Förekomst
Allmän i större delen av Sverige, sällsynt i övre Norrland. Växten är ett- två- till flerårig och sprids uteslutande med frö. Uppträder ofta i vallar.
|
Giftighet
Gäller för att vara svagt giftig (Klapp, 1956).
Användes inom medicinen bland annat som svettdrivande, slemlösande och avförande medel. Användes också som omslag vid hudutslag. Växten innehåller små mängder metylsalicytal (Korsmo, 1954).
Kan orsaka hudinflammation (Fagerström, 1963). |
Smaklighet
Styvmorsviol kvarlämnas av fåren (Linné, 1749).
|
Näringsvärde och foderkvalité
Anses som mindervärdigt eller direkt dåligt foder. Hos får har man iakttagit lokala retningar med kräkning och diarré efter förtäring av större mängd viol (Stählin, 1957). |
|
<<- Gå tillbaka
|
|