Förekomst
Vanligt åkerogräs i hela landet. Kan massuppträda i en luckig 1:a-årsvall, men förekommer knappast i en väletablerad vall.
|
Giftighet
Har konstaterats ofta innehålla nitrat i sådana mängder att det skulle kunna innebära hälsorisker (Kingsbury, 1964).
Har visat sig giftig för får och svin om de äter mycket under en lägre tid. I båda fallen anses det verksamma ämnet ha varit oxalsyra (Basset & al, 1978).
|
Smaklighet
Äts sällan i hö eller på bete, men är en bra ensileringsväxt. Svin äter gärna yngre blad och stammar (Larin, 1956).
Lämplig endast som fårfoder. Andra djur äter den bara om den är inblandad i annat foder (Stählin, 1957).
Lika smaklig för får som havre (Marten & al, 1975).
|
Näringsvärde och foderkvalité
Enligt Kling (1914) innehåller torrsubstansen hela 25% råprotein och 25% aska, men endast 16% växttråd.
Jones & al (1971) uppger en smältbarhet in vitro på endast 49,7%, medan Marten & Al (1975) säger att svinmållan har något bättre in vitro-smältbarhet än havre.
|
|
<<- Gå tillbaka
|
|