Förekomst
Är ej särskilt vanliga men förekommer på sina håll i betesmarker i södra Sverige (S. aquaticus i sanka lägen huvudsakligen vid Göta älv).
|
Giftighet
Innehåller alkaloiden jacodin (S. jacobea även jacobin och senecionin) (Dybing-Hjelle 1958). Ger liknande förgiftningssymptom som korsört. Definitiva symptom kan uppträda först flera dagar eller veckor efter det första intaget (Long, 1917, Stählin, 1957 , Dybing-Hjelle 1958).
I tidigare stadier gör djuren ett utmärglat intryck, senare får de vacklande gång, en del ger intryck av att vara halvblinda eller likgiltiga vem som än närmar sig. I en del fall uppträder diarré men i allmänhet förstoppning så utpräglad att den orsakar våldsam ansträngning. Pulsen är svag och snabb men temperaturen förblir normal (Long, 1917).
Tillförsel av 100 g S. aquaticus per dag till två kalvar orsakade inom 5-6 veckor dödlig förgiftning med stark diarré och leverskador i form av fettinfiltration och begynnande cirrhos (skrumplever) (Dybing- Hjelle, 1958).
Stånds innehåller pyrrolizidin-alkaloider, vilka är välkända leverskadande ämnen. Det har misstänkts att dessa alkaloider skulle kunna drabba kalvar via mjölken hos kor som betar stånds. Försök har gjorts för att pröva detta. Av fem identifierade pyrrolizidin-alkaloider har en (jacolin) kunnat påvisas i mjölken (16 mg/ l mjölk) ( Dickinson & al 1976), men inga gifteffekter har kunnat spåras hos kalvarna (Dickinson & al,1976 , Johnson, 1976).
|
Smaklighet
Kor och hästar äter den inte grön men kan bli förgiftade genom hö. Får äter den gärna när den är ung och synes vara mindre känsliga (Long, 1917).
Betning med får har rekommenderats som ett medel att utrota stånds (Fairbairn, al, 1959). Stånds är osmakliga för betesdjuren, men en del individer tycks kunna utveckla en böjelse för dem om de väl en gång börjat äta dem. I allmänhet orsakas förgiftningar emellertid av hö eller ensilage (Cooper & al, 1984).
|
Näringsvärde och foderkvalité
Tämligen högt näringsvärde (Fairbairn & al, 1959).
Anmärkning: Det är framförallt kor och hästar som blir förgiftade av stånds, men även får och svin är känsliga. Idén att utrota stånds genom betning med får är alltså inte så god. Hjortar,kaniner och marsvin tycks emellertid vara resistenta (Cooper & al, 1984).
|
|
<<- Gå tillbaka
|
|