Förekomst
Både hampdån (G. speciosa Mill.), pipdån (G. tetrahit L.) och toppdån (G. bifida Boenn.) är vanliga i hela landet utom i fjällregionen. Mjukdån (G. la´danum L.) är mindre vanlig och begränsad till Syd- och Mellansverige. Dån förekommer huvudsakligen som ogräs i öppna åkergrödor och har knappast någon betydelse i en väletablerad vall. I en luckig förstaårsvall kan dån emellertid uppträda i enorma massor.
De flesta litteraturuppgifter om dån uppges gälla G. tetrahit eller G. speciosa. Det bör emellertid påpekas att man förr inräknade G. bifida under G. tetrahit . Linné på sin tid förde även G. speciosa dit. Vi har därför funnit det mest praktiskt att inte skilja på arterna utan kalla allesammans "dån".
|
Giftighet
Giftiga både gröna och torkade. Hästar och kameler har blivit förgiftade. Giftiga ämnen har ej bestämts (Larin, 1956). Några andra uppgifter om giftighet har ej hittats.
|
Smaklighet
Ratas av djuren då de får välja fritt. (Korsmo, 1954).
Äts endast som ung (Stählin, 1957).
|
Näringsvärde och foderkvalité
Stählin (1957) fann ett ganska högt näringsvärde hos G. tetrahit, men klassar den ändå som ett dåligt foder på grund av låg smaklighet.
|
|
<<- Gå tillbaka
|