Förekomst
Allmän i gräsmarker över hela landet. Förökas och sprides endast med frö men kan utveckla mycket ymniga bladrosetter som förtränger gräset. Sprides troligen ofta endozoiskt (dvs fröna klarar sig igenom fodersmältningskanalen med bibehållen grobarhet).
|
Giftighet
Ej giftig |
Smaklighet
I Alperna betraktas den som en god betesväxt, medan man i låglandet konstaterat att betesdjuren endast ogärna äter den (Wehsarg, 1935).
Ätes gärna av djuren (Korsmo, 1954, Hagsand & al, 1960).
På god jord får den högre halt av garvämnen och försmås då av djuren (Stählin, 1957).
|
Näringsvärde och foderkvalité
I hö är arten värdefull och anses höja mjölkmängden. Den har dock ganska hög vattenhalt och är svårtorkad (Stählin, 1957).
Näringsvärdet är medelgott med 13-14% protein och 16-24% växttråd i torrsubstansen (Pott, 1907 & Stählin, 1957). |
|
<<- Gå tillbaka
|
|