Ogräsdatabasen
Sök: Förebyggande åtgärder | Kemisk bekämpning | Mekanisk bekämpning | Ogräs


Pilört

 

Förekomst
Framförallt fyra arter: Vanlig pilört (P. tomentosum Scrank. inklusive P. lapathifolium , åkerpilört (P. persicaria L.), bitterpilört (P. hydropiper L.) och vattenpilört (P. amphibium L.).
Alla fyra arterna är allmänna i Götaland och Svealand, bitterpilört och vanlig pilört även i Gästrikland och södra Hälsingland. Vanliga pilörten är allmän i kustlandet ända upp till Umeå. Vattenpilörten är flerårig och förökas och sprids huvudsakligen med underjordiska utlöpare. De övriga är ettåriga och förökas och sprids med frö. Pilörten är framför allt vanlig på myrjordar och vattensjuka marker.
Giftighet
P. persicaria har orsakat svår förgiftning hos får och svin. P. hydropiper har också befunnits giftig (Long, 1917).
P. hydropiper räknas ofta till giftväxterna (Korsmo, 1954).
P. persicaria innehåller en skadlig syra som ofta förgiftar svin och ibland även får (Larin, 1956)
P. amphibium innehåller mycket kiselsyra och garvsyra och anses orsaka blodurin och minskad mjölkproduktion (Stählin, 1957).
P. hydropiper har en pepparaktig smak och är utan tvivel en giftväxt med skarp narkotisk verkan. Förgiftning har observerats hos nöt, får och svin med inflammation i mage, tarm och blåsa, blodurin, kastning och t o m dödsfall (Stählin, 1957).
P. persicaria är mindre giftig, men dess frukter är ohälsosamma och har hos nöt, får och svin gett liknande symptom som P. hydropiper (Stählin, 1957).
P. lapathifolium har endast i enstaka fall uppgetts som hälsovådlig (Stählin, 1957).
I äldre litteratur har pilört ofta påståtts orsaka hudirritation och matsmältningsrubbningar. Inga sådana fall har rapporterats på senare tid (Kingsbury, 1964).
Smaklighet
Hästar äter gärna P. persicaria, fåren mindre gärna (Long, 1917).
P. hydropiper har en skarp bitter smak och ratas av husdjuren (Korsmo, 1954).
Alla arterna ratas av hästar. P. persicaria äts ibland av kor och får (Stählin, 1957).
Näringsvärde och foderkvalité
Enligt Stählin (1957) anses P. persicaria ha ett visst fodervärde. Såväl proteinhalt som mineralhalt är emellertid låga.
<<- Gå tillbaka