som fanns i vetet hittas på berberis betyder det att svartrosten har etablerats i området och att den troligtvis kommer att spridas under nästa odlingssäsong. Dessutom har dessa resultat att jämförts med de genotyper av P. graminis f. sp. tritici som har identifierats från Tyskland, Sibirien, Sicilien, data som gjorts tillgängliga genom vårt samarbete med Global Rust Reference Centre, Flakkebjerg, Danmark.
De samlade resultaten från studien visar att angreppet orsakades av en sexuell population av patogenen och därmed att förekomsten av berberis är en förutsättning för att populationen av svampen skall kunna överleva. Populationen är av annat genetiskt ursprung än de prover som har samlats in från andra utbrott av svartrost på Sicilien 2016, Tyskland 2013 och raserna från Östafrika som ofta kallas ”Ug99”. Vi testade även mottagligheten hos 34 höstvete, tre vårvete samt tre vårkornsorter. Resultatet visar att det är endast sex vetesorter som är helt resistenta mot den nya populationen och ytterligare sju vetesorter och de tre kornsorterna som har någon form av resistens mot den nya svartrospopulationen. Under 2018 utökades provtagningen och resultaten visar att populationen har spridit sig och hittades på både vete och korn i Uppland, Södermanland och Västmanland i augusti. Svartrost återfanns även i ett bevattnat sortförsök i vete på Öland i juli.
För att minska risken för svartrost bör berberis tas bort primärt i angränsning till fält. För ekologiska odlare är det extra viktigt att odla resistenta sorter. Det bör då beaktas att om en sort var resistent ett år kan den vara mottaglig nästa på grund av att svartrostsvampens population kan ha ändrats och lyckats bryta resistensen (jämför med gulrost).
Resultat från projektet har publicerats och presenterats för näringen genom växtskyddsbrev och presentationer på olika konferenser och odlarträffar. Dessutom förbereds en vetenskaplig publikation av resultatet under 2019.
Projektet genomfördes av Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala i samarbete med Global Rust Reference Centre, Aarhus universitet, Flakkjeberg, Danmark.