Förekomst
En ytterligt vanlig gräsart som förekommer på alla slags jordar i hela landet
|
Giftighet
Ej giftig |
Smaklighet
I allmänhet god. Ätes gärna av alla slags betesdjur till axgång, därefter mindre gärna och efter fruktsättning sällan. Nya skott på hösten ätes begärligt (Larin, 1956).
|
Näringsvärde och foderkvalité
Betraktas av de flesta författare som en ganska god foderväxt. Näringsvärdet är enligt sifferuppgifter från Pott (1907) och Stählin (1957) jämförbart med timotej utom att växttrådhalten är något högre. Kvickrot bedöms mycket olika, från "värdelös och dåligt foder, som endast i ungt stadium betas och vars äldre blad och står förmås" till "förträffligt", näringsrikt och smakligt för alla djurarter". Skillnaderna torde huvudsakligen bero på växtplatsen, framför allt på kvävetillgången. Hö av kvickrot betraktas däremot genomgående som ett gott foder (Stählin, 1957).
Avkastning: Enligt Larin (1956) ger kvickroten ca hälften så stor höskörd som timotej eller ängsvingel (under speciellt gynnsamma förhållanden upp till 6 ton hö per ha).
|
|
<<- Gå tillbaka
|
|