Förekomst
Allmän i hela landet. Växer företrädesvis i torra soliga lägen som t ex torra ängsmarker, äldre vallar och gräsmattor. Bildar genom sin vegetativa förökning täta bestånd som lätt förkväver vallväxterna. |
Giftighet
Har visat sig kunna framkalla hudinflammation (Fagerström, 1963).
Innehåller sesquiterpen-lactoner, som kan framkalla hudirritationer, allergiska utslag och eksem (Warwick & al, 1982).
|
Smaklighet
Är en utmärkt betesväxt och älskas särskilt av fåren (Pott, 1907).
Ätes i ungt stadium gärna av djuren (Wehsarg, 1935, Hagsand & al, 1960).
Ganska hög smaklighet (Milton, 1953).
Ätes ganska dåligt (Larin, 1956).
|
Näringsvärde och foderkvalité
Tillgängliga siffror visar ganska låg protein- och askhalt och relativt hög växttrådhalt (ca 30% av ts). Undantag Fagan & al (1932), som uppger 20% råprotein.
I ungt stadium är näringsvärdet acceptabelt (Wehsarg, 1935 , Hagsand & al, 1960).
I slåttervallar ger den mest hårda och mindervärdiga stänglar (Pott, 1907, Wehsarg, 1935). I större mängder ger den dålig smak åt mjölk och mjölkprodukter (Korsmo, 1954 , Stählin, 1957).
I små till måttliga mängder är den dietiskt positiv (Pott, 1907 , Stählin, 1957). Mjöldaggsangripna plantor är skadliga (Stählin, 1957).
|
|
<<- Gå tillbaka
|
|