Bekämpningströskel
Riktvärde för bekämpning:
I Sydsverige eller områden med större bekämpningsbehov gäller riktvärdet
· minst 4 regndagar (> 1mm) räknat från stadium 32.
I Mellansverige kan ett av följande två riktvärden användas:
· Mer än 30-40 mm nederbörd räknat från stadium 32
· Symtom av svartpricksjuka på något av de tre översta bladen på mer än 10 % av plantorna i stadier 45-55
Bekämpningstidpunkt
Stadier 37–55.
I Sydsverige är vanligtvis en behandling i stadier 39–43 mest optimal. I Mellansverige är behandlingsfönstret bredare, stadier 39–55.
Undvik kurativa behandlingar för att stoppa etablerade angrepp (dvs. symtom på övre bladnivåer).
Preparat dos
Det viktigaste är att anpassa bekämpningstidpunkt och dos efter smittotryck. Variera dosen beroende på antal regndagar eller regnmängder och sort. Lägre dos vid mindre regn och mindre mottaglig sort t.ex. Informer, Pondus. Högre dos vid mycket regn och mottaglig sort. Använd någon av följande blandningar i huvudbekämpningen.
Huvudalternativ i fallande ordning
· Revystar XL/Revytrex 0,5–1,0 l/ha
· Univoq 0,6–1,1 l/ha
· Ascra Xpro* 0,6–1,1 l/ha
· Avastel 0,6–1,1 l/ha
· Elatus Era 0,6–1,0 l/ha, 1,0 l/ha är maxdos för Elatus Era
Det finns flera ytterligare alternativ att välja bland där både SDHI-medel t.ex. Imtrex* och triazolmedel t.ex. Proline ingår. De kan köpas i s.k. kombinationsförpackningar eller genom egen kombination av preparat.
I de allra flesta fall kommer denna bekämpning att vara tillräcklig. Vid mycket starkt smittotryck av svartpricksjuka kan det behövas en uppföljande behandling som görs senare, i stadier 55–61, med ett annat medel. För att fördröja resistensutvecklingen ska SDHI-medel eller medel med fenpicoxamid bara användas en gång. Två bekämpningar med denna typ av medel ökar risken för resistens och är mycket sällan lönsamt. För en bredare bekämpning som också har effekt mot rostsjukdomar, se respektive avsnitt.
*Ascra Xpro och Imtrex ska registreras om senast 2026-05-31, se www.kemi.se.
Lämpligt medel vid uppföljande behandling i stadier 55–61
· Balaya 0,5–0,75 l/ha
· Univoq 0,6–0,8 l/ha (om den inte användes vid en tidigare bekämpning)
Vid flera bekämpningar med preparat som innehåller samma verksamma ämne finns det risk att överskrida begränsningar för totalmängd verksamt ämne,
Resistens
En behovsanpassad bekämpning, med så få behandlingar som möjligt, är den viktigaste åtgärden för att fördröja utvecklingen av resistens för samtliga ämnesgrupper. Anpassa dosen efter smittotrycket, för hög dos ökar selektionstrycket och risken för resistens, medan för låg dos kan leda till flera bekämpningar.
Risken för att svampen som orsakar svartpricksjuka utvecklar resistens mot SDHI-medel eller medel med fenpicoxamid bedöms som medelhög till hög. Att använda denna typ av medel endast en gång är därför en viktig resistensstrategi eftersom det minskar selektionstrycket och fördröjer resistensutvecklingen. Dessutom måste denna typ av medel alltid användas i blandningar med medel med en annan verkningsmekanism, t.ex. triazoler. I Sverige har inga försämrade fälteffekter av SDHI-medlen noterats men isolat med resistens förekommer och ökar. På Irland och i Storbritannien är förekomsten av resistens stor, vilket medför att försämrade fälteffekter förekommer.
För flera äldre triazoler t.ex. Proline och Orius, är effekterna i fält måttliga. Den senast tillkomna triazolen, mefentriflukonazol, har mycket bra effekt mot svartpricksjuka. Den ingår i SDHI-medlen Revystar XL och Revytrex och även i Balaya.
Bekämpningbehov
Svartpricksjuka är den viktigaste bladfläcksvampen på vete. Angreppens styrka varierar kraftigt mellan olika år och områden. Generellt gäller att mycket nederbörd och högre temperatur än genomsnittstemperatur under maj och första halvan av juni ökar risken. Bekämpning före stadium 37 är mycket sällan motiverad.
Förebyggande åtgärder
· välj mindre känslig sort
· undvik tidig sådd
Vetenskapligt namn
Zymoseptoria tritici
Engelska
Leaf Blotch
Svenska
svartpricksjuka
Danska
hvedegråplet
Norska
hvetebladprikk
Finska
syysvehnänharmaalaikku
Host
Host: Triticum aestivum L. (Poaceae), (UK) Wheat, (SF) vehnä,
(DK) hvede, (N) hvete, (S) vete
|
Visa bilder
Förekomst och betydelse
Svartpricksjuka är en mycket allmän och allvarlig sjukdom i höst- och vårvete, men även rågvete angrips. Viss skillnad i mottaglighet för angrepp hos olika sorter förekommer. Fuktigt väder samt mycket regn under våren och försommaren ökar risken för infektion. Sjukdomen har ökat i betydelse på senare år. Tidig vår förekommer angrepp i nästan alla höstvetefält i Syd- och Mellansverige. Svartpricksjuka är sedan början av 1990-talet den dominerande bladfläcksjukdomen i vete i Sydsverige och detsamma gäller nu även för Mellansverige. Svartpricksjuka är ett mycket allvarligt problem, som kan orsaka stora skördeförluster.
Biologi och spridning
Den viktigaste smittkällan är stubb - och halmrester, där svampen överlever. Sporerna sprids med vind och regnstänk under hösten. Tidig sådd kan gynna angrepp i höstvete. Inkubationstiden (tidsperioden från smitta till symtom) är förhållandevis lång, 3-4 veckor beroende på temperatur. Optimal temperatur för svampen är 15–20˚C.
Kännetecken
Tidiga angrepp visar sig oftast som ovala, grå fläckar på de äldsta bladen. I fläckarna syns tydligt små, svarta pyknidier (fruktkroppar), som består av svampens sporhus. Senare blir bladfläckarna bruna och mer långsträckta. Alla blad kan angripas, men axen angrips inte.
Förväxlingsrisk
Brunfläcksjuka och vetets bladfläcksjuka
|