Ärtvecklare Ärter

Bekämpningströskel
Saknas

Bekämpningstidpunkt
Begynnande baljsättning. I odling av konservärter används feromonfällor för att uppskatta tidpunkten för inflygning av ärtvecklare till fält.

Preparat dos
• Carnadine 0,25 l/ha
• Mavrik 0,15–0,2 l/ha
• Nexide 0,05–0,06 l/ha

Bekämpningbehov
Risken för angrepp är störst i områden med intensiv ärtodling samt vid torra och soliga förhållanden. I foderärter är skadetröskeln ca 50 % angripna baljor. Det innebär att bekämpning i praktiken inte är aktuell. I kok- och utsädesärter bör bekämpning övervägas i de områden där angrepp förekommer ofta. I de odlingarna orsakar gnagskador av ärtvecklarens larver kvalitetsfel.

Förekomst och betydelse
Ärtvecklare förekommer nästan uteslutande på ärter. Konservärter, matärter och utsädesodlingar är känsligare för angrepp, eftersom gnagskador leder till kvalitetsfel. Svärmning och äggläggning gynnas av torra och soliga förhållanden. Förekomsten av ärtvecklare är oftast större i områden där ärtodlingen är intensiv.

Biologi
Övervintring sker i fält där ärter odlats föregående år. På försommaren söker den nykläckta fjärilen upp nya ärtfält för äggläggning. Fjärilarna kan flyga upp till cirka två kilometer. Äggen läggs på blad, stipler och unga baljor. När larven har kläckts söker den upp en balja och äter sig in. Larven lever i baljan under tre veckor. Därefter gnager den sig ut, gräver ner sig i marken och bildar en kokong (hölje gjort av tunna spinntrådar).

Kännetecken
Ärtvecklaren är en 6–7 mm lång fjäril med mörkt gråbruna vingar. Larven blir upp till 14 mm. Den är gulvit med mörkt huvud och mörka prickar på sidorna. Oftast påträffas endast en larv per balja, där den livnär sig av fröna. Larven efterlämnar typiska exkrementer i baljan.

Förväxlingsrisk
Det finns ingen risk för förväxling.

Namn på andra språk
Latin: Cydia nigricana
Engelska: pea moth
Svenska: ärtvecklare
Danska: ærtevikler
Norska: ertevikler
Finska: hernekääriäinen