Förekomst
På avstjälpningsplatser, vägkanter o.d. Spridda förekomster i hela landet. Norrut tämligen sällsynta, huvudsakligen i kustlandet.
|
Giftighet
Hos åtta hästar, som utfodrades med M. alba, iakttogs efter 10 dagar urinhämning samt hos två av dem höggradig magkatarr (Pott, 1907). Innehåller cumarin som i större mängd orsakar ovilja att förflytta sig, förlamning och slutligen död. Ingen förgiftning om mängden sötväppling inte överstiger 10% av den intagna grönmassan (Long, 1917).
Cumarin har i små mängder fodersmältningsbefrämjande verkan, men är i större mängd skadligt. Efter utfodring med sötväppling har man iakttagit kräkning, svindel, sjukligt sömnbegär, central lamhet ända till andningsstillestånd och död hos kor, får och kaniner (hos hästar av M. officinalis men ej av M. alba ) (Stählin, 1957).
"Blödarsjuka" (Bleeding disease) uppstår ofta hos nöt vid utfodring med dåligt bärgat hö eller ensilage av sötväppling (Turkington & al, 1978). De är i sig själva inte giftiga men blir det om de blandas med fuktigt hö.Cumarin ombildas vid förruttnelse till dicumarin, ett farligt ämne, som orsakar dödligt förlöpande blödningar hos djur, som äter möglig sötväppling (Nielsen, 1980).
Växten är ofarlig vid betning, men i hö eller ensilage kan cumarin omvandlas till dicumarol genom inverkan av mögelsvampar (Cooper & al, 1984).
|
Smaklighet
De har bitter smak och ratas till en början av betesdjuren. Efter ett par dagar äts de ganska villigt. Som hö och ensilage äts de gärna (Larin, 1956).
Ingen av arterna är begärlig för djuren. Får lär utan motstånd äta M. officinalis i annat foder. Eljest äts de endast efter långsam tillvänjning (Stählin, 1957).
|
Näringsvärde och foderkvalité
M. alba har ett ganska högt näringsvärde med drygt 20% råprotein, M. officinalis något sämre. De tål betning mycket bra och lämpar sig väl för fårbeten. I tidiga utvecklingsstadier kan de emellertid orsaka trumsjuka (Pott, 1907). De har sämre fodervärde än lusern och rödklöver (Stählin, 1957). Från blomningens början ökar cumarinhalten starkt liksom träigheten hos stjälken. Man får därför antingen ett gott foder med låg avkastning eller dåligt foder med ganska hög avkastning (Becker & al 1969). Kan ge ett högkvalitativt hö rikt på protein och mineral. Lämpligt till ensilage av god kvalitet (Turkington & al, 1978).
|
|
<<- Gå tillbaka
|
|