Förekomst
Allmänna i södra och mellersta Sverige som ogräs i öppna vallar. Rävtöreln är mindre vanlig än revormstöreln.
|
Giftighet
: Alla törelarterna innehåller mjölksaft som är mycket giftig t o m dödligt giftig. Mjölksaften kan framkalla hudinflammation (verkar etsande på huden) (Korsmo 1954, Fagerström, 1963). Om man får mjölksaften i ögonen kan den orsaka blindhet (Korsmo, 1954).
Giftigheten avtar vid torkning, men hudinflammation kan orsakas även av hö (Stählin, 1957).
Symptom: Försämring av smak och kvalitet hos mjölkprodukter, rödfärgning av mjölk, kräkningar, kolik, mag- och tarminflammation, diarré, blodurin genom stark njurinflammation (särskilt hos unga djur), trumsjuka, svindel, kramper, cirkulationsrubbningar, död (Stählin, 1957).
Rävtörel är dödligt giftig för människa (Kingsbury, 1964).
Trots sin giftighet har de ganska sällan gett upphov till förgiftningar hos djur, troligen beroende på deras osmaklighet och djurens förmåga att undvika dem. Giftigheten påverkas emellertid inte av torkning så förgiftning genom hö kan förekomma.
Rävtörel har orsakat förgiftningar bland hästar och nöt i Australien och bland får i Nya Zealand. Revormstörel orsakade svullnad och inflammation i munnen samt diarré hos får som släpptes att beta en misslyckad kålodling infekterad med revormstörel. De tillfrisknade genast när de flyttades till gott bete (Cooper & al, 1984).
|
Smaklighet
Ratas av betesdjuren (Korsmo, 1954).
Undvikes i allmänhet av betesdjur. Unga oerfarna djur eller äldre djur som är galna efter grönt på våren kan få för sig att äta dem (Stählin 1957).
|
|
<<- Gå tillbaka
|
|